*Tre år senare*
-”Joy, say daddy”
-”ajbffdbvnl”
-”Ugh, no..say daddy”
-”babbaa”
-”Good girl, almost there! Princess, say daaaaddyyy”
-”Daddy”
-”OMG ALLIE! QUICK!”
-”WHAT IS IT?! WHERE’S THE FIRE?!”
-”Hahah, there’s no fire!”
-”Oh..then why did you scream?”
-”I just taught Joy to say daddy!”
-”Really?!”
-”Yes, look! Joy, say daddy”
-”Daddy”
-”OMG SHE SAID IT! Awww, babyyy”
Jag slängde mig runt Harry’s hals och han gav mig en kyss.
Japp. Tre år har då gått sedan sist. Jag och Harry är stolta föräldrar till vår åtta månader gamla dotter Joy. Jag och Harry har flyttat in på min mormors gård. Min mamma har även flyttat ner hit till Nashville för att ha gångavstånd till oss ifall vi behöver barnvakt ibland, så nu bor hon i huset bredvid. Jag har fått fast jobb på Starbucks nere i stan, fast nu är jag mammaledig, och Harry jobbar som musiker nere på gallerian. Så man kan gott säga att livet flyter på bra. Jag är lyckligare än någonsin. Fortfarande lika förälskad i Harry som jag var för tre år sedan, man kan lätt säga att jag blir kär i honom om på nytt varje dag. När jag ser hur han ägnar sin fritid helt åt vår dotter så blir det så automatiskt. Vi ser båda ljust på vår framtid. Vi är ju ännu bara 21 och 22 år gamla så vi har många år kvar. Vi tar en dag i taget och känner oss starka nog tillsammans att vi är redo att ta emot vad än livet bestämmer sig för att kasta över oss. För ett år sedan friade Harry till mig, så jag antar att ett bröllop inte står långt bort heller.
-”What are you writing, babe?”
-”Just finishing our love story, that’s all”
-”You’ve been writing for four years?!”
-”Hahah yes”
-”Wow..”
-”We have a great love story here, I must say”
-”Yeah, we do. And it all started by the river..” log Harry, la sina händer på mina och stängde igen boken med vår historia.
Han hade rätt. Nu har vi en fantastisk sann historia att föra vidare till våra barn, som berättar den för sina, och de berättar den för sina barn, och sedan för de barnen den vidare i gererationen. Och allt, exakt allt, hade börjat nere vid floden här på baksidan.
~The End~
Författarens ord
Hej alla läsare! Nu har tyvärr 'By the river' lidit emot sitt slut. Jag har haft så otroligt roligt när jag skrivit den. Jag har gråtit och skrattat och delat alla känslor med karaktärerna. Jag har växt med dem, och nu känns det faktiskt riktigt sorligt att säga hejdå till Allie och Harry, haha :')
Jag vill tacka er som läst och tagit del av Allie's resa. Tack så otroligt mycket för alla era fina kommentarer, de har gjort mina dagar och gett mig motivationen att skriva den här fanficen från början till slut och aldrig tröttnat. Eftersom det var min allra första så var det bra att ni gav mig en knuff i baken, haha! Detta lär vara min första, men absolut inte min sista, tack vare er läsare :)
Ni får jättegärna skicka in förslag eller önskemål i en kommentar eller till min ask.fm som jag länkade i "Ask"-inlägget här på bloggen. Ni kanske vill att det ska handla om någon särskill person eller bara att storyn ska ha en särskill handling. Tips kan aldrig bli för många! Tack för att jag fått dela min fanfic med er, det har varit superkul, verkligen! Vi ses nog snart igen, men då genom en ny story. Caio, för nu! :)
-”This is not the way to the lake, Harry! Where are we going?” protesterade jag medan han höll mig i armen och drog med mig mot platsen där vi skulle ha vår dejt.
-”Schh” flinade han.
-”Don’t schh me!”
-”Aye, Allie, calm down, I know what I’m doing!”
-”You’re sure about that?” muttrade jag medan han bara skrattade och drog mig vidare.
-”Close your eyes”
-”What, why?”
-”Just close them!”
-”Okay, fine!”
-”Okay..now open your eyes” sa Harry när vi stannat.
Jag tog ett djupt andetag och öppnade mina ögon.
-”Wow..” var det enda jag fick fram.
-”It’s beautiful, isn’t it?” log Harry.
-”It’s...it’s amazing”
Vi stod högt uppe på en klippa med den underbaraste utsikten. Längst ute på kanten låg en stor madrass med massor av filtar och kuddar, och bredvid stod en silverbricka full med jordgubbar doppade i choklad.
-”Have a seat”
Harry tog min hand och ledde mig över till madrassen. Vi la oss ner tätt intill varandra och han la armen om mig. Han tog en chokladdoppad jordgubbe och visade att jag skulle ta en tugga. Jag tog ett bett och Harry stoppade resten av jordgubben i sin mun.
-”Mhmm” njöt jag av den underbart syrliga smaken av sommar.
-”Good?”
-”Ohyes, which country are they from?”
-”Sweden”
-”They’re really good! Give me another one” sa jag och tittade efter skålen.
Harry vände sig om och sträckte sig efter ännu en jordgubbe och satte ena änden mellan sina tänder och böjde sig över mig.
-”If you want it, you have to come get it” flinade han.
-”Harry Styles. Still a cheeseball” skrattade jag, tog tag i hans nacke och drog han närmre mig. Jag bet av en bit av jordgubben och böjde mig tillbaka. När jag gjorde det fick jag se en besviken min på Harry’s ansikte.
-”What?” frågade jag förvånat.
-”You have to take it all!”
-”Haha, fine!”
Jag drog honom till mig ännu en gång. Våra läppar möttes och resten av jordgubben förflyttades över till min mun, men Harry släppte inte utan våra läppar fortsatte röra sig perfekt tillsammans och det tog inte lång tid innan även våra tungor började dansa.
-”How long are you staying here in Nashville this time?” frågade Harry efter vår lilla tunglek.
-”Well, since the farm is mine now I guess...as long as I want to” log jag.
-”What about art college?”
-”When I left they said since I have great grades I’ll always have a safe spot there so I can come back anytime I want and just continue”
-”Really?”
-”Yep”
-”That’s great”
-”It is”
-”So, how long are you planning on staying here?”
-”I don’t know. As long as I feel I guess”
-”Good, ‘cause I don’t want to say goodbye again. I don’t think I can handle that actually..”
-”Me neither”
-”Oh, right!” utbrast Harry plötsligt där vi låg på madrassen.
-”What?”
Han vände sig om tog fram en röd ros.
-”This is for you”
-”Oh my god. It’s beautiful!”
-”But!! Before I give it to you, I have an important question”
-”Okay?”
-”Allie Mason, will you make me the happiest guy on earth and be my girlfriend?”
-”Yes!!” log jag och Harry’s ansikte lös upp som en sol.
-”Then this is yours” log han stort och gav mig rosen.
-”Thank you so much!” utbrast jag och slängde mig om hans hals. Vi kramades en lång stund och Harry burrade ner sitt ansikte i min nacke.
Vi la oss återigen till rätta på madrassen och Harry drog mig tätt intill sig så att mitt huvud låg emot hans bröst. Jag låg och pillade lite med hans halsband som var fortmat som ett pappersflygplan, och Harry hade sin ena hand över min och smekte den sakta med sin tumme.
-”I love listening to your heartbeat, it’s comeforting” viskade jag.
Harry böjde sig ner och kysste mig.
-”I love you” viskade han och jag log.
-”I love you too”
*Knack knack*
Nästa dag stod jag och knackade på Harry’s dörr. Efter ett tag öppnade han dörren med en nyvaken min och håret i en enda röra. Jag antar att han precis kommit ut ur duschen eftersom han...eh...stod i bara en handduk lindad om hans nederdel. Jag spärrade upp ögonen och rodnade lite.
-”Like what you see?” frågade han och blinkade med ena ögat.
-”Haha, oh shut up! Guess what?”
-”What?”
-”Last night I broke up with Kevin”
-”Really?!”
-”Yes”
-”Where is he now, is he still here?”
-”Nope, he’s on a flight back to New York”
-”So...where does this leave us?”
-”I don’t know....what do you think?”
På det svarade han genom att gå fram och kyssa mig mitt på munnen.
-”Does that answer your question?” flinade han.
-”Good answer”
-”Hahah”
Han stod nära och stirrade på mig ett tag. Jag var lycklig och kände för att skoja till allt lite.
-”AHHH, NAKED GUY!!!” utbrast jag, pekade på Harry och sprang ut på gräsmattan framför hans hus.
-”AND HE’S COMING AFTER YOU!!” skrek han tillbaka, släppte handduken så han var helt naken och jagade mig.
-”AAHHH OMG, REALLY NAKED, TOTALLY NAKED GUY!!!!”
-”I’M GONNA CATCH YOU, ALLIE!!”
-”AHHH HELP ME, SOMEBODY!!! A NAKED GUY IS CHASING ME!! MOM!!!”
Vid ett antal tillfällen fick han nästan tag på mig, men jag hann undan.
-”HOLY SHIT, THIS IS ACTUALLY REALLY SCARY!!
-”OH YEAH? WELL, NOT CLOSE TO HOW SCARY IT’S GOING TO GET!!”
-”AH OH SHIT!” tjöt jag när han nästan fick tag på mig.
-”I’M GONNA GET YOU!!”
-”NEVER! GO COVER YOURSELF UP HARRY, FOR GOD’S SAKE!!” tjöt jag i skrattattacker.
Tro det eller ej, men efter ett tag fick han tag på mig. Till mitt försvar, så fick han mig bara för att jag blev trött av att springa.
När han fångade mig så snubblade vi båda till och föll till marken. Där låg vi, Harry mitt på mig, i skrattattacker.
-”Gotcha’” pustade han ut.
-”You’re naked, on top of me..it’s pretty awkward, so...are you planning to get up?”
-”Oh, come on! Like I haven’t been naked on top of you before” flinade han.
-”Shut up” skrattade jag och rufsade om han i håret.
-”Haha but hey, I catched you!”
-”Hm..beginners luck” retades jag och gav honom en snabb kyss innan vi reste på oss.
-”I wanna take you out on a date” sa Harry när han slog sig ner bredvid mig i soffan när vi kommit in.
-”Really?”
-”Yes. Let’s go to the lake later, where we had our second one”
-”Okay, yeah sure”
-”Anything good on TV?” fortsatte han.
-”Well yeah, Grey’s Anatomy is about to start, but I guess your not so into it”
-”If you like it, then let’s watch it, love” sa han och flätade samman våra fingrar och log.
-”Really?”
-”Yeah, of course”
-”Thank you” log jag och gav honom en kyss på kinden.
-”That’s all I get?”
-”Haha what’s that suppose to mean?”
Han putade med läpparna som svar och jag förstod vad han menade. Han kan verkligen vara en mjukis ibland. Jag skrattade och kysste honom på munnen.
-”You good?”
-”Perfect” flinade han.
Vi gosade ner oss i soffan, Harry med sin arm om mig och jag med mitt huvud på hans bröst. Jag bara måste få säga det igen: Jag älskar honom.
Med sina läppar intensivt pressade emot mina la han mig sakta och försiktigt ner på golvet utan att bryta kyssen. Han smekte min underläpp med sin tunga och frågade om tillgång. Jag öppnade sakta munnen och hans tunga gled ivrigt in och utforskade hela min mun. Hans ena hand låg på min höft och den andra höll han ömt på min kind. Mina händer var intrasslade i hans underbara lockar under hela vår tunglek.
Allt kändes plötsligt så himla perfekt. Det var som om ingen annan existerade när jag och Harry var i samma rum. Vi båda stängde ute världen när vi var tillsammans. Ibland kan det nästan vara farligt, men det struntar jag i. Jag tar varje risk så länge det betyder att jag får vara med Harry. Det känns underbart att jag äntligen vågar säga att jag älskar honom och att jag vet att han känner samma för mig. Och att allt vi gjorde var av ren, stark, äkta kärlek, inget spel.
Mina tankar avbröts då han bröt kyssen och la sig ner bredvid mig tätt intill på golvet.
-”Wow..” utbrast han och skrattade.
-”Haha yeah”
-”That meant something, right?”
-”What do you mean?”
-”The kiss. It meant something, right?”
-”Yeah” log jag.
Han log tillbaka och flätade samman våra fingrar, och sedan placerade han en kyss på våra sammanflätade händer.
-”It’s getting late, I should head home”
-”I can drive you, if you want?” erbjöd han sig.
-”Yeah?”
-”Of course! Come on”
Han reste sig upp ifrån golvet och hjälpte mig upp.
-”Thanks for tonight. I had...fun” flinade Harry när han slog igen bildörren som han öppnat åt mig när han kört hem mig.
-”Haha, bet ya” flinade jag tillbaka.
-”Haha, no really, I had alot of fun”
-”Shit, I still wear your shirt” sa jag när jag kom på att mina kläder fortfarande låg kvar hos Harry.
-”Naa, it’s okay. Keep it. Unless...”
-”Unless what?”
-”Unless you don’t wanna take it of here and now” flinade han flörtigt och blinkade åt mig med ena ögat.
-”Oh, zip it Styles!” utbrast jag och slog lekfullt till honom på armen.
Han skrattade och lutade sig med ryggen emot bildens sida. Vi stod och skrattade ett tag och njöt av varandras sällskap. Plötsligt tar han ett stadigt tag med båda händerna i t-shirten jag har på mig och drar mig tätt intill honom. Mina händer hamnar på hans bröst som intensivt åker upp och ner av hans andetag. Han kysser mig snabbt men mjukt innan han börjar prata igen.
-”Goodnight, Allie” viskar han.
-”Goodnight, Harry”
Han ger mig en till snabb kyss innan han släpper taget om min t-shirt och går in i bilen och åker hem till sig.
Jag står kvar utanför ett tag och ler fånigt för mig själv när jag tänker på gnistorna som slagit mellan mig och Harry i kväll. Till slut blir det riktigt kyligt ute så jag beger mig in i värmen.
När jag kommer in möts jag av Kevin. Shit, Kevin! Jag har inte tänkt på honom på hela dagen. Jag måste öppna mig, och det nu innan jag sårar någon mer.
-”Where have you--”
-”Kevin, I need to talk to you..” avbröt jag honom.
-”Okay..? Have something happend? Are you okay?”
-”Yes, I’m fine”
-”Okay, then what is it?”
-”Kevin, I’m...I don’t really know how to say this but...I’m in love with Harry...and..I think I’ve been in love with him all this time, I just haven’t got it myself..”
-”...oh..”
-”Sorry that you have to find that out in such a rush. I just couldn’t hold it in anymore”
-”No, it’s okay..Honestly I’ve known it for a while..”
-”You have?”
-”Yeah. It’s hard not to notice actually. You are perfect for each other, like two pieces in a puzzle if you’d like”
-”You think so?”
-”I know so”
-”But what about all that jealousy? What happend with that?”
-”I knew all along that you two were perfect for each other, and that made me upset, since you were mine I didn’t want anyone perfect to get in the way. But then Harry came, and...yeah”
-”..you think Harry’s perfect?”
-”Haha, yeah, don’t you?”
-”Haha, well yeah, obviously I do”
Det blev en lång tystnad mellan oss.
-”Well, I’m happy for you. And..I’m gonna go and pack my bags then”
-”Okay..”
En timme senare stod jag och Kevin vid dörren och väntade på att hans taxi skulle komma och ta honom till flygplatsen tillbaka till New York.
-”Good luck, and thanks for everything Kevin”
-”Good luck to you too, I wish you guys the best, I really do”
-”Thanks. I’ll miss you though”
-”I’ll miss you too Allie. Friends?” frågade han och sträckte fram handen.
-”Friends” log jag och tog hans hand i min.
Plötsligt hörde vi en bil tuta utanför.
-”Well, that must be my cab” sa Kevin och tog upp resväskan.
-”Bye, have a safe trip”
-”Bye, take care Allie” sa han vänligt och gav mig en snabb kyss på kinden.
-”You too”
--Förlåt men det fick bli ett lite kortare kapitel i kväll för jag måste plugga :(--
*En månad senare*
Det har nu gått en månad sedan jag sist såg Harry. Jag saknar honom så in i helvete. Jag saknar precis allt med honom, precis allt. Hur han ler när jag sagt något bra, hur han torkar mina tårar med sin tumme när jag är ledsen, hur han smeker mig över håret, hur han andas mig i nacken och ger mig gåshud, hur han kysser min kind, hur han flätar samman våra fingrar och hur han tittar mig djupt in i ögonen varje gång han vill uttrycka sina känslor... Ja, precis allt det där och mycket mer.
Jag hatar mig själv för att jag sårat honom, när allt han har gjort är att vara där för mig när jag behövde honom. Varför kunde jag inte bara vara ärlig och berätta för honom att jag känner samma för honom som han gör för mig? Just det ja, förlåt, jag menar ‘kände’. Han har säkert kommit över känslorna för mig vid detta laget..
Jag har legat och deppat i sängen en hel månad nu. Jag vet att jag borde rycka upp mig nu, men det är så förbannat svårt när det gör så himla ont i mig. Kevin har försökt trösta mig så gott han kan, vilket är gulligt av honom, men allt känns så annorlunda nu när jag inte känner samma. Det är Harry jag är kär i, det är han jag vill ha. Jag borde nog berätta det för Kevin snart..jag vill bara inte att något ska hända igen. Det var då det slog mig. Jag måste få se Harry, jag måste bara få träffa honom och göra allt bra mellan oss.
Jag flög upp ur sängen och drog på mig ett par mjukisbyxor och sprang emot Harry’s hus.
-”Harry! Harry! Please, open up!” ropade jag samtidigt som jag bankade på ytterdörren och drog i handtaget. När han inte öppnade gick jag och bankade på ett av fönstren istället. Det lös inte inifrån och det var ingen som öppnade. Ugh, varför är han inte hemma när jag behöver honom!
Jag sprang vidare ner till torget och letade efter honom. Det var fullt med folk eftersom det var marknad.
-”Harry! Harry!” ropade jag och trängde mig fram i folkmassorna.
-”Can I help you, miss?” frågade plötsligt en man som sålde sylt.
-”I’m looking for a guy named Harry. He has brown, curly hair, and green eyes, and he’s pretty tall. Have you seen him?”
-”That way, darling” svarade mannen med ett leende och pekande ner emot hamnen.
-”Thank you! Thank you so much, sir! You’ve saved my day!” tackade jag och sprang vidare ner emot hamnen.
Han var inte nere vid hamnen. Han måste ha gått någon annanstans. Jag har sprungit jättelänge och nu har jag irrat bort mig i skogen och jag vet inte var jag är.
Jag kom plötsligt fram till en brant klippa ovanför havet. Jag är ensam, ledsen, trött och jag har sårat och förlorat min Harry, han hatar mig, så är det bara. Jag förtjänar inte att leva längre. Jag ställde mig längst ut på klippan, lät en tår falla, svalde klumpen i halsen och tog ett sista djupt andetag. Jag tog ett steg ut över kanten och föll handlöst ner i vattnet.
--Harry’s POV--
Jag befann mig på en badort utanför ett skogsbryn. Det var inga folk där idag så jag hade tur. Jag ville vara för mig själv. Bara jag, mina tankar och min gitarr. Jag ville egentligen inte lämna Allie där på grusvägen för en månad sedan, men det var det bästa för oss båda just då. Jag valde henne och hon valde Kevin, jag är förälskad i henne och hon i Kevin. Det funkar inte så. Man måste vara två om den saken för att få det att funka. Men jag saknar henne något så otroligt. Hennes leende, hennes kramar, hennes kyssar..allt med henne är underbart.
-”You were my summer love, you always will be my summer love...” klinkade jag på gitarren och kom ihåg låten jag skrev till henne förra sommaren då hon skulle åka tillbaka till New York. Jag undrar om hon ens fortfarande är kvar här i Nashville, eller om hon har åkt tillbaka till New York. Jag slog några fler ackord på gitarren innan jag kollade upp på fåglarna i himlen med tårfyllda ögon.
Helt plötsligt fick jag syn på en person som stod på klippan en bit längre bort. Det var en tjej. Plötsligt såg jag hur hon slängde sig ut över kanten och ner i det farligt vågfyllda vattnet vid de vassa klipporna. Holy fuck, det är Allie! Inte en chans att jag kunde se fel på den långa, vackra bruna håret. Men vafan håller hon på med?! Det är ju rena självmordet att slänga sig utför den där klippan!
Jag slängde genast gitarren på marken och hoppade i vattnet.
-”ALLIE!!!!!”
Jag simmade snabbt ut till platsen i vattnet hon hade landat på och väntade på att hon skulle återvända till ytan. Hon kom aldrig upp. Jag skrek och dök ner för att söka efter henne.
--Allie’s POV--
Jag måste ha svimmat när jag träffat den hårda vattenytan för jag minns knappt att jag föll i vattnet.
-”Allie! Oh god Allie, please wake up..” hörde jag en förtvivlad och bekant manlig röst.
Någon skakade mig och tryckte mig över bröstet så att jag plötsligt hostade upp en massa vatten. Jag vaknade till liv och öppnade sakta mina ögon. Vänta, Harry?!
-”..am I dead?” var det första jag fick fram. Jag bara måste vara död, för jag såg Harry framför mig, och han var vacker som en ängel. Jag måste vara i himlen.
-”No, and thank God you’re not!” utbrast han och omfamnade mig hårt.
-”Allie, what were you thinking?!” fortsatte han.
-”...I don’t know, I just..I’ve screwed everything up, and lost all that actually means something, so..I thought the world would be a better place without me..”
-”...I can’t believe you just said that. And what do you mean with you’ve lost everything that means something?”
-”You..”
-”You haven’t lost me, and you can’t...ever”
-”You promise?..”
-”Absolutely. Now, let me take you to my place and warm you up with a cup of tea. How does that sound?”
-”It sounds great” log jag.
Harry lyfte upp mig i sina armar och bar mig till hans bil.
När vi kom fram bar han mig in och jag fick låna en av hans t-shirts. Han virade in mig i massa filtar, la ut massa kuddar på golvet och tände eldstaden. Han försvann ut i köket och kom sedan tillbaka med två koppar te. Han satte sig bredvid mig på kuddarna och virade in sig själv i en filt också. När han kommit på plats stirrade han mig kärleksfullt djupt i ögonen ett bra tag medan vi smuttade på vårt te. Jag blev plötsligt väldigt blyg och fick fjärilar i magen. Jag började rodna av sättet han kollade på mig, och var tvungen av kolla ner och brast ut i ett stort leende. Harry skrattade och bet sig försiktigt i läppen.
-”Are you still with Kevin?” frågade han plötsligt.
-”Yeah”
-”Oh...”
-”What?” kollade jag undrande på honom.
-”I just wanna kiss you so bad right now..” suckade och småskrattade han nervöst.
Det tog ett tag innan jag smält vad han precis sagt.
-”...Then go ahead” svarade jag till slut.
-”What?”
-”Kiss me” svarade jag och bet mig nervöst i läppen.
Harry lös upp i hela ansiktet när han fattat vad jag sagt. Han böjde sig sakta emot mig och jag gjorde detsamma emot honom. När våra läppar bara var några centimeter ifrån varandra viskade han:
-”Are you sure?”
-”I’m just a girl...standing infront of a boy....and telling him that I love him” härmade jag hans citat ifrån tidigare.
Harry log stort innan våra läppar kolliderade samman i en kyss full av kärlek, saknad och lust.
-”You want these in this bag or in the other one?” frågade jag Harry och höll upp ett par strumpor.
-”Um..you can put them in that one” svarade han och pekade på den väskan närmast mig.
Idag var dagen då Harry fick komma hem ifrån sjukhuset. Jag hjälpte honom att packa ihop de få sakerna han fått med sig. Det var också dagen då jag skulle åka till polisstationen och hälsa på Kevin.
-”Harry, before I drive you home I’m going to the police station for awhile”
-”And do what?”
-”See Kevin”
-”Oh..”
-”I’ll be right back though, I promise” sa jag, tog på mig jackan och gick emot dörren.
-”Allie..!”
-”Yeah?”
Han pausade innan han fortsatte.
-”..be careful, okay?”
-”I promise. He won’t hurt me. Thanks for your concern though” svarade jag säker på min sak och gav Harry en kyss på kinden innan jag gav mig av.
-”Can I help you, miss?” frågade en vakt när jag kom in på polisstationen.
-”I’m here to visit Kevin Shore, sir”
-”Follow me, miss”
Jag följde med vakten in på baksidan stationen där fängelset låg. Det var väldigt obehagligt att gå bland alla fångar. Efter den långa korridoren ledde han mig in i ett litet isolerat rum. Där inne satt Kevin vid ett bord och ännu en vakt.
-”We’ll leave you two alone for awhile, but we’ll be standing right outside this door for your safety, miss” sa vakten som visat mig vägen kollade på mig, och nickade åt den andra vakten att följa med honom ut.
-”Thank you, sir”
-”I’m sorry, Allie..” började Kevin.
-”I know”
-”He went crazy and started to attack me, so I just needed to defend myself”
-”I know” svarade jag bara stark och enkelt.
-”How..um..how is he?”
Jag blev nästan förvånad att Kevin plötsligt brydde sig om hur Harry mådde. Var det äkta?
-”He’s doing fine now..but they said he was just lucky it didn’t got worse”
Kevin bara nickade som svar.
-”So..is there something you wanna tell me? I mean, Harry must have had a reason for getting so mad at you” fortsatte jag.
-”I guess that means you already know..”
-”Maybe. But I would love to hear it from you”
-”Yes Allie, I’ve cheated on you..but that was before we got here, and only once!”
-”I don’t give a fuck where, when or how many times it happend Kevin! This isn’t the way a realtionship works! A realtionship is made for two people! But apparently someone doesn’t know how to count..” utbrast jag i ilska.
”I’m really sorry. I regret it so much..I love you Allie..”
-”Oh really? Then you have a very unusual way to show love!”
-”Please, Allie..”
-”Harry keep saying that you don’t deserve me..and I’m starting to think he’s right..”
-”No, don’t Allie. He just want you himself!”
-”....”
Jag visste inte vad jag skulle svara på det, så Kevin fortsatte.
-”Please Allie, give me a second chance. I don’t wanna lose you..”
-”.....”
*Två timmar senare*
-”Welcome home” log jag emot Harry medan jag hjälpte honom upp på fötter ifrån bilen.
-”It feels nice to be back” log han tillbaka.
Jag hade tagit med honom till, numera min gård, för jag tyckte inte att han skulle vara ensam i hans tillstånd.
Jag ledde honom in i hallen och helt plötsligt kände jag hur Harry började backa tillbaka. Han hade fått syn på Kevin. Ja, jag hade betalt borgen och fått ut honom. Varför? undrar ni säkert då. Jo men, för det kändes som om det var något jag var skyldig att göra. För både Kevin’s och min skull.
-”What is he doing here?!” utbrast Harry och släppte inte Kevin med blicken.
-”Um, Harry..can I talk to you outside for a second?” frågade jag försiktigt. Jag tog tag i hans arm och släpade med honom ut till grusvägen på framsidan huset.
-”What is he doing here?!” upprepade han.
-”I..I’m going to give him a second chance..”
-”You what..?” frågade han sårat.
-”Everyone deserves a second chance..”
-”A second chance as in ‘relationship’?
-”...yeah”
-”Have you already forgot what he did?! He stabbed me with a fucking knife, and he cheated on you!!”
-”Yeah, but--”
-”No! No, Allie, don’t! He doesn’t deserve a second chance! Or any less, he doesn’t deserve you! He’s a douche bag full of shit and lies!”
-”Harry..”
-”No! This proves what you think of me! I’m standing right here, Allie! Right here, and offer you true, honest love! Tell me Allie, are you just going to throw that away for some idiot..?!”
-”He’s my boyfriend..” stammade jag med tårar på väg ner för mina kinder.
-”Yeah, well, is he worth it?”
-”Harry, please I--”
Han gick närmare mig och snart stod vi ansikte mot ansikte. Jag kunde se att tårar formats i hans ögon också.
-”I’m just a boy, standing infrot of a girl..and asking her to love him..” viskade han sorgset.
-”I do love you..” viskade jag tillbaka.
-”Bullshit” sa han och backade ifrån mig.
-”It’s not bullshit!”
-”Aw well, to me it is! And I’m sick and tired of your bullshit, Allie! I’m really sorry for ever bothering you..” var det sista han sa innan vände sig om och gick därifrån.
-”Harry! Please! Don’t go! Don’t do this! I need you! Please, come back, I'm sorry!! I’m begging you! Harry, please!!!!....” skrek jag efter honom innan jag föll ihop på grusvägen hysteriskt gråtandes.
Han får inte lämna mig, det får bara inte vara sant. Jag behöver honom. Jag älskar honom. Jag...jag är hopplöst förälskad i Harry, och nu hatar han mig. Bra gjort där Allie...........varför var jag tvungen att släppa taget om det enda jag fortfarande hade som gjorde mitt liv värt att leva? Åh, Harry.....
-”Allie..Allie?”
Jag vaknade med ett ryck av att någon viskade mitt namn och skakade mig. Jag tittade upp och möttes av en vaken Harry med ett underbart leende. Tårar formades i mina ögon för jag var så glad över att han äntligen vaknat efter operationen.
-”Hi, you’re awake..” viskade jag lyckligt.
-”Love, why are you crying?” frågade han och sträckte sig emot mig för att torka bort en tår ifrån min kind.
-”I was so worried about you. How are you feeling?”
-”Aw, Allie, don’t worry, I’m feeling okay”
-”Does it hurt?”
-”Yeah, a little”
-”I’m so sorry Harry..” viskade jag och började gråta igen.
-”Hey, hey, no.. Allie, it’s not your fault”
-”It feels that way. I could’ve taken the knife from him but he had just pushed me of off him and everything just happend so damn fast..”
-”Come here” viskade han och öppnade sin famn för mig.
Jag kröp upp tryggt i Harry’s famn i sjukhussängen och burrade ner mig under täcket tillsammans med honom. Han gav mig en kyss på pannan och sammanflätade våra fingrar.
-”Oh, right..” sa han när han kom ihåg vad jag tidigare sagt om att hålla hand så med honom, och tog min hand vanligt i sin istället.
-”No. It’s okay” utbrast jag och sammanflätade våra fingrar igen. Då tittade Harry ner på mig och log. Han lyfte upp våra sammanflätade händer och kysste sakta min. Jag rös, allt kändes så overkligt bra med honom, allt verkligen. Ändå kunde jag inte släppa Kevin. Kevin är min pojkvän, så självklart älskar jag honom. Han hade gjort ett misstag, ETT, men det misstaget var gjort på min bästa vän, och jag kan bara inte acceptera det. Jag vet fortfarande inte vad som utlöst slagsmålet, om Harry blivit galen över något och Kevin bara försvarat sig. Jag känner mig så förvirrad, men allt jag kunde tänka på just nu var hur underbart det kändes att ligga här med Harry medan han höll min hand sammanflätad i sin, smekte och kysste den ömt då och då. Jag vet att jag beskriver honom som min ‘bästa vän’, men vi båda två vet att vi är mycket mer än så.
-”Oh, sorry. Am I interrupting something?” utbrast plötsligt en sjuksköterska som kommit in för att kolla till Harry.
-”No, come in” log Harry.
Sköterskan smög diskret in och bytte dropp på Harry och gav honom mer smärtstillande i kanylen som var placerad i hans högra armveck.
-”Any questions?” frågade sköterskan när hon var klar.
-”When can he go home?” frågade jag snabbt.
-”If everything is this good as it is right now and he stays this stable, then he can leave the hospital tomorrow at noon. How are you feeling, Harry?”
-”I’m feeling okay, just in a little pain”
-”The painkiller will fix that any minute now” log hon och gick ut ur rummet.
-”Thank you!” ropade vi båda efter henne.
När hon lämnat rummet vände sig Harry emot mig.
-”Thank you for coming with me. I have no idea what I would’ve done without out Allie”
-”I’ll always be there for you, you know that”
Som svar på det fick jag ett leende och ännu en kyss på handen. Nu kunde jag inte hålla mig mer, jag måste få veta vad som gjorde att Harry och Kevin rök ihop.
-”What happend? You know..why did you start to beat each other up?” började jag försiktigt.
Harry suckade innan han svarade.
-”Kevin received a text on his phone and I know it was wrong of me to check it, but anyway..I did, and it was from this girl Emma. I checked through their conversation and it was full of dirty texts, and...Allie, I’m sorry, but he’s cheating on you..”
Jag var chockad. Jag hade ingen aning vad jag skulle svara på det. Var Kevin otrogen mot mig? Vem fan är Emma? Var det verkligen sant? Och i så fall, hur länge har det pågått?
Tusentals frågor snurrade runt i mitt huvud och jag blev stum, så jag lät bara tårarna rinna.
-”I’m really sorry, Allie” suckade Harry och la sitt huvud på mitt.
-”It can’t be..I mean..he would never...” stammade jag förvirrat.
-”I really hope you believe me Allie, I saw it with my own eyes”
-”I don’t wanna believe you..”
-”I get that, but it’s true, I’m sorry..”
Vi låg sådär länge, länge. Jag ville verkligen inte tro att det var sant. Men Harry var så ärlig, han kan inte ljuga för mig, det skulle jag sett i hans ögon och på hela hans kroppsspråk. Men innan jag drog en slutsats ville jag höra det ifrån Kevin, inte ifrån någon annan. Jag bestämde med mig själv att i morgon skulle jag åka till polisstationen och besöka Kevin.
Plötsligt kom jag på en sak. Förra sommaren när jag tog farväl av Harry på flygplatsen, så lovade jag honom att skriva en låt. Jag hade hållit mitt löfte, jag hade faktiskt skrivit en låt åt honom.
-”Harry, you know last summer when we said goodbye at the airport? Do you remember that I promised you to write a song?”
-”Yeah?”
-”Well, I did. I’ve written a song for you”
-”You have?” brast han ut i ett leende.
-”Yes, wanna hear it?”
-”Yes, of course!”
-”Okay, I’m just gonna go down to the cafeteria and borrow a guitar. I saw one when we got here”
Jag sprang ner till kafeterian och fick syn på gitarren som stod där.
-”Excuse me, miss? May I please borrow this guitar for a second?” frågade jag vänligt en sköterska.
-”Yes, of course”
-”Thanks, I’ll be right back with it” sa jag och sprang tillbaka upp till Harry.
-”I didn’t know you played guitar” sa Harry med en förväntansfull min när jag kom tillbaka.
-”Well, there’s a lot of things you don’t know about me, Styles”
-”Haha, looking forward to figure them out”
-”Maybe you will” log jag.
Jag började spela på gitarren och sjunga min egenskrivna låt.
”The flicker on the tv, dinner on my own, got you’re last words on my mind.
If only you could feel me. Pick up your phone and tell me I’ll be fine.
‘Cause every choise is a new mistake. Every turn, every step I’ll take.
To escape from your memory, seems impossible for me.
I run away but I can’t let go, say I ”I don’t” when I need you so.
Every thought in my head says no, but I can’t let go.
And everywhere all I see is you. I don’t care what I have to do.
I’m a mess and it starts to show, but I can’t let go.
Putting on my make up, I’m going out tonight with your last words on my mind.
I wear the dress of our break up, and it won’t feel right. Please tell me I’ll be fine.
‘Cause every choise is a new mistake. Every turn, every step I’ll take.
To escape from your memory, seems impossible for me.
I run away but I can’t let go, say I ”I don’t” when I need you so.
Every thought in my head says no, but I can’t let go.
And everywhere all I see is you. I don’t care what I have to do.
I’m a mess and it starts to show, but I can’t let go.
I don’t know how to get by, since we can’t make it alright.
Never wanna say goodbye, I can’t let go.
So give me one more try, you’re everthing I need.
I run away but I can’t let go, say I ”I don’t” when I need you so.
Every thought in my head says no, but I can’t let go.
And everywhere all I see is you. I don’t care what I have to do.
I’m a mess and it starts to show, but I can’t let go...”
-”Wow..” var det första Harry sa när jag sjungit klart.
-”So...what did you think?”
-”Beautiful, did you write that?”
-”Yes”
-”You’re talented Allie, you really are”
-”Thanks” svarade jag och försökte hålla tillbaka världens leende.
-”So..um..that was about me?”
-”Yeah. The time I was away from you, in my perspective”
-”I couldn’t let you go either” erkände han och flätade samman våra fingrar.
-”It feels nice to finally be able to do that” fortsatte han och nickade mot våra händer.
Okej, nu kunde jag inte hålla tillbaka leendet längre.
-”I agree”
--Låten jag använde i detta kapitlet är ”Let go” av Janet Leon. Rekommenderar den verkligen, superskön låt som betyder en massa för mig, så kolla in den :)--
--Harry’s POV--
Igår var...intressant. När jag tänker på hur jag smällde igen dörren mitt i Kevin’s ansikte så kan jag inte sluta flina. Det var så fruktansvärt skönt att dissa honom så hårt inför Allie och alla andra på restaurangen. Nej, det var inte taskigt om ni frågar mig, jag visade bara vem som hade mest makt i den här situationen, alltså jag. Jag vet att om Allie fick bestämma så hade hon valt mig över honom. Hon har bara inte fattat det själv ännu.
Jag bestämde mig för att gå och knacka på hos Allie idag för att..ah...kolla läget.
Jag knackade på dörren och Allie kom och öppnade.
-”Harry? Hi!! Come in!” utbrast hon glatt och omfamnade mig.
-”Hi gorgeous, how are you?”
-”I’m good thanks, how are you..you know, after last night?”
-”I’m fine, feeling great!”
-”Oh that’s fantastic Haz!”
-”So you wanna hang out with me today?”
-”Yes, sure, let me just go fresh up a little bit”
-”Why? You don’t need that, you’re beautiful”
Hon log åt mig och gick in i badrummet.
Medan jag väntade på att Allie skulle bli klar såg jag en mobil som vibrerade bredvid mig. Det måste vara Kevin’s för Allie’s ser inte ut sådär. Jag vet att det är fel och intrång i andras privatliv, men jag kunde inte stå emot frestelsen att kolla igenom hans mobil. Något inom mig sa att jag inte kunde lite på honom riktigt. Jag tog upp hans mobil ifrån bänken och såg att han hade fått ett sms. ”Emma<3” stod det i avsändarluckan. Vem i helvete är Emma, med ett hjärta i kanten???
Jag klickade nyfiket upp sms:et och läste.
”Hi, babe! Miss you like crazy! I miss you touching me like you did that night all over my hot body, and how you licked my boobs..ugh, ditch that ugly chick and come back to New York!! <3 /Emma”
Jag kände hur jag började koka inombords. Kallade hon Allie ful?!
Jag kunde inte stå emot utan läste ett antal sms han skrivit till henne.
”Ohh Emma, I love your tight pussy and your big boobs. I want to cum inside you knooow!! <3 /Kevin”
Var fan håller han på med?! Var han otrogen emot Allie?! Okej, nu har jag fått nog. Ingen behandlar tjejen jag är kär i såhär och kommer undan med det, ingen!
Precis då kom Kevin in i rummet.
-”Oh, why are you here?” kollade han arg på mig.
Jag slängde mig över honom och drog ut honom på framsidan huset.
-”YOU SICK BASTARD, HOW THE HELL CAN YOU LIVE WITH YOURSELF!” skrek jag och siktade ett slag emot Kevin’s huvud, som snabbt försvarade sig.
-”What are you doing?! Get of off me, what the hell is your problem dude?!”
-”WHY ARE YOU CHEATING ON ALLIE?! HOW COULD YOU DO THAT YOU SON OF A BITCH?! YOU DON’T DESERVE HER!!” röt jag igen och siktade ännu ett slag emot hans huvud som denna gång hamnade mitt i prick.
-”WHAT THE FUCK ARE YOU TALKING ABOUT DUDE?!” skrek han och slog tillbaka.
-”OH DON’T YOU PRETEND LIKE YOU DON’T HAVE A CLUE WHAT I’M TALKING ABOUT! I CHECKED YOUR PHONE, YOU’RE DISGUSTING AND YOU MAKE ME WANNA THROW UP!!”
Vi stod där länge och slogs. Jag hade rätt ont nu eftersom Kevin fått in ett antal bra slag i min mage. Men det hade jag också på honom, som tur var. Jag var verkligen ursinnig på honom vid detta laget eftersom han förnekade vad jag faktiskt hade sett med mina egna ögon. Jag hoppade, slog och drog i honom, och han gjorde detsamma. Snart var vi båda blåslagna. Jag hade ett blått öga, en svullen kind och en öm mage. Kevin blödde näsblod och hade ett jack i ena ögonbrynet.
--Allie’s POV--
När jag kom ut ifrån badrummet var inte Harry i hallen längre. Plötsligt hörde jag skrik och arga röster ifrån framsidan huset. Jag tittade ut genom köksfönstret och där ifrån ser jag hur Harry och Kevin slår varandra fördärva. Jag slänger chockat en hand över munnen och rusar ut till dem.
-”HEY! STOP IT!! WHAT ARE YOU DOING, ARE YOU GUYS INSANE!!” skrek jag och slängde mig emellan dem.
När de inte slutade slåss slängde jag mig upp på Kevin’s rygg.
-”PLEASE STOP IT!! YOU ARE GOING TO KILL EACH OTHER!!”
Kevin slängde av mig ifrån ryggen och jag hamnade mitt på marken. De fortsatte att attackera varandra och jag såg hur Harry fick ta emot att par rejält smärtsamma smällar. Det gjorde verkligen ont i mig att se honom ha så ont, men ändå kämpa. Jag undrar vad som kan ha utlöst slagsmålet...
Jag kände hur tårarna rann nedför mina kinder och plötsligt ser jag Kevin ta fram en fältkniv hur ena byxfickan och siktar den emot Harry.
-”NO KEVIN, PLEASE DON’T! KEVIN NOOOO!!!!” grät jag hysteriskt.
Men det var försent. Kevin stack kniven i Harry’s mage och han föll till marken.
-”NOOO!!” skrek jag hysteriskt och sprang fram till Harry som låg där på marken. Jag slängde mig ner på knä bredvid honom gråtandes.
-”A...All...Allie...” stammade han fram.
-”Harry don’t..please..stay with me...an amubulance are on it’s way..” grät jag när jag skyndade mig att ringa en ambulans.
-”Allie...I--” suckade Kevin.
-”NO, YOU STAY THERE AND YOU DON’T SAY A WORD, DON’T TALK TO ME!” skrek jag och höll upp ett varnande finger emot honom.
Ambulansen kom snabbt och tog hand om Harry.
-”Allie..I’m really s--” försökte Kevin igen.
-”No. I can’t even look at you right now..” väste jag arg mellan tänderna.
-”We need someone to come with him, to sign all the papers and that” avbröt ambulansföraren oss.
-”I’ll come with him” svarade jag utan att tänka.
Efter en stund kom polisen och tog med sig Kevin till stationen för ett förhör. Herregud, vilken sommar det blev... Tur att den inte är över än, för detta var verkligen inte vad jag väntade mig. Jag är bara så arg på Kevin just nu och så fruktansvärt orolig för Harry.
När vi kom fram med ambulansen till sjukhuset körde de in Harry till operation direkt och mig visade de till ett rum som Harry skulle få ligga i efter operationen. Där satt jag i flera timmar och väntade oroligt på att Harry skulle opereras klart.
Efter ungefär fem timmar rullade en sköterska in en nersövd Harry i rummet.
-”Oh my god, is he okay?!” var det första jag slängde ur mig när han rullades in.
-”The surgery went well and he’s stable. He’s gonna be just fine, ma’am. It’s just gonna take a few hours for him to wake up, and when he does he might be in a lot of pain. But we’ll take care of that” förklarade sköterskan.
-”Thank you, thank you so much!” grät jag.
-”Take care, darling” sa hon vänligt och lämnade rummet.
Där låg han. Vackra Harry. Vit i ansiktet, och såg så himla oskyldig, ynklig och sårbar ut. Jag kysste honom på pannan och la mitt huvud på sängkanten innan jag domnade bort i en djup sömn.
--Utfyllnad--
Nästa dag.
Kevin låste dörren bakom oss och hjälpte mig ner för trapporna i mina klackar. Vi hade hyrt en taxi till resturangen "Western" i city där vi skulle äta middag med Harry. Jag var lite spänd över att Kevin och Harry skulle vara i samma rum. Jag visste ju egentligen bara vad Kevin tyckte om Harry, inte vad Harry tyckte om Kevin, men efter de suckarna Harry gett mig när jag tagit upp Kevin så gissar jag på att Kevin inte var den första Harry skulle rädda om det brann...om ni förstår vad jag menar.
I alla falll..
Jag kände mig extra fin idag, och det mådde jag bra av. Jag hade på mig en grön klänning som var kort där fram och lite längre där bak, tillsammans med en svart kort skinnjacka med nitar på axlarna, plus ett par svarta högklackade skor. Håret hade jag lockat och jag lät det svepa ner över axlarna.
När vi kom fram till resturangen såg jag Harry stå och vänta utanför dörren.
-"Harry!" ropade jag och vinkade.
Han log och vinkade tillbaka och gick emot oss. När vi möttes drog han in mig i en kram och sedan gav han mig en lätt kyss på kinden som en gentleman. Sedan sträckte han vänligt men strängt fram handen emot Kevin som skakade den.
-"Ladies first" sa han, blinkade med ögat och höll upp dörren för mig.
-"Well, thank you very much"
Sedan när Kevin skulle gå in släppte Harry dörren så han fick den i ansiktet.
-"Oh, sorry man, didn't see you there" sa Harry flinande och klappade Kevin på axeln.
Jag vet att han gjorde det med mening, det såg man tydligt. Jovisst, det var taskigt men jag kunde knappast hålla mig för skratt, det såg ju så fruktansvärt roligt ut. Antar att jag fick svar på min egen fråga där. Nu vet jag vad Harry tycker om Kevin.
Jag låtsades att jag inte såg vad som hände och gick och valde ett bord som vi slog oss ner vid. Kyparen kom direkt och tog våra beställningar. Innan maten kom bestämde jag mig för att det skulle vara kul att lämna killarna själva med varandra och se om tredje världskriget bröt ut, bara för att testa dem.
-"Um, guys. Excuse me for a second, I'm gonna go to the ladies room" sa jag och gick in på tjejtoaletten.
--Harry's POV--
Nej! Allie skulle lämna mig ensam med den här skithögen. Oh-oh..
Så fort Allie var utom synhåll attackerade han mig.
-"I'm just gonna say this once man, stay away from Allie, she's mine! Got it?" viskade han ilsket.
-"I can't promise you that, sorry"
-"Get your own freaking girlfriend and stop stealing others!"
-"You can't steal someones girlfriend, dude. It's her choise who to fall for, you can't force her"
-"Well, isn't it pretty obvious that she fell for me since she's actually with me?"
-"Yeah, but that was until she meet me again" svarade jag kaxigt.
-"She doesn't love you, she loves me, that's why she's MY girlfriend. She does girlfriend-stuff with me, and friend-stuff with you" sa han och tog en stor klunk dricka.
-"Oh yeah? Well, she's slept with me too" skrattade jag åt hur cool han trodde att han var.
-"What?!" ropade han och spottade ut drickan.
-"Heeey! Watch it! It's cashmere!" höjde jag rösten och pekade på kavajen jag bar.
-"I don't give a fuck! When did she sleep with you?!"
-"Last summer, my house" nickade jag stolt.
-"Oh..yeah but that was a year ago, I hadn't even met her by then"
-"Yeah k" svarade jag helt ointresserad.
Jag kollade över Kevin's axel och såg att Allie var på väg tillbaka hit.
-"Hey man, Allie's coming back, so shut up"
-"You shut up!"
-"Schhh!"
-"Anyway, just stay away from her, got it?"
-"I thought you were just going to say that once?" retades jag.
-"Ugh, whatever. You get the point.."
--Allie's POV--
-"Welcome back, love! Looking beautiful, as always" slängde Harry snabbt ur sig när jag kom tillbaka.
-"Haha thanks Haz. What were you two doing while I was gone?" frågade jag nyfiket.
-"Um..you know, just chatting, catching up.." svarade Kevin.
-"Oh, okay, great then"
Men jag kände spänningen mellan dem så den lögnen gick jag inte på. Så snart jag satt mig ner kom maten och vi njöt av en god men...eh...tyst och spänd måltid.
Det blev sent och vi sa hejdå till Harry och tog en taxi hem till gården.
När vi kom hem gick vi direkt och la oss, och jag bestämde mig för att inte ta upp eller fråga om vad som hände idag. Jag lät det vara osagt och Harry's och Kevin's ensak. Jag vill inte lägga mig i för mycket i deras problem..vilket var jag...men nej, jag kände inte för att göra en stor sak av det.
--OBS! "Western" är bara en resturang som jag hittat på, den finns inte på riktigt i Nashville :)--
Jag gick in i badrummet och satte på mig bikinin under kläderna och packade en liten väska med handduk, några mynt, en flaska solkräm och en bra bok. Jag satte upp håret i en trasslig knut och gick ut ur badrummet. När jag kom ut såg jag att Kevin var inne i det andra badrummet, så jag satte på mig solglasögonen och smög ut ur huset. Jaa, jag vet att det är dåligt av mig men jag känner Kevin, han hade bara stoppat mig om han visste att det var Harry jag skulle spendera dagen med, och efter det vi diskuterade om igår hade det inte varit så smart av mig att berätta att jag skulle hänga med Harry idag. Jag borde egentligen hålla mig borta ifrån Harry, men efter jag träffade honom igen efter ett helt år kändes inte det som en självklar sak att göra nu. Mitt huvud säger nej, men mitt hjärta säger ja. Harry och jag är bara vänner ändå, ville jag övertyga mig själv. Visst finns där en gnista emellan oss, men nej, det går inte.
Jag gick in i ladugården och rotade fram en gammal, men fungerande cykel som jag tidigare lagt märke till, och begav mig till stranden för att möta Harry.
Stranden var ganska så packad med folk. "How am I supposed to find Harry with all this people around?!" tänkte jag innan en bekant röst avbröt mina tankar.
-"Looking for someone?"
Jag vände mig snabbt om och där stod en flinande Harry.
-"Heeyy!" utbrast jag och gick fram till Harry som omfamnade mig.
-"I found a good spot on the beach over there, come on" sa han och pekade bort emot en plats med lite skugga och resten sol.
-"Perfect!"
Nu är det så att jag gått upp något kilo sedan förra sommaren så jag känner mig rätt obekväm att visa mig utan tröja, men det får gå. Harry slängde av sig sin t-shirt utan några problem och satte sig som vanligt på sin handduk, medan jag blygt tog av mig mitt linne och la det i mitt knä så att det skulle dölja min mage och mina lår. Jag vet vad ni tänker, dålig självkänsla..och ja, det stämmer. Jag försökte låtsats som ingenting men jag kunde egentligen inte vara mindre diskret, så självklart la Harry märke till att något inte stämde.
-"What's wrong?"
-"Um..nothing"
-"Well, it's obviously something. Why are you covering up yourself?"
-"Um..I've gained some weight since last summer, and I haven't the best self-esteem, so..yeah"
-"Aw, Allie, are you bloody kidding me?! You are not fat, you're perfect!"
-"I'm not perfect Harry.." sa jag och kollade generat ner i marken åt hans reaktion.
-"To me you are"
-"Thanks..I guess" log jag.
-"No problem, I'm just beeing honest" log han tillbaka.
Vi båda satt på handdukarna och smörjade in oss med solkräm. Harry var redan klar och jag kämpade med att täcka min rygg med solkrämen, men olyckligtvis hade jag inte så långa armar.
-"Haha, how's it going down there?" skrattade Harry som satt en liten bit ovanför mig och hade lagt märke till hur jag kämpade.
-"Fantastic, what does it look like?" skrattade jag tillbaka. Det måste sett så sjukt idiotiskt ut.
-"Here, let me help you with that" erbjöd sig Harry och flyttade ner till min handduk.
Oh oh, han skulle smörja in min rygg, inte bra. Det skulle kännas obekvämt med tanke på vårt förflutna och att jag är har Kevin och ändå låter en annan kille smörja in mig. Så klumpig som jag är så slängde jag ur mig det mest korkade man kan säga i detta läge.
-"Um..Harry, I have a boyfriend.."
Han fattade fort visten.
-"Allie, please. I said 'let me help you with the suntan lotion', not 'hey Allie, let's go over there and fuck like rabbits'" skrattade han.
-"Hahaha, yeah you're right. Sorry. Let's do this then"
-"Fuck like rabbits..?" kollade han frågande på mig.
-"HAHAH ew no, I was refrerring on you helping me with the suntan lotion.." sa jag och räckte honom flaskan.
-"Hahah, oh right.." rodnade han.
Han satte sig bakom mig med sina ben runt mig så jag hamnade mellan hans ben. Han tog lite kräm ur flaskan och började försiktigt kleta den över min rygg. Hans rörelser blev allt mer intima och han förde sina händer över min rygg, axlar och till och med ut på mina armar. Det var som om han aldrig ville sluta röra vid mig. Av någon konstig anledning ville jag inte heller att han skulle sluta..
När han var klar smekte han mig över håret och drog det över till min ena axeln. Han böjde sig närmare och jag kunde känna hans andetag i min nacke. Han gav mig en snabb kyss på sidan av halsen och viskade i mitt öra, vilket gav mig gåshud över hela kroppen.
-"There you go, I'm done, love" viskade han förföriskt. Jag kunde känna honom flina stort när han la märke till att han gett mig gåshud.
-"..Thanks.." stammade jag fram nervöst.
Jag bläddrade sida i min bok som jag läste i medan vi båda låg på mage och solade.
-"What are you reading?" frågade plötsligt Harry och slog upp ögonen.
-"Better with you" svarade jag.
-"Is it good?"
-"Yeah, or at least i think so"
-"What's it about?" frågade han nyfiket.
-"It's about a girl who goes on vacation to Australia and she meets this boy that falls deeply in love with her but then it turns out she's already got a boyfriend at home and it literally destorys him. And one day she has to fly back home, and yeah..you get to follow their lovestory" berättar jag.
-"Huh..almost like us then" påpekar han.
-"Hm..yeah maybe. Except for that their deeply in love, at least he is"
-"....."
Harry svarade aldrig på det utan talade istället med blicken. Då förstod jag att jag sagt något dumt. Jag hade fel.
-"..are..um..are you in love with me..?" stammade jag chockat fram.
-"I don't know....maybe I am" svarade han ärligt och kollade mig djupt in i ögonen. Det kändes nästan som om han försökte läsa mina tankar, så djupt han stirrade.
-"Let's..um..let's swim" harklade jag mig för att snabbt byta samtalsämne. Jag var chockad.
-"But---"
-"No" avbröt jag honom. "We're going in the water. Right now. Come on Harry" sa jag bestämt, drog upp honom ifrån handduken och ner till vattnet.
Vi plaskade runt i havet och gapskrattade länge. Vi skvätte ner varandra rejält och Harry lyfte upp mig och slängde mig ner i vattnet ett antal gånger så nu låg mitt hår lite huller om buller. Som hämnd dök jag ner under vattnet så han inte kunde se mig, smög mig på honom underifrån och bet honom försiktigt i benet. När jag kom upp ovanför ytan gav fick jag en skrattattack då jag såg Harry hoppa högt och skrika så ljust han kunde "SHARK, SHARK, AAHHH!! MOTHER OF LORD, HELP ME! SHAAAAARK!!"
Senare skildes vi åt vid min cykel och vi åkte åt var sitt håll. När jag cyklade hem hade jag huvudet fullt med tankar. Harry hade erkänt sin kärlek för mig och han hade kysst mig på halsen. Åh herregud, han var verkligen seriös med detta. Jag som trodde att han bara lekte runt först. Nu blev det ju genast mycket mer komplicerat.
När jag kom tillbaka lutade jag cykeln emot husets ena vägg och gick in. I dörren möttes jag av Kevin. "Shit" svor jag mentalt. Nu blir det värsta polisförhöret..
-"Where the hell have you been?!" skrek han när jag kom in.
-"Um..on the beach"
-"Alone?"
-"..no.."
-"With who?"
-"Harry.."
-"You were on the beach WITH HARRY?!"
-"Yes" svarade jag starkt.
-"He saw you in a bikini?"
-"Of course he did Kevin, I didn't wore a garbage bag if you think so!" svarade jag sarkastiskt.
-"Why?"
-"Why I didn't wore a garbage bag?"
-"No, why were you there with him?"
-"Because he invited me"
-"And of course you had to say yes"
-"You know what? Yes, yes I did. And do you know why? Because I wanted to! God damn it Kevin, he's my friend! And it's not up to you to decide who the fuck I hang out or do not hang out with! Have I made myself clear?!" skrek jag då jag hade fått nog. Jag förstår att Kevin blev chockad, för han hade aldrig sett mig bli så arg och säga ifrån så förut. Ingen hade egentligen gjort det om jag ska vara ärlig.
-"..yeah..I'm sorry, babe. I just..I don't trust him.." svarade han och kollade ner i golvet.
-"Sooner or later you have to learn to trust him Kevin. He's a part of my life and I need you to accept that if you wanna be with me.."
-"I just don't wanna loose you.." sa han och la en hand på min kind.
-"You won't"
Han böjde sig ner och kysste mig.
-"Would it feel better if you came with us when we go out sometime? Maybe you can realize then that Harry isn't that bad as you imagine him" föreslog jag.
-"Yeah, maybe..I can give it a try"
-"Really?"
-"If that makes you happy"
-"It really would. So go out with us to dinner tomorrow?"
-"Had you two planned to go to dinner together tomorrow..?"
-"No, we have nothing planned but since you wanna hang out with us we can go to a resturant if you want to?"
-"Yeah, I guess"
-"Okay good, I'll text Harry right away!"
"Hi! Look, Kevin didn't like that I hang out alone with you on the beach today. So, I suggested that he could come with us for dinner tomorrow to get to know you a little better, and see for himself that you aren't so bad as he imagine you to be. Is that okay with you? /A"
"A dinner to prove Kevin wrong about who I am..hmm..since I'm the star in all this I say sure, why not. /H"
"Haha, great! Meet us at "Western" tomorrow at 3 pm? /A"
"Okay, see ya there. Thanks for today by the way, I had fun :) /H"
"I'm the one who should say thanks, I had fun too :) /A"
" :) /H"
--Harry's POV--
Jaha, då var jag på väg till Allie's gård för att träffa hennes pojkvän. 'Hennes pojkvän'. Usch! De orden smakar inte bra i min mun. Hon är ju min. Min vackra, fantastiska, roliga, underbara, oskyldiga Allie. Men jag ska ge honom en chans, för Allie's skull. Även om han är förrädaren som tagit min plats. Det är bäst för honom att han behandlar henne som hon förtjänar. Kevin heter han visst. Fulaste namnet jag hört. Nja, kanske inte, men det säger jag bara för att han heter det. Se, jag hatar honom redan innan jag ens träffat honom. Inget bra tecken. Harry, skärpning nu.
När vi kom fram till gården ropade Allie ut Kevin till verandan.
-"Kevin! Can you come out for a second? There's someone I'd like you to meet!"
Dörren öppnades och ut kom en solbränd, blond, blåögd, muskulös kille. Allie släppte min hand och sprang ivrigt över till Kevin som kysste henne mitt på läpparna. Jag kände mig själv knyta nävarna. Att se Allie kyssa en annan kille..nej, bara nej...
-"Harry this is my boyfriend Kevin, Kevin this is Harry, the friend I was talking about" presenterade hon oss och log.
Jag blev varm inombords när jag hörde att hon hade pratat om mig. Men mindre bra kändes det att jag bara var 'en vän' enligt henne.
-"Oh, so the friend is a guy?" frågade Kevin nästan lite förvånat.
-"Yep" svarade Allie och poppade på p:et.
Kevin gick fram till mig och vi skakade hand.
-"Hi man, whats up?" sa Kevin så coolt han kunde. Men han fick det bara att låta töntigt.
-"Hello" svarade jag så vänligt jag kunde, men egentligen kände jag bara för att slå ner honom.
--Allie's POV--
När vi sagt hejdå till Harry gick vi in i huset och stängde ytterdörren.
-"So, that went well" började jag.
-"Yeah.."
-"What is it?"
-"You didn't tell me that 'the friend' was a guy"
-"So? What difference would it have made?"
-"A lot actually"
-"Oh yeah? Like what?"
-"Well like...I wouldn't have to get more protective of you"
-"Aww, someone's jealous" retades jag.
-"No I'm not! I just..you're mine"
-"Don't you trust me Kevin?"
-"Of course I do"
-"Exacly. So, why do you worry?"
-"It's him I don't trust, Allie"
-"But I trust him. So you should too"
-"I can't.."
-"You haven't even tried!"
-"......"
-"Hey, look at me Kevin. I'm yours. Doesn't that say enough about all this, then I don't know what does"
-"Yeah, you're right. You are mine" log han och gav mig en kyss.
-"We should go to sleep, it's late"
-"Yeah, I'm quite tired. Come on" sa han, tog min hand och gick upp till sovrummet.
När vi lagt oss i sängen och nästan somnat plingade det till i min mobil.
"Are you free tomorrow? :) /H" läste jag och log.
Harry, Harry, Harry. Haha, alltid något nytt på gång. Nyfiken som jag är så vill något inom mig alltid lika gärna ta reda på vad.
"Yes, where do you wanna take me this time, haha? :) /A"
"Haha, wanna spend a day at the beach? :) /H"
"Sure, sounds fun :) /A"
"Oh I promise you, it will ;) /H"
Jag skrattade åt det sms:et. Samma flörtiga Harry som alltid. Han hade inte förrändrats något alls, vilket faktiskt känns tryggt.
"Hahah, shut up and go to sleep, your cheeseball! /A"
"You're right. I like cheese and I have balls! ;D /H"
"Haha, you're sure about that last part? ;D /A"
"I don't know. You tell me. You should know after what we did last summer ;) /H"
"Hahah omg seriously Haz, stop it! It's embarrassing! /A"
"Hahah what? Face the truth Allie! Still got flour in my hair since then by the way xD /H"
"Hahah bet ya xD /A"
"Don't deny it, I know you enjoyed it ;) /H"
"Uggh, go to sleep Harry.. -.- /A"
"I will, and I'll dream about you ;) /H"
"Haha seriously, are you on crack right now or what? xD /A"
"Hahah maybe, but no xD /H"
"Haha, goodnight Harry! /A"
"Goodnight Allie :) /H"
" :) /A"
" <3 /H"
-"Who is it?" frågade plötsligt Kevin. Fuck, jag trodde han sov.
-"Um, it was Harry"
-"What did he want?"
-"He just wanted to say thanks for today, and that he thought it was nice meeting you" ljög jag.
Ja, jag vet att det är fult att ljuga, men jag kunde ju inte säga vad han skrev eftersom han verkade känna för att vara pinsam just i kväll.
-"Oh, okay. Goodnight, babe" sa Kevin och kysste min axel innan han rullade över till sin sida av sängen.
-"Goodnight"
-"Kevin! Do you know where I put my phone?!" ropade jag frustrerat för jag ville hinna i tid till kl sex som jag hade lovat Harry.
-"I think I last saw it on the couch!" ropade han tillbaka. Och mycket riktigt, där låg den.
-"Thanks!"
-"Why in such a rush? Are you going somewhere, babe?"
-"Yeah, I'm going out with a friend, is that okay with you?"
-"Sure, have fun babe" sa han glatt och tittade leendes ner i sin mobil innan han gav mig en kram och en kyss på kinden.
-"Wow, you are unusually happy today"
-"Really? I am? I'm just glad we're here, that's all" svarade han med ett nervöst skratt.
-"Why? You have never been here before, Kevin.." sa jag med en misstänksam blick.
-"Oh..um..I just really like it here. Now go have fun with your friend. See ya, bye!" sa han och nästan knuffade ut mig genom dörren.
-"Oookay, what's his problem..?" sa jag för mig själv när jag gick emot floden.
Harry var redan där och mötte mig som vanligt med världens största, finaste, gulligaste, vackraste, sexigaste, mest attraktiva leende...okej Allie, skärp till dig, du har en pojkvän! Jag gav mig själv en mental bitchslap innan jag omfamnades av Harry.
-"Looking good" berömde han mig och skannade mig med blicken från topp till tå. Fråga mig inte varför. Det är väl en Harry-grej.
-"Thanks, you too" log jag.
-"Well, let's go then, shall we?"
-"Yes"
Han tog min hand och flätade samman våra fingar i en snabb rörelse. Imponerande, men nej, detta går inte. Jag suckade innan jag separerade våra fingrar ifrån flätan och höll honom vanligt i handen istället.
-"Don't wanna hold my hand like that?" frågade han med besvikelse målat över hela hans ansikte.
-"..um..it's complicated" klämmde jag ur mig, ovetande om hur jag skulle svara på hans fråga.
-"Okay..I get it"
-"Harry, I--" mer hann jag inte säga innan han avbröt mig.
-"No Allie, really it's okay"
-"Yeah?"
-"Yes"
Jag såg att han ljög. Han var inte okej med det. Förr eller senare måste jag nog berätta för honom om Kevin. Jag kommer nog i alla fall inte undan med det som jag trott. Det skulle inte kännas bra att ljuga för Harry. Vi är fortfarande vänner, och vänner ljuger inte för varandra.
-"Pink cotton candy?" frågade han och flinade emot mig när vi var framme vid karnivalen.
-"Omg, you remember!"
-"Haha, always have always will"
-"And to answer your question: Yes pleeease!" utbrast jag.
-"Hahah let's go then!" skrattade han och sammanflätade våra fingrar..igen..
-"Oh, right.." rättade han sig själv, suckade och tog min hand vanligt i sin istället.
Efter skrik och ljubel på ett antal karuseller var både jag och Harry på jättebra humör. Vi gick och skrattade och tjöt på gatorna igenom karnivalen. Man kunde nästan tro att vi var riktigt påverkade, och folk kollade på oss som om vi var helt ifrån vettet. Men gissa om vi brydde oss? Nej. Vi var ju faktiskt påverkade, men av glädje.
När vi gått så ett tag kom vi fram till scenen och dansbanan.
-"Oh! oh! Harry look!" skrek jag och vred hans huvud åt dansbanans håll. "We have to dance!" fortsatte jag.
-"Yay!!" skrek Harry lika entusiastiskt som jag, och vi drog skattandes iväg ut på dansgolvet.
När vi dansat upptempo en stund strömmade en bekant låt ut ur högtalarna.
"Would you dance, if I asked you to dance? Would you run and never look back? Would you cry if you saw me crying? And would you save my soul tonight...?"
Folk ljublade, tog tag i en partner och började dansa tryckare.
"Would you tremble if I touched your lips? Would you laugh? Oh please tell me this. Now would you die for the one you loved? Hold me in your arms, tonight.." fortsatte låten.
-"You remember?" hörde jag plötsligt Harry fråga.
-"Yes.." svarade jag med skakig röst.
Harry tog mig ömt i sina armar och förde oss i takt med låten över golvet.
-"Are you crying, love?" frågade Harry plötsligt.
Han hade rätt. Jag grät faktiskt. Jag var så djupt inne i mina tankar att jag inte märkt att jag grät.
-"You're right" småskrattade jag. "I am crying"
-"Why?" frågade han oroligt.
-"I don't really know..it's just..it's just a lot of feelings involved here I guess. This song and all, you know.."
-"It's okay, Allie"
Låten hade nu kommit till refrängen.
"I can be your hero, baby. I can kiss away the pain. I would stand by you forever. You can take my breath away.."
-"He's right. I can kiss away the pain.." sa Harry plötsligt och la en slinga av mitt hår som hade åkt ner i ansiktet bakom mitt öra samtidigt som han fäst sin blick på mina läppar.
-"Just tell me if you want me to stop.." viskade han och böjde sig sakta emot mina läppar.
Jag var lite chockad så jag hade knappt något vett att säga ifrån. Hans läppar hann bara nudda mina lite försiktigt innan jag kände mig tvungen att stoppa vad som var på väg att hända.
-"Stop" sa jag och la min hand på hans bröst och gjorde motstånd. Harry rätade på sig och harklade sig obekvämt med besvikelse målat i hela hans ansikte ännu en gång.
-"Sorry.." mumlade han.
-"There's something I have to tell you" slängde jag ur mig.
-"Yeah?"
-"Harry...I...I've got a...I've got a boyfriend.."
-"What?" sa han förvånat och besviket.
-"He's here actually.."
-"At the carnival?"
-"No..at the farm"
-"He was there all the time?"
-"Yes. He got here with me to help me clean up after my grandmother"
-"Huh.." suckade Harry chockat.
-"I'm really sorry Haz, I know I should have said something"
-"Yeah, you should, so I didn't had to make a fool of myself"
-"You didn't"
-"Oh really? I was just about to kiss you!"
-"Schh, Harry it's okay. I know you're upset, and I'm sorry"
-"No, I'm sorry.."
-"I think he would like to meet you actually. Why don't you follow me back and you two can meet?"
-"Do I have choise?"
-"Nope" flinade jag.
-"Haha okay then" skrattade han.
Denna gången var jag den som tog tag i hans hand.
-"Let's get going then, it's getting late"
När jag och Kevin väl kommit på planet till Nashville ringde jag mamma som jag lovat.
-"Hi mum! Kevin and I are on the plane now"
-"Oh good sweetie. Say hi to him from me!"
-"I will"
-"Good luck with everything. I'm so proud and thankful that you're doing this for me, honey"
-"Of course mum"
-"Love you, bye!"
-"Love you too mum, bye!"
-"My mum said hi" sa jag till Kevin när jag lagt på luren.
-"Okay, thanks. Is she okay?"
-"Yeah, well, she's a little sad"
-"It's okay too be sad when something terrible like this happens" sa han medlidande och kramade om mig.
-"Thanks Kevin" suckade jag och kramade tillbaka.
Jag bestämde mig för att smsa med Emily, det var ju ett tag sedan. Tänkte att jag kunde uppdatera henne med vad som pågår i mitt liv.
"Hiii Em! Miss you! Guess what I'm doing? I'm sitting on a plane with Kevin :) /A"
"Hii doll! Miss you too, insane! What on earth are you two doing on a plane?! /E"
"Hahah calm yo tits girl! We're on our way to Nashville. /A"
"Woah, wait, what?! Whyy? o.O /E"
"Um..my grandmother sadly passed away in a heartattack and her divise said that when she does it's all mine, plus a lot of other smaller things. Kevin offered to come and help me out with everything. /A"
"Awwww Alliiiie, I'm so sorry :((( You know I'm here for ya <3 /E"
"Thanks Em <3 /A"
"Wait, you're actually bringing Kevin? /E"
"Yes, why?/A"
"You don't think that's gonna be a little awkward..? /E"
"No, why would it be awkward? /A"
"Um...you don't remember a certain curlyhaired guy, hm...I don't know..named Harry???! /E"
-"Fuck!!" utbrast jag plötsligt. Harry. Hur kunde jag ha glömt honom?! Ah, just det, det var ju det jag skulle..Ugh!
-"Are you okay, Allie?" frågar Kevin förvånad över mitt lilla utbrott.
-"Oh..um..yeah..I just...um...bit my tongue..really hard...so...um....it hurts" ljög jag.
-"Let me make it better" sa han flörtigt och böjde sig emot mig.
-"Oh, no need to" sa jag och knuffade tillbaka honom.
-"Haha, okay. Your loss, babe"
Jag återgick till min och Emily's konversation.
"Shiiit! I totally forgot about him!! /A"
"Really? Aw well, good luck sweetcheeks! <3/E"
"Thanks gorgeous, ttyl <3/A"
*Skippar åkturen*
När vi gick av planet i Nashville möttes jag av en härlig känsla. Hemma.
Vi gjorde den vanliga rutinen, hämta väskorna och ta en taxi till gården.
När vi kom fram till gården gick vi direkt in i huset och möttes av ett antal personer.
-"Are you Allie Mason?" frågade en av dem.
-"Um, yes. And you are?"
-"Tim Walter. I work at the Tax Agency. Will you sign this please?"
-"What is it?"
-"It's a paper that says you're the new owner of your grandmother farm"
-"Okay, sure" sa jag, tog en penna och skrev under.
-"Thank you. And I'm sorry for your loss"
-"Thank you" log jag innan han åkte i väg.
-"It feels good to be back" sa jag innan jag och Kevin började packa upp våra väskor och städa upp lite i huset.
När vi hållit på ett tag kände jag att jag ville gå och kolla till djuren i ladugården lite. Det var ju ett tag sedan.
-"Kevin. Is it okay that I go out to check on the pets for awhile?"
-"Yes, of course. I'll finish up in here"
-"Thanks" sa jag och gav han en kyss.
När jag kom in i ladugården tände jag ljuset för att se bätte. Lampan var svag och blinkade lite ibland. Jag antar att den inte var utbytt på en lång tid. Jag gick och hälsade på alla djuren och ställde mig utanför en av hästboxarna.
-"Hi y'all, I'm back!" sa jag till dem med den bästa accenten jag kunde få till och småskrattade lite för mig själv.
-"Can I help you, miss?" sa en bekant röst bakom mig.
Jag vände mig genast om och tappade andan. Där stod han, i smutsiga arbetskläder, men ändå vackrare än någonsin.
-"Ha..Harry?" stammade jag fram.
-"Oh my God..Allie? frågade han lika förvånat som mig.
-"Harry!!!" skrek jag lyckligt och sprang emot honom och hoppade upp i hans välkomnande famn. Han omfamnade mig hårt och burrade ner sitt ansikte i min hals.
När vi båda hämtat oss lite av att vara tillsammans igen börjar vi prata.
-"I'm sorry for your loss" började han.
-"Yeah..thanks"
-"I never thought I'd see you again"
-"Well, I'm here now" log jag.
-"May I ask why?"
-"Since my grandmother passed away this farm is mine now"
-"Really?"
-"Positive. But what are you doing in the barn?"
-"I've taking care of the pets. Mrs Mason asked me too before she sadly passed away"
-"Oh, thanks Haz"
-"Yeah, no problem" log han gulligt och kolla på mig.
-"Something new since I last saw you?"
-"Um, well I got in to my dream-college"
-"Yeah? Awesome!"
-"Yes, it's great! What about you, something new?"
-"No, not really"
En lång tystnad uppstog emellan oss. Inte en pinsam, utan en behaglig tystnad.
-"The carnival starts again tomorrow, wanna go?" frågade han.
-"I wouldn't miss is for the world" log jag lyckligt och Harry gjorde likaså.
-"Great, so meet me by the river at 6 pm tomorrow?"
-"The river it is"
--Detta kapitlet är bara en utfyllnad, så ni ska förstå bättre vad som händer--
*Nio månader senare*
1 Juli.
Jag sitter på golvet och sorterar alla mina skolböcker. Plötsligt dundrar Kevin in i mitt rum med världens största leende.
-"Babe, guess what?! WE WON!!"
-"OMG! It's fantastic Kevin! Congratulation!" jublar jag tillbaka och hoppar upp ifrån golvet och ger honom en kyss.
Japp, jag vet att ni fattar. Jag och Kevin har dejtat i åtta månader nu. Han är lagkapten i volleyboll-laget som representerar vårt college och det vi jublade över var att de precis hade vunnit en tunering. Ja, jag är stolt.
-"What are you doing?" frågar han när han släppt mig.
-"I'm just organizing some of my college-books"
-"Oh, okay. Dinner-date, you and me, tomorrow night?" frågar han och blinkar med ena ögat.
-"Hahah, yes, I'd love to!"
Plötsligt ringer min mobil.
-"Hello, it's Allie"
-"Hi sweetie, how are you?" hör jag en bekant röst fråga på andra änden. Det var mamma.
-"Hi mum! I'm doing great here, I miss you though! How are you?"
-"I miss you too honey, so much. I'm..I'm doing okay.."
Det var då jag hörde att hon grät.
-"Mum..what's wrong? Why are you crying?" frågade jag oroligt.
-"It's..you're grandmother, honey. She..she had an heartattack.."
-"Omg, is she okay?!"
-"Sweetie...she...she didn't make it.."
Det var då mina tårar började rinna. Min mormor var död, nio månader efter att jag varit där..
Jag och mamma satt länge och snyftade i telefonen och vid denna tiden hade Kevin satt sig bredvid mig och klappade mig tröstande på axeln med en frågande min. Efter ett stund började mamma prata igen.
-"In her devise she wrote that she wanted us to get her farm when she passed away...so it's ours now, including some other stuff that we have to go and take from her house"
-"Then we have to go get it mum"
-"That's the problem. I have a lot to do at my job nowadays, so I can't leave New York.."
Det blev en lång tystnad i luren innan jag började prata.
-"But I can"
-"Really? Thanks sweetie. I have to go now, but call me later before you go, okay?"
-"Okay mum. I'm gonna look for flights as soon as possible, I promise"
-"I love you, bye"
-"Bye, love you mum!"
Jag la på luren och la mitt huvud i händerna.
-"What's wrong, babe? Why are you sad?" frågade Kevin medlidande.
-"My grandmother has passed away in a heartattack"
-"Oh no, I'm so sorry" sa han och drog mig till sin famn.
-"That's not the only problem.."
-"What else?"
-"I have to go to Nashville beacause according to her will, the farm is mine now.."
-"So, you're leaving?"
-"Yes.."
-"When?"
-"Tomorrow morning"
-"That's really soon"
-"Yeah.."
Det blev en stunds tystnad.
-"...I'll go with you"
-"What?"
-"I'll go with you" upprepade han.
-"Really? You want to?"
-"What kind of boyfriend would I be if I let you handle all this yourself, huh?"
-"Thank you, thank you, thank you!" utbrast jag och slängde mig runt hans hals medan han skrattade.
Då var det bestämt. Jag åker tillbaka till Nashville.........
Jag drar det sista draget med mascaran när jag hör en knackning på min dörr.
-"Come on in, it's open!" ropade jag och hörde att dörren öppnades.
-"Jihaa, are you ready for the disco night, guuurl!!" hörde jag Kevin ropa så fånigt han kunde.
-"Hahah, you know I am!"
-"Then grap my arm and we'll be off!"
Jag sprang över till sängen, tog min väska och sedan gick jag över till Kevin och tog tag i hans arm och vi gick ner emot discolokalen.
När vi kom ner blev vi indragna i lokalen av Kevins kompisar.
-"Here, grab a beer sexy" sa en av dem till mig.
-"No, thanks. I don't drink"
-"Really?"
-"Really"
-"...Kevin! Your girl's sober so I don't think you're getting any tonight" flinade han åt Kevin och jag kände mig genast väldigt obekväm. Förväntade sig Kevin att jag skulle ligga med honom i natt? Var jag bara ett one night stand för honom? Var han verkligen en sådan kille? Eller var det bara hans kompis som skojade lite. Vad vet jag.
Mina tankar snurrade innan Kevin's röst avbröt mig.
-"I can get you a non-alcoholic drink if you don't drink this" erbjöd han sig vänligt.
Jag ändrade mina åsikter om Kevin. Nej, han är inte en sådan kille som bara är ute efter ett ligg.
-"Sure, thanks" log jag.
Han tog min hand och drog mig bort till den lilla baren som skolan ordnat och beställde en alkoholfri drink till mig.
-"Strawberry, orange, blueberry or peach?" frågade han och kollade på mig.
-"Um, strawberry, please"
Han nickade och vände sig emot killen som stod i baren.
Kevin och jag satt vid baren och pratade länge om allt och inget medan jag njöt av den goda drinken, och han av sin öl. När vi druckit upp drog han med mig till dansgolvet.
-"Let's dance!" skrek han för att jag skulle höra honom över den höga musiken.
Vi klev ut på dansgolvet som var fullt med människor och då vandrade mina tankar över till när jag och Harry dansade tillsammans på karnivalen i Nashville.
-"Son of a bitch!" tänkte jag. Jag skulle ju inte tänka på Harry!
-"What did you say?" frågade Kevin.
Oops. Jag hade inte tänkt det där, jag hade sagt det högt. Tur att han inte hörde vad jag sa.
-"Umm...nothing"
-"You're okay, Allie?"
-"What? Oh, yeah, I'm alright"
-"You're sure?"
-"Yes, I'm fine. Let's just continue to dance" sa jag och tog tag i hans händer, för att försöka prata bort det så gott jag kunde.
-"Okay, if you say so" svarade han och började föra oss fram och tillbaka över dansgolvet i takt med musiken.
Plötsligt började DJ:n prata i mikrofonen.
-"If you don't mind, I'm gonna slow it down a little" ekade hans röst i lokalen.
Jag känner hur Kevin lyfter mina händer och lägger dem runt hans hals. Sedan placerar han sina händer på mina höfter och vaggar oss fram och tillbaka i en tryckare.
-"You're very pretty" mumlar han.
-"Thanks"
Han böjer sig sakta fram emot mig med hans blick fäst på mina läppar. Mina tankar börjar snurra igen och jag börjar prata med mig själv mentalt.
Jag kan inte kyssa honom. Jag borde inte. Det är ju inte så att jag inte tycker han är attraktiv, för det är han verkligen, jätteattraktiv! Jag vill kyssa honom, men jag borde ändå inte. Det räknas inte som otrohet emot Harry, gör det? Vi var ju aldrig riktigt ett par, jag och Harry. En liten kyss, det kan väl inte skada? Kevin kanske kan få mig att glömma Harry. Jag bara måste glömma Harry, för jag kommer ju aldrig att se honom igen..
Mina tankar avbröts av att jag kände läppar emot mina. Jag kunde inte hålla mig. Jag kysste tillbaka...och jag ångrar det inte. När Kevin kysste mig så var det som om Harry lämnade mitt huvud. Jag tänkte inte regelbundet på honom efter det. Det var som om en stor sten lyftes bort ifrån mina axlar när Harry försvann ifrån mina tankar. Tack Kevin.
Väl tillbaka i New York åker jag hem en snabbis för att träffa mamma och packa om lite för att sedan ta min Volkswagen van och dra vidare till college, där jag har valt att plugga bild.
Jag har ungefär en timme till det college jag valt och har tur som ändå bor så pass nära som jag gör. Många flyger ju in ifrån alla olika städer, så jag är lyckligt lottad som har den möjligheten.
Jag sitter i min bil förväntasfull på väg till mitt dröm-college med radion på högsta volym och fönsterrutorna helt öppna medan mitt hår blåser med i sommarvindarna. Jag svänger in på parkeringen och ser den stora byggnaden framför mig och jag kan inget annat än att le. Tänk jag att jag kom in!!
Jag konkade och bar på mina väskor och gick fram till informationsdisken.
-"Your name and targeting, please?" log kvinnan som jobbade där.
-"Allie Mason, Art" log jag tillbaka.
-"Second floor, room number 204" sa hon och gav mig en nyckel.
-"Thank you"
Jag steg in i hissen och åkte upp till mitt rum. När jag kom in slängde jag mig direkt på sängen och pustade ut. Jag gick ut på den lilla balkongen jag hade fått och fick syn på en stor strand. Folk badade, solade, åt glass och spelade volleyboll. Jag bestämde mig för att gå ner och kolla lite.
När jag kommit ner till stranden tog jag skorna i handen och gick i vattnet längs strandkanten en bra bit bort. Det var fortfarande sommar i luften och riktigt varmt, så jag tog upp mobilen för att kolla hur många grader det var. Helt plötsligt ser jag en boll flyga över huvudet på mig och jag känner hur någon knuffar till mig så mobilen flyger ur mitt grepp och landar med ett plask i vattnet.
-"Fuck!" utbrister jag.
-"Oh I'm really sorry, are you okey?" frågar en manlig röst.
-"Yes, I am, but my phone's not.." muttar jag.
-"I'm really sorry for that. Here, let me help you get it out of the water" erbjuder han sig.
Han böjer sig ner och känner efter min mobil under ytan som han till slut faktiskt får upp.
-"Here. I'm really sorry again"
Jag vänder mig om och där står en blond, solbränd, medellång kille med blå ögon.
-"Kevin" säger han och räcker fram en hand.
-"Hi, I'm Allie" svarar jag och skakar hans hand.
-"Nice to meet you, Allie"
-"Yeah, you too"
Han vänder sig snabbt om där ännu ett antal killar står och ropar på honom och vinkar honom tillbaka till volleyboll-matchen.
-"No, I'm done playing for today guys!" ropar han åt dem och vänder sig emot mig igen.
-"Let me buy you a cold slush or something to make this up to you, Allie" ler han.
-"Okay, sure"
Vi går bort till den lilla kiosken mitt på stranden och han köper en avsvalkande slush till mig.
-"This is really good, thanks" säger jag efter ett tag.
-"No problem. Hope your phone is okay though"
-"Haha yeah me too"
-"So you go to this college too?" frågade han.
-"Yes, it's my first day today actually. I just arrived. What about you?"
-"It's my second year. What are your main subject?"
-"Art, and yours?"
-"Sport"
-"Where you from?" fortsätter han.
-"Here, New York. You?"
-"Washington originally, but my family and I moved here four years ago"
Vi gick och satte oss ner på en gräsplätt vid stranden och pratade vidare.
-"Tell me a little about yourself Allie"
-"Oh okay, um.. I'm Allie Mason, 17 years young. I live with my mother here in New York. My dad is not a part of my life since he left me and my mother for another woman a couple years ago. I just returned from visiting my grandmother on her farm in Nashville, I've been there for over the holiday". Då dök Harry upp i mitt huvud.
-"I got a very close friend down there that I had to leave and don't know if I'll ever see again, so I'm a little depressed over that. I love to sing, dance, hang out with friends and paint" fortsatte jag.
-"Now you go" sa jag och kollade på Kevin som log.
-"Okay. I'm Kevin Shore, 18 years of handsomeness" skojade han. Det fick mig att skratta och mina tankar vandrade snabbt över till Harry. Kevin var precis lika skämtsam som honom. Jag försökte koncentrera mig på Kevin igen så gott jag kunde medan han fortsatte att berätta om sig själv.
-"I live here in New York too, but with my mum, dad and littlesister. I've studied sport here for a year now and I love it. I really like to hang out with friends, play volleyball and soccer, and have nice company like you" flörtade han. Han var lika flörtig som Harry. Ugh, det var väl självaste fan! Jag skulle ju glömma Harry..!
-"It was nice getting to know you Kevin, but unfortunately I gotta go now, my art class starts in teen minutes" sa jag till slut.
-"Yeah, you too Allie! Have a nice first day and hopefully I'll see you around"
-"I'm sure you will, bye!"
Jag hann inte gå längre än några meter innan han ropade på mig.
-"Hey Allie!"
-"Yeah?" svarade jag och vände mig om.
-"The college arrange a disco every year for us students to get to know each other a little better. It's tomorrow night at 8 pm. Would you like to go with me?" log han.
-"Sure, sounds fun! But I really have to go now, I don't wanna be late on my first day, you know" ropade jag tillbaka.
-"Great! See you!"
-"Bye!" ropade jag innan jag småsprang tillbaka till byggnaden och in på min första lektion.
Jag känner på mig att detta kommer att bli ett bra första år.
*En månad senare*
Dagen är här, tiden är inne. Dagen då jag får min dödsdom. Nä, jag bara skojade, så är det inte riktigt, men det känns nästan så. Det är dagen jag måste lämna Harry och åka tillbaka hem till New York för att gå på college..
Sommaren gick så otroligt fort, alldeles för fort faktiskt. Och jag som inte ens ville hit först, haha. Jag är glad att jag gav det en chans för annars hade jag aldrig träffat Harry...min underbara Harry. Jag vet inte riktigt..asså det känns konstigt att kalla honom för min. Vi har haft för lite tid tillsammans för att kalla varandra för pojkvän och flickvän, så jag vet inte riktigt vad vi är. Men det jag vet är att vi utvecklat så otroligt starka känslor på så kort tid, och det känns inte alls bra att bara lämna bakom sig, men jag antar att det är vår enda utväg nu, i alla fall min. Jag har inget annat val än att bara försöka mitt bästa att gå vidare, och bara glömma Harry när jag kommer hem. Jag har en känsla av att detta kommer vara något av det svåraste jag någonsin fått gå igenom.
Klockan är 10:00. Jag har två timmar på mig innan jag måste vara på flyget.
Jag slänger upp resväskan på min säng och packar sorgset ner alla mina kläder och andra tillbehör. Plötsligt känner jag hur ett par starka armar tar mig runt midjan och hur någon kysser mig i nacken.
-"Hi princess"
-"Hi Haz" säger jag, snurrar runt i hans grepp och lägger armarna runt hans hals.
-"I can't believe you're leaving today.."
-"Me neither.." suckar jag sorgset.
Harry tvingar fram ett leende och säger
-"I've got a surprise for you"
-"Another surprise, really?"
-"Haha yes. Come with me, love" sa han och tog min hand.
Vi gick ut ur huset och ner emot floden. Floden..där vi möts och där vi skiljs åt..
Han satte sig ner på en av stenarna och tog tag i en gitarr som redan stod där och väntade på honom när vi kom.
-"What are you doing?" skrattade jag lite nervöst.
-"I..I wrote you a song"
-"Really?"
-"Really"
-"Okay.."
-"Look..Allie. This summer was the best summer of my existence, because of you. So..um...I wrote you this" sa han och började spela och sjunga.
"Can't believe you're packing your bags
Trying so hard not to cry
Had the best time and now it's the worst time
But we have to say goodbye
Don't promise that you're gonna write
Don't promise that you'll call
Just promise that you won't forget we had it all
'Cause you were mine for the summer
Now we know it's nearly over
Feels like snow in September
But I always will remember
You were my summer love
You always will be my summer love
Wish that we could be alone now
If we could find some place to hide
Make the last time just like the first time
Push a button and rewind
Don't say the word that's on your lips
Don't look at me that way
Just promise you'll remember
When the sky is grey
'Cause you were mine for the summer
Now we know it's nearly over
Feels like snow in September
But I always will remember
You were my summer love
You always will be my summer love
So please don't make this any harder
We can't take this any farther
And I know there's nothing that I wanna change, change
'Cause you were mine for the summer
Now we know it's nearly over
Feels like snow in September
But I always will remember
You were my summer love
You always will be my summer love
You always will be my summer love
You always will be my summer love.."
När han tagit den sista tonen på gitarren hade mina ögon tårats upp rejält så det rann nedför mina kinder. När Harry till slut tittade upp på mig så kunde jag se att det hade hans ögon också gjort.
Han ställde ner gitarren, reste sig upp och gick och ställde sig så nära mig han kunde komma. Han smekte mig ömt över kinderna för att torka mina tårar så gott han kunde. Jag la mina händer på hans bröst, ställde mig på tårna och gav han en smällkyss som han snabbt besvarade med otroligt mycket passion.
-"Thank you.." viskade jag emot hans läppar som snabbt mötte mina igen.
-"I love you Allie..please don't leave.." viskade han sorgset med blicken fäst på mina läppar.
-"I have no choise Harry, I'm so sorry.."
-"Let me at least go with you to the airport"
-"I thought you didn't wanted to"
-"It will be hard..and I might cry, but I want to use every second I have left with you"
-"Yes, I want you there, more than anything" svarade jag och kysste honom igen innan vi gick in och fortsatte packa.
En halvtimme senare satt vi i taxin på väg till flygplatsen. Båda två satt och kollade ut igenom var sitt fönster, och våra händer var hårt sammanflätade.
När vi kommit fram till flygplatsen hjälpte Harry mig med väskan och att hitta rätt gång till mitt flyg. När vi hittat den ställde vi oss en liten bit bort och bara kramades, hårt och länge. Vi båda grät okontrollerat och vi brydde oss inte ett skit om i fall folk stirrade. För stunden fanns det bara vi i min värld. Jag och Harry.
Harry backade i väg lite och kysste mig hårt och släppte inte taget på en bra stund. Plötsligt ekade en röst igenom högtalarna som berättade att flyget till New York bör påstigas inom det fem kommande minuterna. Då släppte Harry taget om mina läppar och la sitt huvud emot mitt.
-"Promise me one thing, Allie"
-"Anything"
-"Write a song and follow your dream"
-"I'll try my hardest, I promise. I have to go now.."
-"And Allie!" ropade han när jag vänt mig om för att gå på mitt plan.
-"Yeah?"
-"Promise me one more thing"
-"Okay?"
-"Don't....don't forget about me..please"
Då brast det för mig. Tårarna bara forsade och jag sprang fram till honom igen och slängde mig runt hans hals.
-"Stop it. You know I'll never forget about you, ever. I love you Harry.." snyftade jag innan hans läppar mötte mina ännu en gång. Intercom-radion gick igång ännu en gång om mitt flyg och jag var tvungen att bryta kyssen och backa iväg. Jag höll kvar i hans hand och backade iväg tills jag inte nådde den mer, då släppte jag taget och gick emot flygplanet. Jag vänder mig om en sista gång innan jag går på flyget och det sista jag ser är en sorgsen Harry som står mitt på golvet med huvudet i händerna.
Det första jag gjorde när jag satt mig på min plats i flygplanet är att sätta in hörlurarna i öronen och lyssna på "Breathe Again" av Sara Bareilles för jag tyckte den passade så bra in på min och Harry's situation. Jag slöt mina ögon och lät de sista tårarna falla till marken innan jag somnade, på väg hem till New York..utan Harry.
*En vecka senare*
"Are you alive?"
"Please, don't ignore me.."
"Allie, what's going on? Why don't you answer me?!"
"Why did you leave that morning without telling me?"
"Why does your grandmother tell me that you don't wanna see me when I come knocking on your door?"
"Did I do anything wrong that night that might have hurt you?"
"Allie, please don't do this.."
"Babe, why won't you answer? ... :("
Det har nu gått en vecka sedan jag älskade med Harry. Min mobil går i ett hela tiden och tar emot sms ifrån Harry. Han har även knackat på dörren och kastat småsten på mitt sovrumsfönster ett antal gånger, men jag har inte svarat.
Ärligt talat så vet jag inte vad jag håller på med. Jag sitter och deppar i sängen hela dagarna och går knappt ens därifrån förutom när jag måste gå på toaletten. Det är ju inte så att jag ångrar vad som hände den natten, eller att jag inte tycker om Harry, för det gör jag verkligen. Det är just det som är problemet. Jag har fallit hårt för Harry. Det fick ju bara inte hända! Jag lämnar snart det här stället och åker tillbaka hem till New York, så jag kan verkligen inte ha ett förhållande här. Jag grejar bara inte distansförhållanden. Men vad hjälper det om jag stänger ute Harry egentligen? Jag har gjort det i en vecka nu och det tar verkligen kol på mig att se hur han kämpar om att få min uppmärksamhet igen. Jag är bara rädd att om jag är nära honom ännu mer än jag redan varit så kommer det bli ännu svårare att ta farväl av honom.
Efter ännu ungefär 500+ försök ifrån hans sida att få kontakt med mig igen så gav jag efter. Jag bestämde mig för att skicka ett sms. Han hade inte gjort något fel alls, han var perfekt. Han förtjänade att veta. Jag tog ett djupt andetag och skrev med skakiga fingrar.
"We need to talk../A"
Jag fick fort svar, som om han suttit vid mobilen hela tiden och väntat.
"Oh thank God you finally answered! Meet me by the river?/H"
"Okay. /A"
Jag sket fullständigt i hur jag såg ut, och jag vet att Harry gör detsamma. Han tycker om mig för den jag är.
Jag gick med snabba steg ner emot floden där jag såg honom stå och vänta medan han nervöst drar fingrarna igenom håret. När han får syn på mig öppnar han sin famn. Jag börjar genast springa och när jag nådde honom så hoppade jag upp gråtandes i hans famn.
-"Thank God Allie.." pustar han ut och gräver ner sitt ansikte i min hals medan han håller om mig hårt. Han sätter sig ner på en av stenarna med mig i famnen och låter mig gråta ut medans han gör sitt bästa för att trösta mig. Vi sitter så länge innan jag känner att jag måste säga något.
-"I'm really sorry for ignoring you. I didn't wanted to but something inside of me told me that was the right thing to do.." sa jag och ändrade position så jag nu låg med huvudet i Harry's knä och han smekte mig över håret.
-"It's okey. But promise me to never do it again, I was really worried about you Allie"
-"It won't ever happen again, I promise"
-"Good. So..what's so heavy for you to carry, love?"
-"I don't know, I just...it's us"
-"What about us, Allie?"
-"You know that I'm going back home to New York in about a month, right?"
-"Right..."
-"That's what I'm worring about. I'm scared of jumping into a relationship that I know I'm soon being forced to end.."
-"Who said we have to end things?"
-"I can't handle being so far away from someone I...love"
-"You love me?"
-"...I think I'm starting to fall in love with you Harry..and that's what makes it even harder. I don't wanna leave, but I have no choise. It's like when I'm here i live in some kind of fairytale, but sooner or later I have to go back to my normal life, you know..?"
Harry kysste mig plötsligt.
-"I'm in love with you too" sa han och det lät verkligen som om han menade varje ord.
-"Was that all you heard of everything I just said?"
-"Eh, yeah kinda.." småskrattade han.
Jag log, satte mig upp och kysste honom mitt på munnen.
-"I don't ever wanna say goodbye.." viskade jag när jag släppt hans perfekta läppar.
-"Then don't" viskade han tillbaka, drog mitt ansikte till hans och kysste mig igen, passionerat.
Vi befann oss vid en stor sjö som månen speglades i. På land stod ett bord tillsammans med två stolar och på bordet stod det två långa stearinljus samt en massa god mat och en flaska cider. Det var även en massa röda rosblad utströdda överallt. Lite längre bort låg en filt och en massa kuddar och en cd-spelare som lågt spelade romantiska låtar. Även där låg en massa rosblad utspridda. Jag blev oerhört rörd och fick tårar i ögonen.
-"..wow..Harry...have you done all this just for me?" stammade jag fram.
-"Well of course, you deserve nothing but the best, love" svarade han och gick sakta fram till mig och torkade ömt bort tårarna ifrån mina kinder med sin tumme.
-"Thank you.." var allt jag lyckades få fram.
Han log, tog min hand och drog med mig till matbordet.
När vi ätit klart den utsökta maten gick vi över till filten och alla kuddarna och la oss där. Harry la sin arm om mig och lät mig vila emot hans bröst. Där låg vi tätt intill varandra och lyssnade på kärlekslåtarna som strömmade ur radion. Jag tog ett djupt andetag och tog till mig allt mitt mod innan jag avbröt tystnaden.
-"So, I heard you've been with a lot of girls.."
-"...Who told you that?"
-"My grandmother"
-"Oh.."
-"So it's true?"
-"Yes..I've been with a lot of girls"
-"Oh.."
-"Allie..I never thought it would come out again because I've left all that behind me. I don't wanna be that guy anymore. I wanna try something new. I wanna stay committed. I definiately don't want you to think that I'm some kind of teenage dirtbag, cause I didn't used those girls, they used me.."
-"Harry, I don't think that you are a dirtbag. I just wanted to know the truth. It didn't felt good to hear something like that from my grandma, and I didn't wanted to believe something like that about you. I've learned to not judge anyone without knowing the truth, and that's why I wanted to hear it from you, not from her. And know I'm glad I did, because I do believe you"
-"Good, 'cause you're the only girl for me" pustade han lättat ut och strök mig över kinden.
-"I hope I'm the only one you've said that to.."
-"You are, Allie. And you know why? Because you're not like everyone else...you're....special.." sa han medan han långsamt lutade sig emot mig. Hans blick vandrade mellan mina ögon och mina läppar innan hans läppar nuddade mina. Jag kände fyverkerier avfyras inom mig när våra läppar rörde sig perfekt tillsammans. De passade verkligen perfekt ihop, formen och allt. Som om de var gjorda för varandra, som pusselbitar. Jag ville aldrig släppa taget om hans mjuka, perfekta läppar och inte han heller verkade det som, men till slut var vi tvungna för att få luft.
-"Wow.." var allt Harry fick fram, medans jag själv inte fick fram ett knyst.
-"I think I should go--" mer hann jag inte säga innan Harry avbröt mig.
-"No, don't go home yet. Come with me to my place. You can stay the night, I don't mind"
Jag blev genast lite osäker men sedan tänkte jag att äsch, varför inte. YOLO, typ, eller nåt. Det är ju ingen fara, det är ju bara en natt hos Harry. Vi båda är ju ändå sjukt trötta, så en säng skulle inte vara fel just nu.
-"...Okay" var allt jag fick fram.
Ett leende spred sig på Harry's läppar och han tog min hand och hjälpte mig upp ifrån marken.
-"Let's go!"
Harry bodde också i en liten stuga, nästan likadan som min mormors, fast hans liknade mer ett litet torp. Riktigt hemtrevligt.
Harry låste upp ytterdörren och visade med ett gest att jag skulle stiga på.
-"Ladies first" log han.
-"Haha oh well thank you"
Vi fortsatte direkt in i köket där Harry hällde upp varsitt glas med cider till oss. Helt plötsligt fick jag syn på en påse mjöl på köksbänken. Jag bestämde mig för att liva upp stället lite så jag slängde lite mjöl på Harry som började skratta.
-"What was that for?"
Jag svarade inte på hans fråga utan bara skrattade och slängde lite mer mjöl på honom.
-"Okay, now it's war!" utbrast han och slängde en stor näve mjöl på mig också.
-"Hey!!" utbrast jag i skrattattacker och slängde mjöl i håret på honom.
-"Okay, now it's freaking war Allie. You have no idea who you're dealing with!" gapskrattade Harry. Han tog tag i mig, lyfte upp mig i luften och mulade mig med mjöl så hela jag blev vit. Vi gapskrattade ett bra tag och sprang runt hela köket och kastade mjöl på varandra som två barnungar. Det hela blev mer och mer intimt för varje minut som gick och det slutade med att Harry tryckte upp mig emot diskbänken och kysste mig hårt och ivrigt. Han placerade intensiva, blöta kyssar längs hela min hals och jag var säker på att jag skulle ha fullt med sugmärken där i morgon.
Efter en stund lyfte han upp mig och bar mig in till sovrummet utan att bryta kyssen full av lust som vi just då delade. Han la mig försiktigt ner på sängen och kysste mig längs halsen igen vilket fick några stön att rymma från min mun. Det ena ledde till det andra och innan jag visste ordet av så flög våra kläder till golvet.
-"Are you sure about this?" frågade Harry plötsligt anfådd som han var.
Jag tänkte en stund innan jag svarade.
-"As sure as I'll ever be"
Det var sant. Jag kände mig mer säker än någonsin tidigare. Jag ville ha honom, jag ville ha honom nu. Ingen annan, bara han. Jag hade det precis som jag ville ha det. Jag ville ge Harry min oskuld. Det finns ingen bätte känsla än första gången. Även fast jag vet att detta inte är Harry's första gång, så vet jag ändå att han känner samma. Det finns en så stor osäkerhet hos båda, men ändå känns det så förbannat rätt. Jag vet vad jag vill. Jag ville binda mig till honom på alla möjliga sätt. Och låt mig bara säga att det var underbart. Ingen smärta, bara njutning. Jag faller, och jag faller hårt.
Klockan slog 14:55 och jag hade ungefär tre timmar på mig innan jag skulle möta Harry vid floden för vår dejt, som fortfarande var okänd för mig eftersom de enda detaljer som Harry gett mig var att det var en överraskning. Jag gick ut till ladugården för att umgås med djuren lite. Jag kände för att prata ut med några som inte kunde svara eller argumentera emot mina åsikter. Jag gick in, drog ut en höbal och satte mig på den mitt i stallgången. En av katterna hoppade plötsligt upp i mitt knä och strök sig emot min kind.
-"You don't think Harry is a player, do you?" frågade jag, stöttade mitt huvud mot ena handflatan och väntade tåligt som om jag skulle få något svar ifrån katten.
-"Hey, look at me. Here I am, asking a cat for it's opinion about a guy I like" suckade jag samtidigt som jag småskrattade lite över hur idiotiskt det lät.
I två hela timmar satt jag hos djuren innan jag fick syn på hur mycket klockan faktiskt var, 17:00. Jag gick en runda i ladugården för att tacka djuren för att de lyssnade på mig innan jag sprang in i huset för att hinna göra mig i ordning. Jag tog en snabbdusch innan jag började rota i garderoben efter något att ha på mig. Det var då det slog mig. Jag hade ju ingen aning om vart vi skulle så jag kunde ju inte välja någon outfit. Jag böjde mig efter mobilen och skickade i väg ett sms till Harry.
"What shall I wear?/A"
Han svarade snabbt som tur var.
"Something nice, but not too nice. We are going to be outside. Can't wait to see you :) /H"
Ännu en detalj avslöjad, vi ska alltså vara utomhus. "Ugh, this is hard, dammit!" svor jag mentalt. Sedan kom jag på det. Musik. Musik gör allt lättare, så jag loggade in på Spotify på min laptop och satte på "Va va voom" av Nicki Minaj. Jag dansade fjäderlätt över golvet och provade alla slags kläder. Till slut hittade jag den perfekta outfiten. En rörlig röd klänning som gick mig till knäna och som lagom framhävde mina kvinnliga former. Till det tog jag en svart stickad kofta som gick inte så långt nedanför brösten på mig samt mina vita converse. Jag dansade in i badrummet med musiken på högsta volym och smetade på lite smink. Jag gjorde ett smackljud med läpparna för att rätta till läppglanset och kollade mig en sista gång i spegeln innan jag dansade tillbaka in i mitt rum.
Klockan var bara 17:45 så jag hade fortfarande en kvart på mig, så jag bytte låt till "Just lose it" av Eminen och dansade runt som en galning på disco och gapade med i låten. Plötsligt hoppade jag till av en röst.
-"Sooo, you are the Dancing Queen?"
Jag vänder mig om och möts av en flinande Harry som stöttar sig emot min dörrkarm. Det verkade vara lite hans grej. Jag stängde av musiken och vände mig emot honom.
-"What are you doing here? I thought you said we'd meet by the river"
-"Um yeah, I did but I got ready early..so here I am"
-"Wow, someone's excited about tonight?" retades jag.
-"Haha well of course I am. You look beautiful by the way" sa han och gick fram och gav mig en kyss på kinden.
-"Thanks. You don't look so bad yourself, Styles"
-"Shall we, Mason?" frågade han och erbjöd mig att ta tag i hans arm.
-"Yes, we shall" log jag och tog tag i hans arm.
Han ledde mig ner för trappan och öppnade dörren för mig.
-"See you later grandma!" ropade jag innan vi gick stängde dörren bakom oss.
-"So..how far away is this place we are going to?" frågade jag Harry när vi gått ett tag.
-"We're there any minute now, so now I want you to close your eyes and just trust me"
-"Okay, yeah, I can do that"
Han tog tag i min hand och la sin andra hand på nedre delen av min rygg och ledde mig in på en liten stig.
-"Are we here?" frågade jag när jag kände att vi stannat och Harry släppte taget om min hand.
-"Yes, so now I want you to just stay there and keep your eyes closed"
Jag gjorde som jag blivit tillsagd och väntade tåligt på att få öppna ögonen. Plötsligt hör jag en smäll och några svärord.
-"Harry? Are you okay?"
-"Yes, haha, i'm fine. Just tripped a little" skrattade han och fortsatte "You can open your eyes now, love".
Jag öppnade ögonen och dog en aning när jag såg vad Harry hade gjort sig till för mig.
--Cliffhanger igen!! ;)--