differentfanfics.blogg.se

-”Allie..Allie?”

Jag vaknade med ett ryck av att någon viskade mitt namn och skakade mig. Jag tittade upp och möttes av en vaken Harry med ett underbart leende. Tårar formades i mina ögon för jag var så glad över att han äntligen vaknat efter operationen.

-”Hi, you’re awake..” viskade jag lyckligt.

-”Love, why are you crying?” frågade han och sträckte sig emot mig för att torka bort en tår ifrån min kind.

-”I was so worried about you. How are you feeling?”

-”Aw, Allie, don’t worry, I’m feeling okay”

-”Does it hurt?”

-”Yeah, a little”

-”I’m so sorry Harry..” viskade jag och började gråta igen.

-”Hey, hey, no.. Allie, it’s not your fault”

-”It feels that way. I could’ve taken the knife from him but he had just pushed me of off him and everything just happend so damn fast..”

-”Come here” viskade han och öppnade sin famn för mig.

Jag kröp upp tryggt i Harry’s famn i sjukhussängen och burrade ner mig under täcket tillsammans med honom. Han gav mig en kyss på pannan och sammanflätade våra fingrar.

-”Oh, right..” sa han när han kom ihåg vad jag tidigare sagt om att hålla hand så med honom, och tog min hand vanligt i sin istället.

-”No. It’s okay” utbrast jag och sammanflätade våra fingrar igen. Då tittade Harry ner på mig och log. Han lyfte upp våra sammanflätade händer och kysste sakta min. Jag rös, allt kändes så overkligt bra med honom, allt verkligen. Ändå kunde jag inte släppa Kevin. Kevin är min pojkvän, så självklart älskar jag honom. Han hade gjort ett misstag, ETT, men det misstaget var gjort på min bästa vän, och jag kan bara inte acceptera det. Jag vet fortfarande inte vad som utlöst slagsmålet, om Harry blivit galen över något och Kevin bara försvarat sig. Jag känner mig så förvirrad, men allt jag kunde tänka på just nu var hur underbart det kändes att ligga här med Harry medan han höll min hand sammanflätad i sin, smekte och kysste den ömt då och då. Jag vet att jag beskriver honom som min ‘bästa vän’, men vi båda två vet att vi är mycket mer än så.

-”Oh, sorry. Am I interrupting something?” utbrast plötsligt en sjuksköterska som kommit in för att kolla till Harry.

-”No, come in” log Harry.

Sköterskan smög diskret in och bytte dropp på Harry och gav honom mer smärtstillande i kanylen som var placerad i hans högra armveck.

-”Any questions?” frågade sköterskan när hon var klar.

-”When can he go home?” frågade jag snabbt.

-”If everything is this good as it is right now and he stays this stable, then he can leave the hospital tomorrow at noon. How are you feeling, Harry?”

-”I’m feeling okay, just in a little pain”

-”The painkiller will fix that any minute now” log hon och gick ut ur rummet.

-”Thank you!” ropade vi båda efter henne.

När hon lämnat rummet vände sig Harry emot mig.

-”Thank you for coming with me. I have no idea what I would’ve done without out Allie”

-”I’ll always be there for you, you know that”

Som svar på det fick jag ett leende och ännu en kyss på handen. Nu kunde jag inte hålla mig mer, jag måste få veta vad som gjorde att Harry och Kevin rök ihop.

-”What happend? You know..why did you start to beat each other up?” började jag försiktigt.

Harry suckade innan han svarade.

-”Kevin received a text on his phone and I know it was wrong of me to check it, but anyway..I did, and it was from this girl Emma. I checked through their conversation and it was full of dirty texts, and...Allie, I’m sorry, but he’s cheating on you..”

Jag var chockad. Jag hade ingen aning vad jag skulle svara på det. Var Kevin otrogen mot mig? Vem fan är Emma? Var det verkligen sant? Och i så fall, hur länge har det pågått?

Tusentals frågor snurrade runt i mitt huvud och jag blev stum, så jag lät bara tårarna rinna.

-”I’m really sorry, Allie” suckade Harry och la sitt huvud på mitt.

-”It can’t be..I mean..he would never...” stammade jag förvirrat.

-”I really hope you believe me Allie, I saw it with my own eyes”

-”I don’t wanna believe you..”

-”I get that, but it’s true, I’m sorry..”

Vi låg sådär länge, länge. Jag ville verkligen inte tro att det var sant. Men Harry var så ärlig, han kan inte ljuga för mig, det skulle jag sett i hans ögon och på hela hans kroppsspråk. Men innan jag drog en slutsats ville jag höra det ifrån Kevin, inte ifrån någon annan. Jag bestämde med mig själv att i morgon skulle jag åka till polisstationen och besöka Kevin.

Plötsligt kom jag på en sak. Förra sommaren när jag tog farväl av Harry på flygplatsen, så lovade jag honom att skriva en låt. Jag hade hållit mitt löfte, jag hade faktiskt skrivit en låt åt honom.

-”Harry, you know last summer when we said goodbye at the airport? Do you remember that I promised you to write a song?”

-”Yeah?”

-”Well, I did. I’ve written a song for you”

-”You have?” brast han ut i ett leende.

-”Yes, wanna hear it?”

-”Yes, of course!”

-”Okay, I’m just gonna go down to the cafeteria and borrow a guitar. I saw one when we got here”

Jag sprang ner till kafeterian och fick syn på gitarren som stod där.

-”Excuse me, miss? May I please borrow this guitar for a second?” frågade jag vänligt en sköterska.

-”Yes, of course”

-”Thanks, I’ll be right back with it” sa jag och sprang tillbaka upp till Harry.

-”I didn’t know you played guitar” sa Harry med en förväntansfull min när jag kom tillbaka.

-”Well, there’s a lot of things you don’t know about me, Styles”

-”Haha, looking forward to figure them out”

-”Maybe you will” log jag.

Jag började spela på gitarren och sjunga min egenskrivna låt.

”The flicker on the tv, dinner on my own, got you’re last words on my mind.

If only you could feel me. Pick up your phone and tell me I’ll be fine.

‘Cause every choise is a new mistake. Every turn, every step I’ll take.

To escape from your memory, seems impossible for me.

I run away but I can’t let go, say I ”I don’t” when I need you so.

Every thought in my head says no, but I can’t let go.

And everywhere all I see is you. I don’t care what I have to do.

I’m a mess and it starts to show, but I can’t let go.

Putting on my make up, I’m going out tonight with your last words on my mind.

I wear the dress of our break up, and it won’t feel right. Please tell me I’ll be fine.

‘Cause every choise is a new mistake. Every turn, every step I’ll take.

To escape from your memory, seems impossible for me.

I run away but I can’t let go, say I ”I don’t” when I need you so.

Every thought in my head says no, but I can’t let go.

And everywhere all I see is you. I don’t care what I have to do.

I’m a mess and it starts to show, but I can’t let go.

I don’t know how to get by, since we can’t make it alright.

Never wanna say goodbye, I can’t let go.

So give me one more try, you’re everthing I need.

I run away but I can’t let go, say I ”I don’t” when I need you so.

Every thought in my head says no, but I can’t let go.

And everywhere all I see is you. I don’t care what I have to do.

I’m a mess and it starts to show, but I can’t let go...”

 -”Wow..” var det första Harry sa när jag sjungit klart.

-”So...what did you think?”

-”Beautiful, did you write that?”

-”Yes”

-”You’re talented Allie, you really are”

-”Thanks” svarade jag och försökte hålla tillbaka världens leende.

-”So..um..that was about me?”

-”Yeah. The time I was away from you, in my perspective”

-”I couldn’t let you go either” erkände han och flätade samman våra fingrar.

-”It feels nice to finally be able to do that” fortsatte han och nickade mot våra händer.

Okej, nu kunde jag inte hålla tillbaka leendet längre.

-”I agree”

--Låten jag använde i detta kapitlet är ”Let go” av Janet Leon. Rekommenderar den verkligen, superskön låt som betyder en massa för mig, så kolla in den :)--