By the river: Kapitel 16.
-"Kevin! Do you know where I put my phone?!" ropade jag frustrerat för jag ville hinna i tid till kl sex som jag hade lovat Harry.
-"I think I last saw it on the couch!" ropade han tillbaka. Och mycket riktigt, där låg den.
-"Thanks!"
-"Why in such a rush? Are you going somewhere, babe?"
-"Yeah, I'm going out with a friend, is that okay with you?"
-"Sure, have fun babe" sa han glatt och tittade leendes ner i sin mobil innan han gav mig en kram och en kyss på kinden.
-"Wow, you are unusually happy today"
-"Really? I am? I'm just glad we're here, that's all" svarade han med ett nervöst skratt.
-"Why? You have never been here before, Kevin.." sa jag med en misstänksam blick.
-"Oh..um..I just really like it here. Now go have fun with your friend. See ya, bye!" sa han och nästan knuffade ut mig genom dörren.
-"Oookay, what's his problem..?" sa jag för mig själv när jag gick emot floden.
Harry var redan där och mötte mig som vanligt med världens största, finaste, gulligaste, vackraste, sexigaste, mest attraktiva leende...okej Allie, skärp till dig, du har en pojkvän! Jag gav mig själv en mental bitchslap innan jag omfamnades av Harry.
-"Looking good" berömde han mig och skannade mig med blicken från topp till tå. Fråga mig inte varför. Det är väl en Harry-grej.
-"Thanks, you too" log jag.
-"Well, let's go then, shall we?"
-"Yes"
Han tog min hand och flätade samman våra fingar i en snabb rörelse. Imponerande, men nej, detta går inte. Jag suckade innan jag separerade våra fingrar ifrån flätan och höll honom vanligt i handen istället.
-"Don't wanna hold my hand like that?" frågade han med besvikelse målat över hela hans ansikte.
-"..um..it's complicated" klämmde jag ur mig, ovetande om hur jag skulle svara på hans fråga.
-"Okay..I get it"
-"Harry, I--" mer hann jag inte säga innan han avbröt mig.
-"No Allie, really it's okay"
-"Yeah?"
-"Yes"
Jag såg att han ljög. Han var inte okej med det. Förr eller senare måste jag nog berätta för honom om Kevin. Jag kommer nog i alla fall inte undan med det som jag trott. Det skulle inte kännas bra att ljuga för Harry. Vi är fortfarande vänner, och vänner ljuger inte för varandra.
-"Pink cotton candy?" frågade han och flinade emot mig när vi var framme vid karnivalen.
-"Omg, you remember!"
-"Haha, always have always will"
-"And to answer your question: Yes pleeease!" utbrast jag.
-"Hahah let's go then!" skrattade han och sammanflätade våra fingrar..igen..
-"Oh, right.." rättade han sig själv, suckade och tog min hand vanligt i sin istället.
Efter skrik och ljubel på ett antal karuseller var både jag och Harry på jättebra humör. Vi gick och skrattade och tjöt på gatorna igenom karnivalen. Man kunde nästan tro att vi var riktigt påverkade, och folk kollade på oss som om vi var helt ifrån vettet. Men gissa om vi brydde oss? Nej. Vi var ju faktiskt påverkade, men av glädje.
När vi gått så ett tag kom vi fram till scenen och dansbanan.
-"Oh! oh! Harry look!" skrek jag och vred hans huvud åt dansbanans håll. "We have to dance!" fortsatte jag.
-"Yay!!" skrek Harry lika entusiastiskt som jag, och vi drog skattandes iväg ut på dansgolvet.
När vi dansat upptempo en stund strömmade en bekant låt ut ur högtalarna.
"Would you dance, if I asked you to dance? Would you run and never look back? Would you cry if you saw me crying? And would you save my soul tonight...?"
Folk ljublade, tog tag i en partner och började dansa tryckare.
"Would you tremble if I touched your lips? Would you laugh? Oh please tell me this. Now would you die for the one you loved? Hold me in your arms, tonight.." fortsatte låten.
-"You remember?" hörde jag plötsligt Harry fråga.
-"Yes.." svarade jag med skakig röst.
Harry tog mig ömt i sina armar och förde oss i takt med låten över golvet.
-"Are you crying, love?" frågade Harry plötsligt.
Han hade rätt. Jag grät faktiskt. Jag var så djupt inne i mina tankar att jag inte märkt att jag grät.
-"You're right" småskrattade jag. "I am crying"
-"Why?" frågade han oroligt.
-"I don't really know..it's just..it's just a lot of feelings involved here I guess. This song and all, you know.."
-"It's okay, Allie"
Låten hade nu kommit till refrängen.
"I can be your hero, baby. I can kiss away the pain. I would stand by you forever. You can take my breath away.."
-"He's right. I can kiss away the pain.." sa Harry plötsligt och la en slinga av mitt hår som hade åkt ner i ansiktet bakom mitt öra samtidigt som han fäst sin blick på mina läppar.
-"Just tell me if you want me to stop.." viskade han och böjde sig sakta emot mina läppar.
Jag var lite chockad så jag hade knappt något vett att säga ifrån. Hans läppar hann bara nudda mina lite försiktigt innan jag kände mig tvungen att stoppa vad som var på väg att hända.
-"Stop" sa jag och la min hand på hans bröst och gjorde motstånd. Harry rätade på sig och harklade sig obekvämt med besvikelse målat i hela hans ansikte ännu en gång.
-"Sorry.." mumlade han.
-"There's something I have to tell you" slängde jag ur mig.
-"Yeah?"
-"Harry...I...I've got a...I've got a boyfriend.."
-"What?" sa han förvånat och besviket.
-"He's here actually.."
-"At the carnival?"
-"No..at the farm"
-"He was there all the time?"
-"Yes. He got here with me to help me clean up after my grandmother"
-"Huh.." suckade Harry chockat.
-"I'm really sorry Haz, I know I should have said something"
-"Yeah, you should, so I didn't had to make a fool of myself"
-"You didn't"
-"Oh really? I was just about to kiss you!"
-"Schh, Harry it's okay. I know you're upset, and I'm sorry"
-"No, I'm sorry.."
-"I think he would like to meet you actually. Why don't you follow me back and you two can meet?"
-"Do I have choise?"
-"Nope" flinade jag.
-"Haha okay then" skrattade han.
Denna gången var jag den som tog tag i hans hand.
-"Let's get going then, it's getting late"
Kommentarer
Amanda säger:
meeeeeeeeeeeeeeeeeeer
Svar:
Moa
Trackback