By the river: Kapitel 10.

*En vecka senare*
 
"Are you alive?"
"Please, don't ignore me.."
"Allie, what's going on? Why don't you answer me?!"
"Why did you leave that morning without telling me?"
"Why does your grandmother tell me that you don't wanna see me when I come knocking on your door?"
"Did I do anything wrong that night that might have hurt you?"
"Allie, please don't do this.."
"Babe, why won't you answer? ... :("
 
Det har nu gått en vecka sedan jag älskade med Harry. Min mobil går i ett hela tiden och tar emot sms ifrån Harry. Han har även knackat på dörren och kastat småsten på mitt sovrumsfönster ett antal gånger, men jag har inte svarat.
Ärligt talat så vet jag inte vad jag håller på med. Jag sitter och deppar i sängen hela dagarna och går knappt ens därifrån förutom när jag måste gå på toaletten. Det är ju inte så att jag ångrar vad som hände den natten, eller att jag inte tycker om Harry, för det gör jag verkligen. Det är just det som är problemet. Jag har fallit hårt för Harry. Det fick ju bara inte hända! Jag lämnar snart det här stället och åker tillbaka hem till New York, så jag kan verkligen inte ha ett förhållande här. Jag grejar bara inte distansförhållanden. Men vad hjälper det om jag stänger ute Harry egentligen? Jag har gjort det i en vecka nu och det tar verkligen kol på mig att se hur han kämpar om att få min uppmärksamhet igen. Jag är bara rädd att om jag är nära honom ännu mer än jag redan varit så kommer det bli ännu svårare att ta farväl av honom.
Efter ännu ungefär 500+ försök ifrån hans sida att få kontakt med mig igen så gav jag efter. Jag bestämde mig för att skicka ett sms. Han hade inte gjort något fel alls, han var perfekt. Han förtjänade att veta. Jag tog ett djupt andetag och skrev med skakiga fingrar.
 
"We need to talk../A"
 

Jag fick fort svar, som om han suttit vid mobilen hela tiden och väntat.
 
"Oh thank God you finally answered! Meet me by the river?/H"
 
"Okay. /A"
 

Jag sket fullständigt i hur jag såg ut, och jag vet att Harry gör detsamma. Han tycker om mig för den jag är.
Jag gick med snabba steg ner emot floden där jag såg honom stå och vänta medan han nervöst drar fingrarna igenom håret. När han får syn på mig öppnar han sin famn. Jag börjar genast springa och när jag nådde honom så hoppade jag upp gråtandes i hans famn.
-"Thank God Allie.." pustar han ut och gräver ner sitt ansikte i min hals medan han håller om mig hårt. Han sätter sig ner på en av stenarna med mig i famnen och låter mig gråta ut medans han gör sitt bästa för att trösta mig. Vi sitter så länge innan jag känner att jag måste säga något.
-"I'm really sorry for ignoring you. I didn't wanted to but something inside of me told me that was the right thing to do.." sa jag och ändrade position så jag nu låg med huvudet i Harry's knä och han smekte mig över håret.
-"It's okey. But promise me to never do it again, I was really worried about you Allie"
-"It won't ever happen again, I promise"
-"Good. So..what's so heavy for you to carry, love?"
-"I don't know, I just...it's us"
-"What about us, Allie?"
-"You know that I'm going back home to New York in about a month, right?"
-"Right..."
-"That's what I'm worring about. I'm scared of jumping into a relationship that I know I'm soon being forced to end.."
-"Who said we have to end things?"
-"I can't handle being so far away from someone I...love"
-"You love me?"
-"...I think I'm starting to fall in love with you Harry..and that's what makes it even harder. I don't wanna leave, but I have no choise. It's like when I'm here i live in some kind of fairytale, but sooner or later I have to go back to my normal life, you know..?"
Harry kysste mig plötsligt.
-"I'm in love with you too" sa han och det lät verkligen som om han menade varje ord.
-"Was that all you heard of everything I just said?"
-"Eh, yeah kinda.." småskrattade han.
Jag log, satte mig upp och kysste honom mitt på munnen.
-"I don't ever wanna say goodbye.." viskade jag när jag släppt hans perfekta läppar.
-"Then don't" viskade han tillbaka, drog mitt ansikte till hans och kysste mig igen, passionerat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback