differentfanfics.blogg.se

-”You want these in this bag or in the other one?” frågade jag Harry och höll upp ett par strumpor.

-”Um..you can put them in that one” svarade han och pekade på den väskan närmast mig.

Idag var dagen då Harry fick komma hem ifrån sjukhuset. Jag hjälpte honom att packa ihop de få sakerna han fått med sig. Det var också dagen då jag skulle åka till polisstationen och hälsa på Kevin.

-”Harry, before I drive you home I’m going to the police station for awhile”

-”And do what?”

-”See Kevin”

-”Oh..”

-”I’ll be right back though, I promise” sa jag, tog på mig jackan och gick emot dörren.

-”Allie..!”

-”Yeah?”

Han pausade innan han fortsatte.

-”..be careful, okay?”

-”I promise. He won’t hurt me. Thanks for your concern though” svarade jag säker på min sak och gav Harry en kyss på kinden innan jag gav mig av.

-”Can I help you, miss?” frågade en vakt när jag kom in på polisstationen.

-”I’m here to visit Kevin Shore, sir”

-”Follow me, miss”

Jag följde med vakten in på baksidan stationen där fängelset låg. Det var väldigt obehagligt att gå bland alla fångar. Efter den långa korridoren ledde han mig in i ett litet isolerat rum. Där inne satt Kevin vid ett bord och ännu en vakt.

-”We’ll leave you two alone for awhile, but we’ll be standing right outside this door for your safety, miss” sa vakten som visat mig vägen kollade på mig, och nickade åt den andra vakten att följa med honom ut.

-”Thank you, sir”

-”I’m sorry, Allie..” började Kevin.

-”I know”

-”He went crazy and started to attack me, so I just needed to defend myself”

-”I know” svarade jag bara stark och enkelt.

-”How..um..how is he?”

Jag blev nästan förvånad att Kevin plötsligt brydde sig om hur Harry mådde. Var det äkta?

-”He’s doing fine now..but they said he was just lucky it didn’t got worse”

Kevin bara nickade som svar.

-”So..is there something you wanna tell me? I mean, Harry must have had a reason for getting so mad at you” fortsatte jag.

-”I guess that means you already know..”

-”Maybe. But I would love to hear it from you”

-”Yes Allie, I’ve cheated on you..but that was before we got here, and only once!”

-”I don’t give a fuck where, when or how many times it happend Kevin! This isn’t the way a realtionship works! A realtionship is made for two people! But apparently someone doesn’t know how to count..” utbrast jag i ilska.

”I’m really sorry. I regret it so much..I love you Allie..”

-”Oh really? Then you have a very unusual way to show love!”

-”Please, Allie..”

-”Harry keep saying that you don’t deserve me..and I’m starting to think he’s right..”

-”No, don’t Allie. He just want you himself!”

-”....”

Jag visste inte vad jag skulle svara på det, så Kevin fortsatte.

-”Please Allie, give me a second chance. I don’t wanna lose you..”

-”.....”

*Två timmar senare*

-”Welcome home” log jag emot Harry medan jag hjälpte honom upp på fötter ifrån bilen.

-”It feels nice to be back” log han tillbaka.

Jag hade tagit med honom till, numera min gård, för jag tyckte inte att han skulle vara ensam i hans tillstånd.

Jag ledde honom in i hallen och helt plötsligt kände jag hur Harry började backa tillbaka. Han hade fått syn på Kevin. Ja, jag hade betalt borgen och fått ut honom. Varför? undrar ni säkert då. Jo men, för det kändes som om det var något jag var skyldig att göra. För både Kevin’s och min skull.

-”What is he doing here?!” utbrast Harry och släppte inte Kevin med blicken.

-”Um, Harry..can I talk to you outside for a second?” frågade jag försiktigt. Jag tog tag i hans arm och släpade med honom ut till grusvägen på framsidan huset.

-”What is he doing here?!” upprepade han.

-”I..I’m going to give him a second chance..”

-”You what..?” frågade han sårat.

-”Everyone deserves a second chance..”

-”A second chance as in ‘relationship’?

-”...yeah”

-”Have you already forgot what he did?! He stabbed me with a fucking knife, and he cheated on you!!”

-”Yeah, but--”

-”No! No, Allie, don’t! He doesn’t deserve a second chance! Or any less, he doesn’t deserve you! He’s a douche bag full of shit and lies!”

-”Harry..”

-”No! This proves what you think of me! I’m standing right here, Allie! Right here, and offer you true, honest love! Tell me Allie, are you just going to throw that away for some idiot..?!”

-”He’s my boyfriend..” stammade jag med tårar på väg ner för mina kinder.

-”Yeah, well, is he worth it?”

-”Harry, please I--”

Han gick närmare mig och snart stod vi ansikte mot ansikte. Jag kunde se att tårar formats i hans ögon också.

-”I’m just a boy, standing infrot of a girl..and asking her to love him..” viskade han sorgset.

-”I do love you..” viskade jag tillbaka.

-”Bullshit” sa han och backade ifrån mig.

-”It’s not bullshit!”

-”Aw well, to me it is! And I’m sick and tired of your bullshit, Allie! I’m really sorry for ever bothering you..” var det sista han sa innan vände sig om och gick därifrån.

-”Harry! Please! Don’t go! Don’t do this! I need you! Please, come back, I'm sorry!! I’m begging you! Harry, please!!!!....” skrek jag efter honom innan jag föll ihop på grusvägen hysteriskt gråtandes.

Han får inte lämna mig, det får bara inte vara sant. Jag behöver honom. Jag älskar honom. Jag...jag är hopplöst förälskad i Harry, och nu hatar han mig. Bra gjort där Allie...........varför var jag tvungen att släppa taget om det enda jag fortfarande hade som gjorde mitt liv värt att leva? Åh, Harry.....