By the river: Kapitel 11.

*En månad senare*
 
 
Dagen är här, tiden är inne. Dagen då jag får min dödsdom. Nä, jag bara skojade, så är det inte riktigt, men det känns nästan så. Det är dagen jag måste lämna Harry och åka tillbaka hem till New York för att gå på college..
Sommaren gick så otroligt fort, alldeles för fort faktiskt. Och jag som inte ens ville hit först, haha. Jag är glad att jag gav det en chans för annars hade jag aldrig träffat Harry...min underbara Harry. Jag vet inte riktigt..asså det känns konstigt att kalla honom för min. Vi har haft för lite tid tillsammans för att kalla varandra för pojkvän och flickvän, så jag vet inte riktigt vad vi är. Men det jag vet är att vi utvecklat så otroligt starka känslor på så kort tid, och det känns inte alls bra att bara lämna bakom sig, men jag antar att det är vår enda utväg nu, i alla fall min. Jag har inget annat val än att bara försöka mitt bästa att gå vidare, och bara glömma Harry när jag kommer hem. Jag har en känsla av att detta kommer vara något av det svåraste jag någonsin fått gå igenom.
 
Klockan är 10:00. Jag har två timmar på mig innan jag måste vara på flyget.
Jag slänger upp resväskan på min säng och packar sorgset ner alla mina kläder och andra tillbehör. Plötsligt känner jag hur ett par starka armar tar mig runt midjan och hur någon kysser mig i nacken.
-"Hi princess"
-"Hi Haz" säger jag, snurrar runt i hans grepp och lägger armarna runt hans hals.
-"I can't believe you're leaving today.."
-"Me neither.." suckar jag sorgset.
Harry tvingar fram ett leende och säger
-"I've got a surprise for you"
-"Another surprise, really?"
-"Haha yes. Come with me, love" sa han och tog min hand.
 
Vi gick ut ur huset och ner emot floden. Floden..där vi möts och där vi skiljs åt..
Han satte sig ner på en av stenarna och tog tag i en gitarr som redan stod där och väntade på honom när vi kom.
-"What are you doing?" skrattade jag lite nervöst.
-"I..I wrote you a song"
-"Really?"
-"Really"
-"Okay.."
-"Look..Allie. This summer was the best summer of my existence, because of you. So..um...I wrote you this" sa han och började spela och sjunga.
 
"Can't believe you're packing your bags
Trying so hard not to cry
Had the best time and now it's the worst time
But we have to say goodbye
 
Don't promise that you're gonna write
Don't promise that you'll call
Just promise that you won't forget we had it all
 
 
'Cause you were mine for the summer
Now we know it's nearly over
Feels like snow in September
But I always will remember
You were my summer love
You always will be my summer love
 
 
Wish that we could be alone now
If we could find some place to hide
Make the last time just like the first time
Push a button and rewind
 
 
Don't say the word that's on your lips
Don't look at me that way
Just promise you'll remember
When the sky is grey
 
 
'Cause you were mine for the summer
Now we know it's nearly over
Feels like snow in September
But I always will remember
You were my summer love
You always will be my summer love
 
 
So please don't make this any harder
We can't take this any farther
And I know there's nothing that I wanna change, change
 
 
'Cause you were mine for the summer
Now we know it's nearly over
Feels like snow in September
But I always will remember
You were my summer love
You always will be my summer love
You always will be my summer love
You always will be my summer love.."
 

När han tagit den sista tonen på gitarren hade mina ögon tårats upp rejält så det rann nedför mina kinder. När Harry till slut tittade upp på mig så kunde jag se att det hade hans ögon också gjort.
Han ställde ner gitarren, reste sig upp och gick och ställde sig så nära mig han kunde komma. Han smekte mig ömt över kinderna för att torka mina tårar så gott han kunde. Jag la mina händer på hans bröst, ställde mig på tårna och gav han en smällkyss som han snabbt besvarade med otroligt mycket passion.
-"Thank you.." viskade jag emot hans läppar som snabbt mötte mina igen.
-"I love you Allie..please don't leave.." viskade han sorgset med blicken fäst på mina läppar.
-"I have no choise Harry, I'm so sorry.."
-"Let me at least go with you to the airport"
-"I thought you didn't wanted to"
-"It will be hard..and I might cry, but I want to use every second I have left with you"
-"Yes, I want you there, more than anything" svarade jag och kysste honom igen innan vi gick in och fortsatte packa.
 
En halvtimme senare satt vi i taxin på väg till flygplatsen. Båda två satt och kollade ut igenom var sitt fönster, och våra händer var hårt sammanflätade.
 
När vi kommit fram till flygplatsen hjälpte Harry mig med väskan och att hitta rätt gång till mitt flyg. När vi hittat den ställde vi oss en liten bit bort och bara kramades, hårt och länge. Vi båda grät okontrollerat och vi brydde oss inte ett skit om i fall folk stirrade. För stunden fanns det bara vi i min värld. Jag och Harry.
Harry backade i väg lite och kysste mig hårt och släppte inte taget på en bra stund. Plötsligt ekade en röst igenom högtalarna som berättade att flyget till New York bör påstigas inom det fem kommande minuterna. Då släppte Harry taget om mina läppar och la sitt huvud emot mitt.
-"Promise me one thing, Allie"
-"Anything"
-"Write a song and follow your dream"
-"I'll try my hardest, I promise. I have to go now.."
-"And Allie!" ropade han när jag vänt mig om för att gå på mitt plan.
-"Yeah?"
-"Promise me one more thing"
-"Okay?"
-"Don't....don't forget about me..please"
Då brast det för mig. Tårarna bara forsade och jag sprang fram till honom igen och slängde mig runt hans hals.
-"Stop it. You know I'll never forget about you, ever. I love you Harry.." snyftade jag innan hans läppar mötte mina ännu en gång. Intercom-radion gick igång ännu en gång om mitt flyg och jag var tvungen att bryta kyssen och backa iväg. Jag höll kvar i hans hand och backade iväg tills jag inte nådde den mer, då släppte jag taget och gick emot flygplanet. Jag vänder mig om en sista gång innan jag går på flyget och det sista jag ser är en sorgsen Harry som står mitt på golvet med huvudet i händerna.
 
Det första jag gjorde när jag satt mig på min plats i flygplanet är att sätta in hörlurarna i öronen och lyssna på "Breathe Again" av Sara Bareilles för jag tyckte den passade så bra in på min och Harry's situation. Jag slöt mina ögon och lät de sista tårarna falla till marken innan jag somnade, på väg hem till New York..utan Harry.

Kommentarer
Felicia säger:

Började gråta ju :(

Svar: Aw, jag grät när jag skrev detta också :(
Moa

2013-03-11 | 00:22:06
Sara säger:

Men åh vad sorgligt :( sitter här och grinar ju ...

Svar: Naw, jag med ju :(
Moa

2013-03-11 | 06:29:11
Julia säger:

MEEEEEEERAAA :DDDDDx

2013-03-11 | 07:21:22
Amanda säger:

Awesome mer

2013-03-11 | 16:28:45
Bloggadress: http://anotherworldff.blo.gg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback