differentfanfics.blogg.se

*En månad senare*

Det har nu gått en månad sedan jag sist såg Harry. Jag saknar honom så in i helvete. Jag saknar precis allt med honom, precis allt. Hur han ler när jag sagt något bra, hur han torkar mina tårar med sin tumme när jag är ledsen, hur han smeker mig över håret, hur han andas mig i nacken och ger mig gåshud, hur han kysser min kind, hur han flätar samman våra fingrar och hur han tittar mig djupt in i ögonen varje gång han vill uttrycka sina känslor... Ja, precis allt det där och mycket mer.

Jag hatar mig själv för att jag sårat honom, när allt han har gjort är att vara där för mig när jag behövde honom. Varför kunde jag inte bara vara ärlig och berätta för honom att jag känner samma för honom som han gör för mig? Just det ja, förlåt, jag menar ‘kände’. Han har säkert kommit över känslorna för mig vid detta laget..

Jag har legat och deppat i sängen en hel månad nu. Jag vet att jag borde rycka upp mig nu, men det är så förbannat svårt när det gör så himla ont i mig. Kevin har försökt trösta mig så gott han kan, vilket är gulligt av honom, men allt känns så annorlunda nu när jag inte känner samma. Det är Harry jag är kär i, det är han jag vill ha. Jag borde nog berätta det för Kevin snart..jag vill bara inte att något ska hända igen. Det var då det slog mig. Jag måste få se Harry, jag måste bara få träffa honom och göra allt bra mellan oss.

Jag flög upp ur sängen och drog på mig ett par mjukisbyxor och sprang emot Harry’s hus.

-”Harry! Harry! Please, open up!” ropade jag samtidigt som jag bankade på ytterdörren och drog i handtaget. När han inte öppnade gick jag och bankade på ett av fönstren istället. Det lös inte inifrån och det var ingen som öppnade. Ugh, varför är han inte hemma när jag behöver honom!

Jag sprang vidare ner till torget och letade efter honom. Det var fullt med folk eftersom det var marknad.

-”Harry! Harry!” ropade jag och trängde mig fram i folkmassorna.

-”Can I help you, miss?” frågade plötsligt en man som sålde sylt.

-”I’m looking for a guy named Harry. He has brown, curly hair, and green eyes, and he’s pretty tall. Have you seen him?”

-”That way, darling” svarade mannen med ett leende och pekande ner emot hamnen.

-”Thank you! Thank you so much, sir! You’ve saved my day!” tackade jag och sprang vidare ner emot hamnen.

Han var inte nere vid hamnen. Han måste ha gått någon annanstans. Jag har sprungit jättelänge och nu har jag irrat bort mig i skogen och jag vet inte var jag är.

Jag kom plötsligt fram till en brant klippa ovanför havet. Jag är ensam, ledsen, trött och jag har sårat och förlorat min Harry, han hatar mig, så är det bara. Jag förtjänar inte att leva längre. Jag ställde mig längst ut på klippan, lät en tår falla, svalde klumpen i halsen och tog ett sista djupt andetag. Jag tog ett steg ut över kanten och föll handlöst ner i vattnet.

--Harry’s POV--

Jag befann mig på en badort utanför ett skogsbryn. Det var inga folk där idag så jag hade tur. Jag ville vara för mig själv. Bara jag, mina tankar och min gitarr. Jag ville egentligen inte lämna Allie där på grusvägen för en månad sedan, men det var det bästa för oss båda just då. Jag valde henne och hon valde Kevin, jag är förälskad i henne och hon i Kevin. Det funkar inte så. Man måste vara två om den saken för att få det att funka. Men jag saknar henne något så otroligt. Hennes leende, hennes kramar, hennes kyssar..allt med henne är underbart.

-”You were my summer love, you always will be my summer love...” klinkade jag på gitarren och kom ihåg låten jag skrev till henne förra sommaren då hon skulle åka tillbaka till New York. Jag undrar om hon ens fortfarande är kvar här i Nashville, eller om hon har åkt tillbaka till New York. Jag slog några fler ackord på gitarren innan jag kollade upp på fåglarna i himlen med tårfyllda ögon.

Helt plötsligt fick jag syn på en person som stod på klippan en bit längre bort. Det var en tjej. Plötsligt såg jag hur hon slängde sig ut över kanten och ner i det farligt vågfyllda vattnet vid de vassa klipporna. Holy fuck, det är Allie! Inte en chans att jag kunde se fel på den långa, vackra bruna håret. Men vafan håller hon på med?! Det är ju rena självmordet att slänga sig utför den där klippan!

Jag slängde genast gitarren på marken och hoppade i vattnet.

-”ALLIE!!!!!”

Jag simmade snabbt ut till platsen i vattnet hon hade landat på och väntade på att hon skulle återvända till ytan. Hon kom aldrig upp. Jag skrek och dök ner för att söka efter henne.

--Allie’s POV--

Jag måste ha svimmat när jag träffat den hårda vattenytan för jag minns knappt att jag föll i vattnet.

-”Allie! Oh god Allie, please wake up..” hörde jag en förtvivlad och bekant manlig röst.

Någon skakade mig och tryckte mig över bröstet så att jag plötsligt hostade upp en massa vatten. Jag vaknade till liv och öppnade sakta mina ögon. Vänta, Harry?!

-”..am I dead?” var det första jag fick fram. Jag bara måste vara död, för jag såg Harry framför mig, och han var vacker som en ängel. Jag måste vara i himlen.

-”No, and thank God you’re not!” utbrast han och omfamnade mig hårt.

-”Allie, what were you thinking?!” fortsatte han.

-”...I don’t know, I just..I’ve screwed everything up, and lost all that actually means something, so..I thought the world would be a better place without me..”

-”...I can’t believe you just said that. And what do you mean with you’ve lost everything that means something?”

-”You..”

-”You haven’t lost me, and you can’t...ever”

-”You promise?..”

-”Absolutely. Now, let me take you to my place and warm you up with a cup of tea. How does that sound?”

-”It sounds great” log jag.

Harry lyfte upp mig i sina armar och bar mig till hans bil.

När vi kom fram bar han mig in och jag fick låna en av hans t-shirts. Han virade in mig i massa filtar, la ut massa kuddar på golvet och tände eldstaden. Han försvann ut i köket och kom sedan tillbaka med två koppar te. Han satte sig bredvid mig på kuddarna och virade in sig själv i en filt också. När han kommit på plats stirrade han mig kärleksfullt djupt i ögonen ett bra tag medan vi smuttade på vårt te. Jag blev plötsligt väldigt blyg och fick fjärilar i magen. Jag började rodna av sättet han kollade på mig, och var tvungen av kolla ner och brast ut i ett stort leende. Harry skrattade och bet sig försiktigt i läppen.

-”Are you still with Kevin?” frågade han plötsligt.

-”Yeah”

-”Oh...”

-”What?” kollade jag undrande på honom.

-”I just wanna kiss you so bad right now..” suckade och småskrattade han nervöst.

Det tog ett tag innan jag smält vad han precis sagt.

-”...Then go ahead” svarade jag till slut.

-”What?”

-”Kiss me” svarade jag och bet mig nervöst i läppen.

Harry lös upp i hela ansiktet när han fattat vad jag sagt. Han böjde sig sakta emot mig och jag gjorde detsamma emot honom. När våra läppar bara var några centimeter ifrån varandra viskade han:

-”Are you sure?”

-”I’m just a girl...standing infront of a boy....and telling him that I love him” härmade jag hans citat ifrån tidigare.

Harry log stort innan våra läppar kolliderade samman i en kyss full av kärlek, saknad och lust.