Music Communicate: Kapitel 25.
Savannah's POV
Tårarna föll och jag sprang ner emot stranden en stund. Det gjorde så fruktansvärt ont. Den kvällen, på min och Harry's första dejt, när vi låg där på filten tillsammans, så lovade han mig att han aldrig skulle såra mig så som mitt ex sårat mig. Men han ljög. Han har precis gjort det. Den enda skillnaden var att den där slampan inte är min vän.
Det blir alltid såhär. Alltid när jag öppnar mig och vågar släppa in någon i mitt liv, så blir jag sviken. Kärlek kommer aldrig någonsin vara säker, den kommer alltid svika en på ett eller annat sätt. Tyvärr även med personen som man trodde faktiskt ville ha en. Jag är svår att älska, jag vet det. Harry var en av de första som faktiskt fått riktiga känslor för mig, förutom mitt ex då.
Harry bad mig riva mina väggar jag satt upp. Och jag gjorde nästan det, tror jag. Det känns så. När han första sa det till mig så antar jag att jag bara skrattade bort det, tog det som ett skämt, för då var det inte ens i mina tankar att någon skulle kunna ta sig innanför mina väggar. Han är den enda jag vågat släppa in sedan jag sist blev sviken och lämnad..och nu gör han samma sak. Jag borde nog hålla mig till det jag gör bäst; hålla tyst och bygga upp väggar som inte släpper in någon. Inga känslor, inga problem.
Jag tog av mig klackskorna och gick längs stranden en bit ner i vattet. Det kändes skönt. Avsvalkande. Plötsligt kände jag hur känslor och ord ville komma ut.
"You keep tryin to get inside my head,
While I keep trying to lose the words you said
Can't you see I'm hangin by a thread,
To my life what I know, yeah I'm losing control and
Oh no, my walls are gonna break
So close, it's more than I can take
I'm so tired of turning and running away
When love just isn't safe..."
Jag stannade till och målade ett krossat hjärta i sanden, innan jag fortsatte gå längs strandkanten med tårarna rinnandes nedför kinderna.
"I'm strong enough, I've always told myself
I never want to need somebody else
But I've already fallen from that hill,
So I'm dropping that guard, here's your chance at my heart and
Oh no, my walls are gonna break
So close, it's more than I can take
I'm so tired of turning and running away
When love just isn't..."
Jag tog ett djupt andetag innan jag började skvätta, slå och sparka till vattnet för att få utbrott för alla mina känslor. Jag struntade i att jag hade finkläderna på mig.
"Everything you want, but it's everything you need
It's not always happy endings but it's happy in between
It's taken so long, so long to finally see
The other isn't worth the risk
Oh no, my walls are gonna break
Oh no, my walls are gonna break
So close, it's more than I can take
So tired of turning and running away
When love just isn't safe
Oh no, my walls are gonna break
So close, it's more than I can take
So tired of turning and running away
When love just isn't safe..."
Tillslut slängde jag mig ner på rygg i sanden och andades djupt, helt slut och stirrade upp på den stjärnklara himlen.
"Your not safe
And that's okay..."
När jag legat där en stund och lugnat ner mig bestämde jag mig för att det var dags att bege sig till hotellet. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade 8 missade samtal, 2 ifrån Richard, och 6 ifrån Harry. Harry kan gott undra vart jag tagit vägen, jag bryr mig inte längre. Men jag kanske borde ringa upp Richard.
Jag slog in Richard's nummer och väntade på svar.
-"Savannah?!" frågade han oroligt.
-"Uhm..yes hi"
-"Oh my Jesus, thank god! Where the hell are you?!"
-"I'm at the beach, about to head to the hotel"
-"What? The beach? What the fuck are you doin at t--, you know what nevermind, please just go home"
-"I will"
-"And by the way..Harry told me"
-"...told you what exactly?"
-"Well...what happened tonight. I didn't know it was something going on between you guys? You know what management says about relationships with partners, Savannah.."
-"You don't have to worry, it's nothing, it was never something..there's nothing going on between us" harklade jag mig.
-"..are you crying?"
-"What? No, just forget about it Rich, okay?"
-"Alright, if that's what you want.."
-"More than anything, thanks. I should go, bye."
-"Take care, hun"
Jag gick till hotellet och hoppade ner i ett varmt skumbad för att förhoppningsvis lugna mina nerver lite som verkade leva sitt eget liv. Jag hade inte pratat med Daisy och tjejerna på ett tag. Jag saknade dem verkligen, och jag hade egentligen ingen annan att vända mig till. Jag torkade ena handen på handduken och slog in Daisy's nummer. Det gick ett antal signaler, men tillslut svarade hon.
-"Savannah?"
-"Sorry, am I disturbing?"
-"No no, absolutely not! I miss you, how you've been gurl?!"
-"Well, were do I start?"
-"Wait...are you okay? Sounds like you're crying, what's wrong?!"
-"Uhm...I don't know...I just...it's Harry and..yeah" snyftade jag.
-"Woah, you tell me everything girlfriend!"
Jag suckade och berättade allt precis som det var.
*skippar historien*
-"Woah...that jerk!" utbrast Daisy och det fick mig att skratta till lite.
-"Yeah, I guess"
-"Do you want me to come over or..?"
-"This late? No no, go to sleep hun, and I'll see you and the girls another day"
-"You're sure? Cause I don't mind really"
-"I'm sure, thanks though"
-"Anytime darling. I'll call you, kk? Love you"
-"Love you too, bye"
-------------------------------------------------------------------------------------------
Tudeluuu alla underbara läsare! Ska börja med att tacka så hemskt mycket för att ni läser, och skulle vara sjukt kul med liiiiiiiiite fler kommentarer. Går det att ordna tror ni? c': Så jäkla tur att jag inte la ner den för det tänkte jag faktiskt göra för ett tag sedan, hade ju uppehöll hela sommaren. (förlåt).
Sen, förlåt för att detta blev ganska kort, men jag klarade inte mer för jag grät som en liten unge när jag skrev detta. Hahah, vettifan varför egentligen, men jag antar att det var för att jag skrev detta kapitel rätt personligt i början, verkligen direkt ifrån hjärtat.
Jo, och en sak till. Jag kommer att lägga ut en låtlista när Music Communicate är slut, så ni kan lyssna på låtarna jag använt i den, ifall ni känner för det.
Annars, stort tack och puss! ~Moa.
Music Communicate: Kapitel 24.
Nästa dag var Harry och jag på väg till middagen som vi lovat. Stämningen i taxin var spänd och obehaglig. Vi satt helt tysta, på var sin sida i baksätet. Då och då glimtade jag på Harry som satt och stirrade ut genom fönstret med en känslolös min.
Jag stod inte ut med att allt kanske var mitt fel. Att jag förstörde allt igår. Han missförstod mig ju, men han ville inte lyssna när jag sa det till honom.
Efter ett tag flyttade jag mig närmare Harry i taxin, tog hans hand i min och la mitt huvud försiktigt på hans axel. Harry ryckte till lite, för han hade förmodligen inte väntat sig det. Jag kollade upp på honom med en ledsen blick och han kollade tillbaka snabbt innan han vände blicken till fönstret igen.
-"Harry..." suckade jag.
Han gav mig en snabb kyss på pannan och kollade sedan ut genom fönstret igen. Jag suckade, släppte hans hand och satte mig tillbaka på andra sidan.
~
När vi kom fram till restaurangen stod Richard utanför och tog emot oss.
-"Great! You're here! Come on, follow me! They're here and we've already got a table" utbrast han en aning stressad och upprymd.
Harry och jag nickade utan att protestera och följde med Richard till vårt bord. Där satt även Harry's manager Erica, vårt skivbolag och såklart de två sångcoacherna. De ställde sig upp när vi kom fram och vi tog i hand.
-"Hi, I'm Helen and this is my colleague Chris. It's a pleasure to meet both of you" log damen och skakade hand med mig.
-"You too" log jag tillbaka och tog i hand med Chris också.
De skakade hand med Harry också och sedan slog vi oss ner vid bordet och beställde in lite mat.
-"What would you like to drink?" frågade hovmästaren vänligt och tog fram sitt block.
Richard, Erica och management beställde cider och Helen och Chris beställde vatten.
-"And you guys?" frågade hovmästaren och vände sig emot mig och Harry.
-"A glas och red wine, please. Oh, and one of those for Harry too"
Jag visste att Harry's favorit var rött vin så därför beställde jag en till honom också.
-"Yeah, and I'd also like to have a beer and a few shots, please" la Harry till, och vi alla spärrade upp ögonen förvånat.
-"Uhm Harry..what are you doing?" väste jag irriterat och kollade på honom.
-"Just having a few drinks, why?"
Jag bara skakade oroligt på huvudet och sa inget mer.
Under middagen beställde Harry in ännu mer alkohol och vi andra bara kollade frågande på varandra. Efter ett tag gick han ifrån bordet.
-"Excuse me, I'll be right back" mumlade han och reste på sig.
Resten av oss satt och diskuterade skiven en stund innan jag kände att jag var skyldig att hämta tillbaka Harry, så jag ursäktade mig och gick emot utgången. Precis när jag kom ut ifrån själva matsalen fick jag syn på Harry i ett hörn.
-"Oh thank god, there you are, I thought you ha--"
Jag avbröt mig själv hastigt. Han var inte ensam. En tjej stod mellan honom och väggen. De bytte saliv. Harry vände sig snabbt omnär han hörde mig röst och mötte min chockade blick. Mina ögon tårades upp och jag backade sakta bakåt.
-"Shit...Savannah I--" började han, men jag bara skakade på huvudet och sprang ut ur restaurangen.
Jag fortsatte att springa och hörde hur Harry var efter mig och skrek mitt namn.
-"SAVANNAH, PLEASE!!" skrek han andfådd.
Jag stannade och vände mig häftigt om.
-"Who do you think I am?! Another one of your fucking toys?! Huh??!"
-"No no...absolutely not!"
-"Ohyeah?! Well, you told me you were in love with me last night, remember THAT?!"
-"..............you didn't even say it back!!" försvarade han sig idiotiskt.
-"BECAUSE I'M SCARED!! Damnit Harry, I'm fucking scared that I'll get hurt again and apparently I was right! I mean of course I loved you but I just wasn't sure!" tjöt jag förtvivlat samtidigt som jag kände tårarna bränna innanför ögonlocken.
-"Loved me?....you don't anymore?..."
-"....I.....I don't know...." suckade jag sorgset och sänkte blicken.
-"...y-you don't know if you l-love me anymore?..."
-"Of course I love you, you idiot...! I'm just dissapointed a-and hurt.." stammade jag fram och kände en tår rinna längs kinden.
Harry gick fram till mig och tog försiktigt tag i min arm, men suckade när jag drog mig ur hans grepp.
-"I don't wanna lose you.." viskade han med gråten i halsen och la en hand på min kind.
-"....well it's a bit late for that now, don't you think?"
-"I kinda hoped it wasn't...."
-"Whatever....just tell Richard I went back to the hotel" sa jag samtidigt som jag torkade en tår och vände på klacken.
-"Savannah!" hörde jag Harry ropa förtvivlat efter mig, men hans röst försvann mer och mer ju längre bort jag kom. Jag ökade takten en aning för att slippa höra hans röst och plåga mig själv mer.
Harry's POV
Jag begravde mitt ansikte i händerna och sparkade till ett par småstenar. Vafan hade jag gjort? Hur kan jag vara så jävla dum?! Jovisst, jag hade fått i mig ett rejält antal promille men jag var ändå närvarande nog att fatta vad som hände. Ja, jag hade planerat att bli full. Jag klarade inte av vad som pågick mellan mig och Savannah. Alla dessa jävla känslor.
Den där tjejen jag hånglade upp betyder ingenting. Savannah däremot..ojojoj hon är allt jag någonsin önskat mig...men nu har jag förstört allt. Anledningen till att jag gjorde det antar jag var att den här tjejen sa att hon älskade mig...något jag önskar Savannah sagt den natten....
Music Communicate: Kapitel 23.
Harry's POV
-"I didn't know you could cheer" flinade jag när vi gick längs gatan emot vårt hotell.
-"I didn't know you could dance"
-"Well, I can't"
-"Haha, obviously you can"
-"I just got lost in the moment I guess"
-"Well, you made it look fancy"
Jag skrattade till och la min arm om Savannah.
-"Thank you"
-"You're welcome" fnissade hon.
Jag vet att man säger att ingen är perfekt, men Savannah är faktiskt min bild av 'perfekt'. Hon är rolig, kaxig, snäll, omtänksam och framförallt helt otroligt vacker. Hon låtsas inte, hon är verkligen äkta. Hon gillar mig för den jag är, och inte för någon hon önskar att jag var. Jag tror jag faller. Jag kan nu med säkerhet konstatera: Jag, Harry Styles, är kär.
Plötsligt står vi i hissen på väg upp till våningen på hotellet där vi har våra rum. Jag glimtar försiktigt bort mot Savannah som märker att jag tittar, så hon kollar genast tillbaka. Samtidigt som hon gör det så öppnas hissdörren och vi går ut ur den.
-"What?" ler hon nervöst.
-"You're beautiful.."
Hon ler, tittar ner i marken och rodnar något.
-"You don't look so bad yourself"
När vi gått genom korridoren är vi framme vid våra rum.
-"Well, thanks. I had fun today" log hon och mötte min blick igen.
Jag tog hennes hand i min och log tillbaka.
-"Me too"
Savannah ställde sig på tårna för att nå upp och gav mig en mjuk kyss på ena kinden. Min hand fångade hennes midja och tryckte henne tätt intill mig samtidigt som jag inte kunde stoppa mig själv från att le.
-"Goodnight, sweet dreams" viskade hon när hon tagit ett steg tillbaka. Men jag ville inte låta henne gå än.
Jag tog ett steg närmre, fångade hennes läppar med mina i en passionerad kyss och tryckte upp henne försiktigt emot väggen. Hon verkade snäppet chockad men började snabbt besvara kyssen och svepa sina fingrar genom mitt hår. Det är en av alla de saker jag älskar med Savannah, när hon drar sina fingrar genom mitt hår. Det får mig att slappna av.
Jag böjde mig lite tillbaka och avslutade kyssen för att få luft. Savannah öppnade sakta sina ögon och mötte min blick.
-"Do you wanna come in?" frågade hon lite andfådd, och jag nickade som svar.
Savannah's POV
Jag höll upp dörren och gestikulerade åt Harry att gå in.
-"Ladies first" skrattade jag och Harry hängde på.
-"Haha why thank you"
Jag stängde igen dörren och precis när jag skulle vända mig om kände jag flås i nacken och ett par muskulösa armar placeras på mina höfter. Harry la försiktigt mitt hår åt sidan och gav mig en kyss i nacken. Jag rös till, snurrade runt i hans grepp och kysste honom ordentligt. Han besvarade genast kyssen och kupade sin hand om min kind. Jag tryckte honom försiktigt ifrån mig och gick och satte mig på sängkanten. Min blick mötte Harry's och han gick fram till mig, smekte min kind, böjde sig ner och kysste mig igen. Jag föll bakåt på sängen och råkade dra ner honom med mig. Vi brast ut i skratt och Harry rullade av mig eftersom han hamnat uppe på mig i fallet. Vi låg bredvid varandra och stirrade in i varandras ögon. Tiden stod stilla. Då och då gav han mig en kyss och log.
-"I think I'm in love with you Savannah.." viskade han plötsligt sårbart.
Jag blev chockad. Jag blev helt stel. Jag visste inte vart jag skulle titta eller vad jag skulle säga. Shit, han hade precis öppnat sig och erkänt att han var förälskad i mig. Men jag då. Känner jag samma för honom? Ärligt..så vet jag inte. Jag vet inte. Oh shit, vad ställd jag blev.
-"....th-thank you" slängde jag klumpigt ur mig.
Asså vem fan svarar 'tack' till någon som precis erkänt att han är kär i dig? Vafan Savannah, skärpning!
Harry kollade på mig förvirrat och småskrattade lite nervöst.
-"Thank you?.."
-"No, I mean...I didn't...it's...I...what?" stammade jag nervöst.
-"Are you trying to say that you don't feel the same way about me?.."
-"No!..I mean...yes..or no...kinda....wait no that's not what I meant...fuck"
Plötsligt ringde Harry's mobil och avbröt oss. En del av mig tackade Gud så hjärtligt för det, jag höll ju på att göra bort mig totalt.
Han reste sig upp och gick runt i rummet.
-"Hey...yes....yes she's here.....tomorrow?.....oh okay.....we'll meet you there....okay thanks...bye" hörde jag honom säga till personen han pratade med. Han la på och kollade på mig.
-"It was the management. They said we're attending an important dinner tomorrow with some song coaches" sa han med en mörkare röst som skrämde mig lite. Jag nickade som svar och satte mig upp i sängen.
-"I...I should go, it's getting late and...yeah, I should go" stammade han fram och började rota fram kortet till hotellrummet. Han gick emot dörren och jag följde honom med blicken. Det skulle ju inte sluta såhär...
-"Harry, wait.." sa jag tyst och han vände sig om och kollade på mig med sorgsen blick. Jag reste mig ifrån sängen, gick fram till honom och kramade om honom hårt.
-"Please..you misunderstood me.." viskade jag i hans öra. Han la sakta armarna om mig också. Jag tog chansen då och kysste hans läppar försiktigt och tro det eller ej, men han kysste tillbaka, hårt, innan han släppte taget och utan ett ljud försvann ut genom dörren.
Jag stod kvar vid dörren ett tag innan jag gick för att ta på mig t-shirten jag sov i. Jag la mig i sängen och knäppte händerna.
-"Dear God, if you're up there please hear my prayer. I know I haven't really believed in you but...please help me. I know I almost screwed up and made Harry misunderstand me today...'cause I do love him, I really do. I was just shocked and I didn't know what to say. I've been hurt too much to feel that I'm in love with someone. But I do want it to be him. And I do have trust issues, I know that. But I don't want anything as much as I want to be with Harry. I just need time to heal, and hopefully I won't be too late..Thank you. Amen.."