differentfanfics.blogg.se

Nästa dag var Harry och jag på väg till middagen som vi lovat. Stämningen i taxin var spänd och obehaglig. Vi satt helt tysta, på var sin sida i baksätet. Då och då glimtade jag på Harry som satt och stirrade ut genom fönstret med en känslolös min.
Jag stod inte ut med att allt kanske var mitt fel. Att jag förstörde allt igår. Han missförstod mig ju, men han ville inte lyssna när jag sa det till honom.

Efter ett tag flyttade jag mig närmare Harry i taxin, tog hans hand i min och la mitt huvud försiktigt på hans axel. Harry ryckte till lite, för han hade förmodligen inte väntat sig det. Jag kollade upp på honom med en ledsen blick och han kollade tillbaka snabbt innan han vände blicken till fönstret igen.
-"Harry..." suckade jag.
Han gav mig en snabb kyss på pannan och kollade sedan ut genom fönstret igen. Jag suckade, släppte hans hand och satte mig tillbaka på andra sidan.

~

När vi kom fram till restaurangen stod Richard utanför och tog emot oss.

-"Great! You're here! Come on, follow me! They're here and we've already got a table" utbrast han en aning stressad och upprymd.
Harry och jag nickade utan att protestera och följde med Richard till vårt bord. Där satt även Harry's manager Erica, vårt skivbolag och såklart de två sångcoacherna. De ställde sig upp när vi kom fram och vi tog i hand.

-"Hi, I'm Helen and this is my colleague Chris. It's a pleasure to meet both of you" log damen och skakade hand med mig.

-"You too" log jag tillbaka och tog i hand med Chris också.

De skakade hand med Harry också och sedan slog vi oss ner vid bordet och beställde in lite mat.

-"What would you like to drink?" frågade hovmästaren vänligt och tog fram sitt block.

Richard, Erica och management beställde cider och Helen och Chris beställde vatten.

-"And you guys?" frågade hovmästaren och vände sig emot mig och Harry.

-"A glas och red wine, please. Oh, and one of those for Harry too"

Jag visste att Harry's favorit var rött vin så därför beställde jag en till honom också.

-"Yeah, and I'd also like to have a beer and a few shots, please" la Harry till, och vi alla spärrade upp ögonen förvånat.

-"Uhm Harry..what are you doing?" väste jag irriterat och kollade på honom.

-"Just having a few drinks, why?"

Jag bara skakade oroligt på huvudet och sa inget mer.

Under middagen beställde Harry in ännu mer alkohol och vi andra bara kollade frågande på varandra. Efter ett tag gick han ifrån bordet.

-"Excuse me, I'll be right back" mumlade han och reste på sig.

Resten av oss satt och diskuterade skiven en stund innan jag kände att jag var skyldig att hämta tillbaka Harry, så jag ursäktade mig och gick emot utgången. Precis när jag kom ut ifrån själva matsalen fick jag syn på Harry i ett hörn.

-"Oh thank god, there you are, I thought you ha--"

Jag avbröt mig själv hastigt. Han var inte ensam. En tjej stod mellan honom och väggen. De bytte saliv. Harry vände sig snabbt omnär han hörde mig röst och mötte min chockade blick. Mina ögon tårades upp och jag backade sakta bakåt.

-"Shit...Savannah I--" började han, men jag bara skakade på huvudet och sprang ut ur restaurangen.

Jag fortsatte att springa och hörde hur Harry var efter mig och skrek mitt namn.

-"SAVANNAH, PLEASE!!" skrek han andfådd.

Jag stannade och vände mig häftigt om.

-"Who do you think I am?! Another one of your fucking toys?! Huh??!"

-"No no...absolutely not!"

-"Ohyeah?! Well, you told me you were in love with me last night, remember THAT?!"

-"..............you didn't even say it back!!" försvarade han sig idiotiskt.

-"BECAUSE I'M SCARED!! Damnit Harry, I'm fucking scared that I'll get hurt again and apparently I was right! I mean of course I loved you but I just wasn't sure!" tjöt jag förtvivlat samtidigt som jag kände tårarna bränna innanför ögonlocken.

-"Loved me?....you don't anymore?..."

-"....I.....I don't know...." suckade jag sorgset och sänkte blicken.

-"...y-you don't know if you l-love me anymore?..."

-"Of course I love you, you idiot...! I'm just dissapointed a-and hurt.." stammade jag fram och kände en tår rinna längs kinden.

Harry gick fram till mig och tog försiktigt tag i min arm, men suckade när jag drog mig ur hans grepp.

-"I don't wanna lose you.." viskade han med gråten i halsen och la en hand på min kind.

-"....well it's a bit late for that now, don't you think?"

-"I kinda hoped it wasn't...."

-"Whatever....just tell Richard I went back to the hotel" sa jag samtidigt som jag torkade en tår och vände på klacken.

-"Savannah!" hörde jag Harry ropa förtvivlat efter mig, men hans röst försvann mer och mer ju längre bort jag kom. Jag ökade takten en aning för att slippa höra hans röst och plåga mig själv mer.

Harry's POV

Jag begravde mitt ansikte i händerna och sparkade till ett par småstenar. Vafan hade jag gjort? Hur kan jag vara så jävla dum?! Jovisst, jag hade fått i mig ett rejält antal promille men jag var ändå närvarande nog att fatta vad som hände. Ja, jag hade planerat att bli full. Jag klarade inte av vad som pågick mellan mig och Savannah. Alla dessa jävla känslor.
Den där tjejen jag hånglade upp betyder ingenting. Savannah däremot..ojojoj hon är allt jag någonsin önskat mig...men nu har jag förstört allt. Anledningen till att jag gjorde det antar jag var att den här tjejen sa att hon älskade mig...något jag önskar Savannah sagt den natten....