Music Communicate: Kapitel 3.
*Savannah’s POV*
Väl uppe på kontoret hälsade jag på alla deltagande. De bad mig att slå mig ner vid ett stort ovalt bord tillsammans med min manager, mitt skivbolag och management själv. I väntan på att Harry skulle dyka upp serverade de mig ett glas vatten och vi satt och småpratade lite.
Plötsligt slås dörren upp och en dam ifrån management ställer sig upp.
-”Savannah, Harry...Harry, Savannah” presenterade hon oss.
Harry gick artigt fram till mig och vi skakade hand. Jag var fortfarande väldigt skeptiskt till detta men jag antar att det bara är att spela med här. Han slog sig ner precis bredvid mig och mötet var härmed igång.
I över två timmar satt vi där och diskuterade hur vi skulle jobba detta året och på vilket sätt albumet skulle vara upplagt, och så vidare. Både jag och Harry har deltagit bra och svarat på massvis med frågor, men vi har fortfarande inte sagt ett enda ord till varandra.
En stund senare började management diskutera massa saker med skivbolaget och resten satt bara där. Efter alla frågor jag svarat på kände jag mig torr i munnen så jag sträckte mig efter mitt glas med vatten och tog en klunk.
Plötsligt såg jag hur Harry började röra på sig. Jag får en chock när jag känner hur han lägger sin hand på mitt lår och jag reagerar av ren reflex. Jag sätter nästan vattnet i halsen och innan jag vet ordet av så flyger det ur munnen på mig, rätt ut över bordet som en fontän, nästan, men bara nästan i ansiktet på management..
Jag känner hur Harry släpper taget om mitt lår och lutar sig tillbaka, problem med att hålla skrattattackerna borta efter min plötsliga lilla incident, som HAN orsakat!
-”OHMYGOSH! I’m sooo sorry! I didn’t mean to...I just....I guess I just got something in my throat...I...I’m terribly sorry!” utbrast jag i panik.
-”It’s fine, it’s okay, this can happen to anyone” sa min manager lugnande och kollade på mig med frågande blick.
-”Rich...um...can I talk to you..outside...alone” väste jag. Han nickade och följde med mig utanför rummet.
-”What just happened in there, Sav?” frågade Rich när vi precis kommit utanför rummet.
-”God damnit, I can’t work with him, Rich! I really can’t!!!” utbrast jag och skickade Harry en ilsken blick igenom glasdörren, han såg den dock inte eftersom han satt med ryggen till.
-”Why?”
-”Why? WHY? Because he’s a freaking psyko, that’s why!! Do you honestly think that I’d get something in my throat when I was drinking clear, pure fucking water?! I’ve got the answer to that; NO!!”
-”Scchhh! Not so loud!..Then what the fudge happened?”
-”He put his big, disgusting hands on my fucking thigh, that’s what the fudge happened!” väste jag ilsket fram mellan tänderna.
-”And what exactly do you want me to do about that?”
-”I want you to stand up for me and tell management that I won’t work with him!”
-”Oh sweetie, you know that I can’t do that. I have nothing to say when they’ve made up their mind about something”
-”Fine..then I’ll do it myself!”
Jag skulle precis gå in till kontoret igen och ställa mig upp emot management när Richard tog ett stadigt tag om min arm och drog mig tillbaka.
-”Savannah, are you out of your mind?! That can cost your entire career! Do you really want everything you’ve worked so hard for to be taken away from you, just like that? Come on, give the dude a chance! You don’t have to hang out with him every second of your freetime. Professional relationship only.”
-”....Uggggh, fine. But just because I don’t wanna lose my career!”
När mötet var klart och vi alla stod utanför rummet och pratade lite kom Harry fram till mig.
-”Hi” flinade han.
-”What to you want?”
-”Nah, nothing special. Just wanted to see if you where thirsty for some..um I don’t know, water, maybe?” skämtade han.
-”Ugh, just leave me alone, stranger!” fräste jag åt honom och rusade ilsket nedför trapporna mot utgången.
-”Hey! It was just a joke!” skrek han efter mig. Jag kunde höra honom tydligt så jag gissar på att han sprang efter mig.
-”It wasn’t funny!”
Han hade fortfarande inte gett sig av när vi kom ut på gatan.
-”Savannah, come on, wait up!”
Jag stannade och vände mig hastigt om.
-”Oh, I’m sorry, who are you?!” skrek jag i hans ansikte.
-”I’m Harry, hi..”
-”Do you think that you can just come here and ruin someone’s goddamn freaking career?! Do you?!”
-”I didn’t come here to ruin anything”
-”Oh really? Well, how’s that working out for you?!”
-”Pretty good, I must say”
-”Go fuck yourself!!” skrek jag, vände mig om och fortsatte att gå hastigt. Just nu sket jag fullständigt i de paparazzis som var runt oss, jag var förbannad.
-”Is it really that much wrong when a guy finds you sexy?!” skrek Harry efter mig med frustration i rösten. Det fick mig att stanna upp, vända mig om igen och raska tillbaka.
-”Yes, yes it is, if this is the way he’s gonna show it!” tjöt jag tillbaka.
Han suckade innan han svarade.
-”Well, I’m sorry, okay? I am sorry, Savannah..”
-”Whatever..I’m just gonna go home now..” suckade jag och vände mig om ännu en gång för att gå hem.
-”I’m Harry, by the way!” skrek han efter mig.
-”Yeah, you’ve said that already..”
-”Oh, just thought it would be good for you to know”
-”Why?”
-”Cause you’ll be screaming it tonight, babydoll” blinkade han med ena ögat.
Jag gick tillbaka ännu en gång och ställde mig självsäkert framför honom.
-”Hahaha, ohyeah? Well, I’d rather just go die, right here right now”
-”Woah, no need to be offensive. It was just a suggestion”
-”The baddest one I’ve ever heard..”
-”Hm..did you know that ‘baddest’ wasn’t even a real word from the beginning?” frågade han och försökte låta smart. Såklart, misslyckades han.
-”Hm..well first; I don’t give a single fuck, and second; since when did you become a teacher?”
-”I’m not, but I can teach you a lot of useful stuff”
-”Ohyeah? Any specific subject?” frågade jag med sarkasm i rösten.
-”Oh, you see it’s....wait....how old are you?”
-”Just turned 18, why?”
-”Oh, well then you’re too young to know. Sorry love” retades han.
-”Eww, think I just did anyway....wish I didn’t...”
Jag lät mig själv överreagera och göra några fejkade kräkljud.
-”Hahah” skrattade han mörkt och dovt, då han plötsligt nyper till mig i ena skinkan.
-”HEY, CAN YOU NOT?!” utbrast jag.
-”Woah...sorry...”
-”Just leave me alone, Styles!”
-”Uh yeah, that can be a little bit tricky..since we are working together now, remember?”
-”Ugh, right..but you do realize it’s not hard for me to get you fired, right?” hotade jag.
-”No, please don’t do that..I’m sorry”
-”Well, fine, I won’t..But you have to learn some manner if so, okay?” suckade jag.
-”I don’t know how to do that...”
-”Well...since I’m feeling extra nice today in some weird way after all...meet me under that bridge tomorrow at noon, and not a second later. Am I making myself clear?” förklarar jag och pekar emot en bro nere vid hamnen.
-”Crystal!” lyser han upp.
-”Good. See ya, bye” sa jag snabbt och vände på klacken.
Älskar't!
As grymt!