differentfanfics.blogg.se

*Harry’s POV*

 

-”Thank you guys for a fun evening” tackade Savannah när vi stod och tog på oss jackorna i hallen.

 

-”Yeah, thank you” log jag.

 

-”No, thank YOU..for such a sucky prank” grimaserade Louis skämtsamt emot mig medan han kramade om Savannah.

 

-”Haha, your welcome mate”

 

-”Byeee!” skrek resten av killarna ifrån vardagsrummet.

 

-”Hey Harry..” sa Louis och tog tag i min arm innan jag hann gå ut.

 

-”Yeah?”

 

Han började rota i bakfickan och drog upp ett vitt kuvert. Det såg gammalt och bekant ut.

 

-”Your mother sent us this. She knew you were busy and she didn’t have your adress so that’s why she sent this to us, and she asked me to be very careful with it and give it to you as soon as possible..”

 

-”What is it?”

 

-”It’s um..it’s the song your dad wrote and sang to her at their wedding..She said that she wanted you to have it, and maybe you could make some room for it on the album..”

 

-”..oh..well...”

 

Jag kände salta tårar tränga i ögonvrån.

 

-”Haz, are you okay?” frågade Louis medlidande. Han och killarna visste allt. Men jag och Louis stod varandra närmast. Louis och jag var vänner långt innan olyckan också, vi är som bröder, och hur hårt man än drar så kan aldrig det värdefulla bandet brytas.

 

-”I’m fine..”

 

-”He’d be proud of you, you know. I’m proud of you” sa han och klappade mig på axeln.

 

-”Thanks, Lou”

 

-”Take care mate. Savannah’s waiting for you”

 

Vi kramades och jag begav mig ut till Savannah.

 

-”Are you okay?” frågade hon oroligt.

 

-”I’m fine..”

 

-”You’re sure about that?”

 

-”Yes, don’t you worry”

 

Vi och satte oss i bilden som väntade utanför på oss för att ta oss tillbaka till hotellet. Jag stack ner handen i ena fickan och slöt handen hårt runt kuvertet jag fått och tog ett djupt andetag.

 

Innan jag visste ordet av var vi framme vid hotellet och Savannah hade stigit ur bilen.

 

-”Are you coming?” frågade hon och lutade sig emot bildörren.

 

-”No. There’s just something I’ve got to do”

 

-”Like what?”

 

-”Take me to the studio, please” sa jag och vände mig till chauffören.

 

-”Harry?” sa Savannah frågande.

 

När jag inte svarade, stängde hon igen dörren.

 

-”Be careful..” sa hon när hon inte fick något svar.

 

-”I will. Please, don’t wait up for me, you need to sleep”

 

 

Väl nere vid studion tackade jag chauffören och sa att han inte behövde vänta på mig, jag skulle hitta skjuts på annat sätt.

 

När jag kommit in gick jag direkt till mixerbordet med alla beats på. Jag satte mig där och fiskade upp kuvertet ur fickan och tog ut pappret. Jag läste igenom texten och fler tårar bad om att få komma ut. Nere i högra hörnet stod det ”Too my love. Sincerely yours, Des”.

Bara tanken på att min pappa hållit i samma papper som jag nu håller i fick mig att bara vilja falla ner på golvet. Men jag måste hålla huvudet uppe, för det finns ingen i denna bransch som tar hänsyn till att man gått igenom något svårt. Men sedan kom Savannah...

Jag ler av bara tanken på henne. Som en ängel ifrån ovan. Det är som om Gud faktiskt hört mina desperata böner om kvällarna. Ja, jag har gått henne på nerverna, och inte alltid varit så snäll emot henne, men nu vet hon varför. Det finns ingen som faktiskt velat ta sig tid att lyssna på vad jag har att säga. Igår var första gången jag öppnat mig för någon annan än killarna, för en tjej. Men hon är mer än ‘bara en tjej’, hon är en oslipad diamant. Hon får fram det bästa i mig, men ändå samtidigt det allra värsta. Det finns inte någon som jag så gärna vill skada, men också så gärna vill kyssa passionerat..på samma gång. Haha, jag menar det är inte ens vettigt. När jag är med henne spelar ingenting roll. Jag kan göra bort mig, och jag bryr mig inte ens. Helt galet!

 

Jag läste namnet på låten igen. ”I Do”. Jag funderade en stund på om man kunde förnya låten på något sätt, men ändå behålla original-texten. Sedan slog det mig. Låten är ju en svepande ballad, så varför inte göra den till lite mer upptempo, men ändå med en känslig, menande touch? Yes, det är vad jag ska göra den till, lite mer ungdomlig, lite mer nutid.

Jag valde ett antal sköna beat, satte ihop dem, och spelade in dem på en tom skiva så att jag nu hade en instrumental version av vad som skulle bli den färdiga låten. Jag startade skivan, ställde mig vid mikrofonen inne i inspelningsbåset och tryckte på ‘spela in’.

 

 Låt: http://www.youtube.com/watch?v=ZFA6tS1mSRc

 

”I see a world for you and me. I hear a perfect harmony. Where you are is where I’m gonna be, I’m gonna be..

 

Forever, could never be enough. Together, it’s all I need for us. When the rain is pouring down, and there’s no one else around. I’ll be your shelter now..

 

And I’ll be the one you can run to. I’ll be the one who’s meant to love you now, and always till our days are through..

 

You know I do, you know I do. Time to say the words. Never been so sure. Wanna spend my life with you..

 

There’s a match for every heart, there’s a light for every dark. With you I found my counter part, my counter part..

 

Forever, could never be enough. Together, it’s all I need for us. When the rain is pouring down, and there’s no one else around. I’ll be your shelter now..

 

And I’ll be the one you can run to. I’ll be the one who’s meant to love you now, and always till our days are through..

 

You know I do, you know I do. Time to say the words. Never been so sure. Wanna spend my life with you. You know I do, you know I do. Time to say the words. Never been so sure. Wanna spend my life with you..

 

Forever, could never be enough. Together, it’s all I need for us. When the rain is pouring down, and there’s no one else around. I’ll be your shelter now..

 

And I’ll be the one you can run to. I’ll be the one who’s meant to love you now, and always till our days are through..

 

You know I do, you know I do. Time to say the words. Never been so sure. Wanna spend my life with you. You know I do, you know I do. Time to say the words. Never been so sure. Wanna spend my life with you.. You know I do..”

 

Det var precis så jag hann trycka ‘spara’ på inspelningen innan jag bara föll handlöst till golvet. Jag var kallsvettig och skakade som en litet barn. Min energi var slut och jag kröp ihop i ett hörn med händerna över mitt ansikte. Jag fick bilder i huvudet hela tiden av min mamma och pappas bröllop. Hur jag som liten stod och höll i ringarna. Bilder av mitt och pappas onödiga bråk..det som hade fått honom arg och upprörd...det som hade orsakat hans plötsliga död. Jag låg i inspelningsbåset och drunknade i mina egna tårar.

 

 *Savannah’s POV*

 

Jag kollade på klockan för ungefär tiotusende gången. Det hade gått tre timmar. Det var sent, regnigt, och Harry hade fortfarande inte kommit tillbaka, för hade han gjort det, så hade jag tydligt hört hissen. Men inte ett ljud på tre timmar. Ärligt talat, så började jag bli riktigt oroligt. Tänk om det hade hänt honom något.

Jag stod inte ut att vänta längre. Jag hörde att chauffören körde honom till studion en bit längre ner på gatan, jag måste dit. Jag flög upp ur soffan, fick med mig jackan och ett paraply i farten, och skyndade mig ut.

 

På vägen dit i ösregnet försökte jag intala mig själv att allt var okej, inget hade hänt honom, och om det hade det så skulle han förmodligen hört av sig. Men det hade han inte, så allt är nog lugnt. Sedan kom en dum tanke in i min skalle om att han låg blodig någonstans och inte kunde höra av sig, men den suddade jag snabbt bort då jag äntligen kommit fram till studion. Jag fällde ner paraplyet och gick in.

 

-”Harry? Hello? Harry, are you here?” ropade jag.

 

Inget svar.

 

-”Harry? Please answer if you’re in here!”

 

Inget svar. Men plötsligt hörde jag någon snyfta. Någon var ledsen. Någon grät hysteriskt.

 

-”Harry?”

 

Jag försökte följa ljuden, och de ledde mig in i inspelningsbåset.

 

När jag kom in i båset ser jag Harry ligga på golvet intryckt i ett hörn och drunknar i sina egna tårar. Jag blir riktigt chockad. Jag har aldrig sett honom så ynklig, så sårbar.

 

-”Harry!” skrek jag och släppte paraplyet som flög rätt ner i golvet med en duns.

 

Jag sprang fram till honom, slängde mig ner på golvet och drog honom till min famn. Han grät mer och tog ett stadigt tag om mig och kramade mig tillbaka, hårt. Som ett sårbart, ledset barn. Det skar i mitt hjärta att se honom såhär. Vad hade hänt?

 

-”Harry, what happened? What’s wrong?” frågade jag tröstande. Jag försökte hålla mig så lugn jag kunde så jag inte skulle stressa upp honom.

 

-”Louis....letter....song...my dad....wedding....help me..” stammade han svårt att prata på grund av tårarna.

 

-”What? Sweetie, I’m sorry, I don’t understand what you mean” smekte jag hans lockar. I denna stund kände jag mig nästan som en beskyddande mor.

 

Han tog ett djupt andetag och försökte igen.

 

-”My mum sent me the song my dad wrote and sang to her on their wedding. I changed it a bit and recorded it now to put it on our album. It was just really emotional and I got all this pictures from my childhood playling like a movie in my head...” grät han och kramade mig ännu hårdare.

 

-”Aww schh, it’s okay to be sad Harry, I’m here..”

Jag vaggade honom fram och tillbaka där han låg i min famn.

 

-”I..I don’t wanna be alive anymore. I wanna be in heaven....with my dad...Savannah I..can’t...I wanna die...” snyftade han hysteriskt fram. Det kändes som om någon kört en kniv rätt in i mitt hjärta.

 

-”Harry no, don’t ever say again! You are young, and you’re gonna live many more years, and I’ll be by your side throughout all those years, I promise you. Please, don’t do anything stupid. Don’t you dare leave me here..!” sa jag bestämt med gråten i halsen.

 

Han satte sig plötsligt upp och kollade med sina klara, gröna, tårfyllda ögon djupt in i mina.

 

-”Thank you..” sa han meningsfullt med darrande läpp.

 

-”Promise you won’t leave me, okay?” grät jag nu.

 

Han log varmt och torkade bort mina tårar med sin tumme.

 

-”I promise..” viskade han väldigt nära mitt ansikte, och smekte mig över kinden.

 

Antingen var det gravitationen, eller så hade Harry förflyttats väldigt nära mitt ansikte. Hans fortfarande tårfyllda ögon växlade mellan mina ögon och mina darrande läppar.

 

-”You’re beautiful..” viskade han plötsligt.

 

-”Thank you, but I look like a mess right now” skrattade jag till. Han log.

 

Han tog min hand i sin och gav den en öm kyss, vilket fick mig att blunda i njutning.

 

-”To me..you are beautiful even if you’ve just fell into a hole with mud” log han.

 

-”Thank you” log jag tillbaka och småskrattade lite åt hans gulliga kommentar, och gav honom en passionerad kram som han besvarade direkt utan tvekan.

-------------------------------------------------------