differentfanfics.blogg.se

Harry och jag trängde oss fram på gatorna på karnivalen, så himla mycket folk hade hunnit komma sedan vi kom hit. Jag såg jättemånga familjer med småbarn som sprang runt lyckligt mellan karusellerna. Ska jag vara ärlig så var nog jag och Harry de äldsta där om man inte räknade med barnens föräldrar, men det struntade jag i för med Harry så kände jag mig som ett litet barn på julafton. Han gjorde en vanlig karnival jättespeciell på något sätt. Jag log åt mina egna tankar innan jag kände en varm hand ta tag i min.

-"Allie? Hellooo? Earth to Allie! Are you okey, love?"

Harry skakade mig lite och jag kom tillbaka till verkligheten.

-"What? Oh, sorry. Yeah, I'm fine. I just got lost in the moment, I guess" svamlade jag lite förvirrat.

-"Haha, hey Allie, welcome back to the world! Let's go check out some of the rollercoasters, you little dreamer" retades Harry.

-"Zip it, Styles!" retades jag tillbaka och stack ut tungan åt honom. Harry skrattade och drog med mig vidare in på karnivalen.

-"We sooo gotta ride this one!!" skrek Harry plötsligt så feminint han kunde och jag märkte att han försökte härma  hur jag lät när jag fick syn på den rosa sockervadden.

-"I sounded nothing like that!!" protesterade jag.

-"Wanna bet?" retades han.

-"I told you to zip it, Styles!" muttrade jag skämtsamt.

Han tog tag om min hand och började dra mig emot karusellen.

-"What are you doing?" frågade jag.

-"We are gonna ride this one"

-"A ride for children made of horses, seriously Haz?" skrattade jag när jag fattade att han faktiskt var seriös.

-"So? We're still kids Allie, let's live while we can" konstaterade han och drog med mig in i kön, som faktiskt bestod av noll personer. Det låg någonting i det Harry precis sagt. "We're still kids Allie, let's live while we can". Hans ord ekade i mitt huvud. Han hade rätt, men jag fick en känsla av att det han precis sagt inte bara gällde karusellen. Det låg något djupare bakom det. Så jag bestämde mig för att leva när jag kan och hoppade på den barnsliga karusellen tillsammans med Harry. Karusellen startade och jag kunde inte låta bli att gapskratta åt hur Harry började hoppa upp och ner på sin häst och skrika och jubla. Jag såg att folk började stanna och kolla på vad som pågick, och jag tänkte precis säga till honom att sluta. Men då ekade hans ord i mitt huvud igen. "We're still kids Allie, let's live while we can". Jag började bete mig lika barnsligt som honom och skrika och jubla på samma sätt, och där satt vi ensamma på karusellen med en hel publik nedanför, men ärligt talat, i Harry's sällskap kunde jag inte bry mig mindre om vad folk tyckte om mig. En underbar känsla som jag aldrig känt förut.

Karusellen stannade till slut och vi gick därifrån.

-"I think we just got a nickname" sa Harry efter att vi hoppat av hästarna.

-"Really? What's our nickname?"

-"The screaming idiots on the carousel" skrattade han och jag hängde på.

Harry tog min hand och vi småjoggade bort emot scenen och dansbanan. Vid denna tiden hade karnivalen fyllts på med fler ungdomar så jag och Harry behövde inte känna oss så gamla längre, vilket faktiskt var en lättnad. Harry drog med mig ut på dansgolvet bland allt folk. Jag kände mig genast mer osäker.

-"Um Harry, I know I said I love to dance..but I didn't mean to make you think that I actually know how to dance!" sa jag med panik i rösten.

-"Allie, everyone knows how to dance" svarade han lugnande och tog båda mina händer i sina och snurrade försiktigt runt mig i ett bugg-danssteg. Jag svalde klumpen jag hade i halsen och tog ett djupt andetag innan jag lämnade över mig själv helt till Harry och lät honom föra mig till bugglåten en tjej och en kille sjöng uppe på scenen vid karaokemaskinen. De var bra för att vara amatörer.

-"I have a surprise for you, by the way" sa Harry och log. Innan jag hann svara så gick killen som hade hand om karaoken upp på scenen och bad om allas uppmärksamhet.

-"The next people to sing for us this evening is Harry Styles and Allie Mason. Welcome up guys" sa han.

-"WHAT?! Harry what is this? Did you know about this?! I ain't gonna sing!" utbrast jag i panik.

-"Um yeeaah, it's the surprise. Remember when you agreed to sing with me sometime? Sometime is right now Allie, let's go up there and kill it" sa Harry och tog min hand och drog upp mig på scenen. Jag var helt panikslagen men då minns jag hans ord igen "Let's live while we can", och det var precis vad jag tänkte göra nu också. Innan jag visste ordet av så stog jag med en mikrofon i handen och Harry likaså, och musiken började spela och texten dök upp på skärmen framför oss. "I know this song, thank God for that" tänkte jag innan mina tankar bröts av en ljuv stämma. Harry hade börjat sjunga på sin vers.

 

"Hello, goodbye. You were perfect but now that the sun's coming out we're through.

Your body and mine, empty bottles of wine and our memories are chasing clues.

Let's not make things complicated, we're better off separated, cause...

 

Now it's over, it's all over. Don't push your lock and ask if you could stay.

There's nothing more I need, just go away, just go away.." sjöng han.

Jag tog ett djupt andetag och tänkte att nu gäller det, nu är det min tur.

 

"Hello, goodbye. You were perfect last night, but this bed isn't made for two.

You said: 'Please stay the night, I could be Mr. Right', for a second that line felt true.

Let's not make things complicated, we're better off separated..

 

Now it's over, it's all over. And nothing that you say will sound okay.

I'll pack my things there ain't no other way.

Now it's over, don't come closer. Don't push your lock and ask if I could stay.

There's nothing more I need, I'll go away..." sjöng jag och andades ut över att mitt solo äntligen var klart och att vi skulle sjunga resten av låten tillsammans. Jag kände mig genast bekvämare på scenen och Harry och jag lekte runt med varandra lite på scenen i samband med låtens handling.

 

När vi var klara bugade vi och tog stolta emot alla applåder. Min självkänsla steg precis ifrån 30 till 60, allt tack vare Harry. Han fick mig att bota min scenskräck. Wow, det är det inte någon som har lyckats med hittills.

Vi steg ner ifrån scenen och återgick till dansgolvet.

-"You did great Allie! You really got a beautiful voice" berömde Harry mig,

-"Really? Thanks, you too. I would've never done that if it wasn't for you being so stubborn"

-"Haha, glad I could help. You have to show the world who you are Allie, and what you're capable of, or else they will treat you like any other girl. And I'll tell you that you are not just "any girl", you're...you're special Allie" sa han till mig med mening i blicken, medan han stirrade djupt in i mina ögon. Det otroliga var att jag faktiskt trodde på honom. Det hade aldrig hänt mig förut. När någon kille hade berömt mig eller sagt att jag var speciell, så hade jag alltid lika svårt att tro honom. Men med Harry, så kändes allt så himla rätt, och framför allt äkta. Han var på riktigt.

Vårt intima ögonblick avbröts av att en DJ tagit plats på scenen och börjat spela. Plötsligt började låten "Hero" strömma ut ur högtalarna och folk började para ihop sig för att dansa tryckare. Jag känner Harry ta tag i min hand och lägger den på sin ena axel.

-"Slow dance with me, beautiful" viskar han ömt i mitt öra medan han placerar sin hand på min midja och börjar svepa oss sakta över golvet fullt av människor.

-"I can be your hero, baby. I can kiss away the pain. I will stand by you forever. You can take my breath away.." sjunger han tyst med. När han sjunger den sista meningen böjer han mig ner baklänges med en stadig arm bakom min rygg som hindrar mig ifrån att falla till golvet och tittar mig djupt in i ögonen ännu en gång. Vi behåller den positionen ett tag innan han lyfter upp mig igen och sveper oss vidare över dansgolvet.

 

En halvtimme senare går vi in på grusavfarten som tillhör min mormor. Det är sent, men knappt mörkt. Det är det underbara med sommar. Harry och jag går försiktigt på gruset tätt intill varandra med våra händer sammanflätade för att lyckas hålla balansen och inte väcka min mormor som förmodligen sover nu. När vi kommer upp på verandan kommer jag på att jag har glömt att göra något.

-"Um Harry, this is probably a wierd question..but can I take a picture of you?" frågar jag osäkert.

-"Haha sure. So you can admire my beauty every single minute, or what?" skämtar han.

-"Haha, no your cheeseball..it's actually for my friend Emily home in New york. She wanted to aprove if you're good for me, or not"

-"Can't you deside that yourself?" frågar han och går riktigt nära mig så att hans ansikte bara är några centimeter ifrån mitt.

-"Ofcourse I can, but if I did, you'd get away too easy" viskade jag tillbaka eftersom han var så extremt nära. Han skrockar och backar i väg lite.

-"You're playing hard to get, eh?"

-"Who said I am playing?" svarar jag smart tillbaka.

Harry flinar och böjer sig fram emot mig och ger mig en kyss på kinden, sedan ställer han sig rakt och låter mig ta ett kort på honom med min mobil.

-"I had fun today" säger han med mörk, hes röst.

-"Me too"

-"Goodnight Allie" säger han och vänder sig om för att gå hem.

-"Harry, wait!" utbrister jag plötsligt. Harry vänder sig mot mig igen med frågande blick,

-"Thank you, for this" säger jag och pekar på katten han vann till mig, "and everything" avslutade jag med.

-"My pleasure" svarar han och vänder sig igen och börjar gå hemåt.

 

Jag går så tyst jag kan in i huset och trippar på tårna över det knastrande golvplankorna.

-"You had a great time?". Jag hoppar till men ser att det är mormor som står bakom mig.

-"Yes. Sorry, did I wake you up?" frågar jag.

-"No, I just couldn't let you go away with a boy and not wait up to see if you came home safe, could I?"

-"Grandma, it isn't just any guy...it's Harry" ler jag blygt. Såklart ser mormor det.

-"Tell me all about it tomorrow. Go to sleep now, honey"

-"I will. Goodnight grandma"

-"Goodnight, sleep tight and dream beautiful dreams, sweetie. Maybe they'll be about Harry..". Det sista viskade hon.

-"Sorry, what did you just say?" frågar jag.

-"Nothing, honey. Goodnight" flinar hon.