differentfanfics.blogg.se

-"No mum, I won't forget to call you" sa jag när jag slängde i mig det sista av mackan i stress för att inte missa planet till Nashville.

Idag är min sista dag i New York på en hel sommar. Mamma vill skicka mig till landet denna sommaren för jag vägrar att åka på något kollo, och då var en sommar på min mormors bondgård det enda alternativet som återstod. Inte för att jag ser fram emot det något vidare men jag kommer ju få en hel del tid över till att måla av de vackra landskapen som jag har hört finns i Nashville, så varför inte ge det en chans. Jag kommer sakna alla mina vänner något så otroligt mycket! Särskillt Emily, min barndomsvän. Ugh, hur ska jag klara mig utan Emily!!?

Mer hann jag inte tänka innan jag kom tillbaka till verkligheten i ett ryck.

-"Sweetie! Your cab is here!". Mammas röst ekade utifrån hallen.

-"Coming!" ropade jag tillbaka.

-"Promise me you'll call me at least once a week! Have fun, and be kind to grandma."

-"Yes and yes. But tell me one thing. Why do always grown ups think that the kid is the one who is going to be mean? I mean, old people can also be mean you know. Like..umm..like the witch in Snowhite, she was old..and mean!" demonstrerade jag.

Mamma bara skrattade och sa -"Yes but I barely think that your grandmother is going to choke you with a poisoned apple, honey. I love you, bye".

-"Yeah, whatever..I love you too.." muttrade jag innan jag satte mig i taxin som skulle köra mig till flygplatsen.

 

En halvtimme senare satt jag på en av bänkarna inne på flygplatsen och väntade på att mitt flyg skulle ropas ut ur högtalarna. Jag var nervös, spänd, glad och skeptisk på samma gång. Liksom Nashville..jag ska till Nashville. Det kommer vara fullt med bönder...och så kommer jag där, jag menar hallå liksom, jag kommer aldrig att passa in. Eller ännu värre, jag kommer inte att få några vänner. Ingen kommer vilja hänga med en stadstjej som inte vet någonting om landet. -"Woho, I'm sooo looking forward to this..." mumlade jag sarkastiskt för mig själv. Mer hann jag inte tänka förrän jag var tvungen att gå på flyget. Jag satte mig i mitt säte, körde in hörlurarna på ipoden i öronen och somnade.

 

Jag vaknade av att planet skakade till. Det hade nu nått marken och rullade den sista biten på landbanan. -"Shit, I've been sleeping the entire trip?" tänkte jag. Planet stannade och folk reste på sig för att gå av planet. Jag gjorde detsamma och gick för att leta upp min resväska.

När jag till slut hittat den så gick jag ut ifrån flygplatsen för att få tag på en taxi som kunde ta mig till min mormor.

 

Taxin bara åkte längre och längre ut på landet. Ju längre vi kom desto mer fält och ladugårdar såg jag. Till slut svängde taxin in på en liten grusavfart och stannade. Jag betalade och tackade chaffören och steg ut ur taxin. När jag kom ut såg jag ett litet rött hus med vita knutar, och bakom kikade en stor ladugård fram. Det såg riktigt gulligt ut om jag ska vara ärlig. Av någon konstig anledning så kände jag mig hemma här.