Music Communicate: Kapitel 7.
Jag hade precis gjort mig i ordning och hade ett par minuter över innan jag var tvungen att ge mig av till klubben Ozone för att möta Harry. Jag satt vid köksbordet och trummade med mina naglar emot bordsytan i mina djupaste tankar. Jag var trött på att management skulle styra och bestämma över allt jag gjorde, så jag bestämde mig för att trotsa dem..men bara lite, jag ville ju inte förlora min karriär när den är som bäst. Ingen chans att jag skulle hänga ensam med Harry på en nattklubb en hel kväll. Jag tog upp min mobil och letade upp min vän Vanessa i kontaktlistan.
”Hiii bestieee! Up for some clubbing tonight? /S” skrev jag i ett sms och skickade iväg. Som tur är så tog det inte lång tid förrän hon svarade.
”Hiii gurl! Sure, sounds fun, but...why? /V”
”Great! Cause Harry, that’s why.../S”
”Harry’s coming too? /V”
”Yes, unfortunately. Managemet decided this would be good for us since we just keep fighting all the time..but I’m not hanging out with him all by myself! /S”
”You know I got your back sis, always. /V”
”Aw, I know. Thank you! Meet me at Ozone in 10? /S”
”Sounds like a plan. See ya! /V”
Åh, jag älskar Vanessa. Jag är skyldig henne för detta.
Plötsligt kom jag på att det var ju i kväll som jag skulle träffa Harry’s kompisar, men vi blev båda tvungna att gå på nattklubb istället. Men ju fler folk desto bättre, eller hur?
Jag tog upp mobilen ännu en gång och slog Harry’s nummer.
-”Savannah?” var det första han sa.
-”Yeah, hi. Um, listen. I know that it was tonight we planned for me to meet your friends, but now we couldn’t do that, so I have a suggestion”
-”Okay?”
-”Well, I’m bringing a friend, so why don’t you bring yours?”
-”To Ozone?”
-”Yes”
-”Are you sure that management let us do that? I mean this was just for you and me”
-”Oh what the hell. Bringing some friends can’t hurt. I’m sick of management’s decisions anyway, so why not change them a tiny bit?”
-”...I’ll give them a call. See you”
-”Bye”
Jag gick ner och ut ur hotellet där limousinen väntade för att ta mig till nattklubben.
När jag kom fram och steg ut ur limousinen möttes jag av ett tiotal paparazziz med blixtrande kameror och runt dem stod det massvis med skrikande fans. Jag antar att Ozone är rykande hett i kväll. På vägen in passade jag på att skriva några autografer, ta några kort med fans, och svara på ett antal frågor.
-”Savannah! Savannah! Is Harry joining you tonight?!” skrek en paparazzi nyfiket.
Den frågan lämnade jag obesvarad. Men precis när jag skulle öppna munnen och säga att jag inte ville svara på den frågan, så började tjejerna vid sidan om skrika ännu mer. Jag vände mig snabbt om för att se vad som pågick och då fick jag se Harry stiga ut ur en annan limousin som precis kommit på plats.
-”I guess you’ve got your answer right there, sir” sa jag och vände mig emot paparazzin som frågat om Harry skulle komma.
Harry gick direkt fram till mig, la en hand på min rygg och förde med mig in på klubben.
-”Have a lovely evening you two!” ropade ännu en paparazzi efter oss.
-”Where are your friends?” frågade jag Harry när vi kommit in på klubben. Man fick nästan skrika för att man skulle höra varandra över den höga musiken.
-”Right there, by the bar” svarade han och nickade bort emot baren där fyra unga killar satt och skrattade och hade trevligt.
-”Oh”
-”Where’s your friend?”
Ja, vart är Vanessa egentligen? Jag kollade mig runt och till slut fick jag syn på henne.
-”Vanessa! Over here!” ropade jag tills jag fick hennes uppmärksamhet. Hon trängde sig fram över till mig och Harry.
-”Hi gurl, it’s so nice to see you!” utbrast hon lyckligt och slängde sig runt min hals.
-”You too!”
Plötsligt harklade sig Harry ljudligt bakom mig.
-”Oh right. Vanessa this is Harry, Harry this is my best friend Vanessa” presenterade jag dem.
-”Oh, hello Harry. Nice to meet you!”
-”Yeah, you too”
-”We were just heading over to meet Harry’s friends by the bar, wanna join?” frågade jag.
-”Yeah, sure. Let’s go!”
-”Savannah this is Niall, Liam, Louis and Zayn. Guys, this is Savannah and her friend Vanessa” presenterade Harry oss.
-”Hi guys, nice to meet y’all!” log jag vänligt.
-”Yeah, nice to finally meet you too!”
-”Finally?”
-”Yes, we’ve heard so much about you” flinade Louis.
-”You have, huh?” frågade jag och kollade misstänksamt på Harry som bara flinade.
-”Ohyes, but don’t you worry, it’s only the bad things” skämtade Niall.
-”Let me buy you all a beer!” utbrast Harry och alla nickade förutom jag.
-”Oh, I don’t drink beer” förklarade jag och skakade på huvudet.
-”Then l’ll just have to get you a ‘Sex On The Beach’ or something” blinkade han med ena ögat och fick alla att skratta. Såklart, förutom mig.
-”Are you on crack or something, Styles?” frågade jag kaxigt.
-”You tell me, babe” flinade han lika kaxigt.
-”I’m not your babe”
-”That is not your decision, sorry”
-”And what makes you think that you have the power to decide over me? Who do you think you are?”
-”Babe, I am Harry Styles”
-”Oooooooohhhh..” hörde jag de andra svagt viska över min och Harry’s lilla showdown.
-”You son of a bi-” var jag på väg att attackera honom med, men Vanessa stoppade mig genom att ta tag i mina armar och dra mig tillbaka.
-”Woah, sweetie. Savannah, look at me. He’s not even worth it. Let’s hit the dancefloor to cool you of a bit” sa hon lugnande och drog med mig ut på dansgolvet.
-------------------------------------------------------------
Pssst, läsare. Följ mig på tumblr, här <----
Music Communicate: Kapitel 6.
-”Savannah, good that you came so-”
-”Rich, I can’t do this. I’m done!” avbröt jag honom när jag rusade in på kontoret och slängde av mig jackan.
-”Woah girl, what happened?”
-”I just can’t stand his ultra ego! He thinks that everybody loves him, and that he can treat people like shit just because he’s famous! I mean who does that?! Who does he think he is? The freaking Queen of England?!”
-”Correct me if I’m wrong. But we are talking about Harry, right?”
-”No I'm talking about Godzilla..of course I’m talking about Mr. Dickhead!!” svarade jag sarkastiskt.
-”Wow..you really hate him, don’t you?”
-”Ohgod yes! If killing people was legal, he’d be dead a long time ago..”
-”What exactly did he do know that made you hate him this much?”
-”Last night, after the interview we went backstage and I was just being nice and telling him I was thankful that he took my side out there when all those pictures showed up, and he just went really mean towards me!”
-”Well, you’re right, that is weird..”
-”Oh no really, you think?!” utbrast jag sarkastiskt och slog ena handen för pannan.
-”But if that’s his personality, then I don’t think I can do anything about it, dear”
-”Oh, IF that’s his personality, I’m more than done!”
-”I thought you promised you’d give the guy a chance?”
-”I’ve given him so many chances know, Rich!”
-”Darling, it’s been three days..”
-”Yeah, three days too much!”
-”Then I guess you won’t be so happy when I tell you that you and Harry are going clubbing tonight”
-”You said what?!”
-”Yeah, we thought if would be good for both of you. Get to really know each other, and have some time off at the same time”
-”And when you say ’we’, do you mean ’we’ as in-”
-”Management, yes”
-”Ugh, I hate them!”
-”Yeah, don’t say that out loud so they can hear it”
-”Soon, I honestly will...” muttrade jag och gick ut ur kontoret.
-”Tell Harry that you’ll meet him at Ozone at 7!” ropade Richard efter mig.
När jag kommit ut på gatan och vakter hjälpte mig in i en taxi, tog jag upp min mobil.
”Ey, Loser. Meet me at Ozone 7 o´clock. Management orders. /S” skrev jag, letade upp Harry i kontaktlistan och klickade på skicka.
Det tog inte lång tid förrän han svarade.
”Are you sure you wanna see me? ../H”
Aww, stackarn har skuldkänslor..men rätt åt honom, det borde han ha!
”As I said, it’s management orders, none of us have a choise../S” skrev jag tillbaka.
”I’ll meet you there /H”
När jag steg ut ur taxin möttes jag av ett antal nyfikna fans som stod och väntade vid hotellingången. Jag tog på mig mina solglasögon och fansen började tjoa och komma farm till mig.
-”Omg it’s Savannah Lake!” skrek de i kör.
-”Haha, hi guys, how ya doin’?
-”OMG Savannah! Can I have your autograph?” sa en av dem.
-”Sure, sweetie” svarade jag med ett leende och tog hennes block och penna.
-”Thank you so much, I love you!!”
-”I love you too”
-”Is it true that you and Harry are dating?”
-”Haha nope, it’s not true”
-”Aw okay. You’d be a very cute couple though”
-”Haha aw, well thank you I guess..”
-”No, you can’t have him, ‘cause he’s mine!!” skrek en annan tjej ilsket.
-”Haha, don’t you worry love, he’s all yours” skrattade jag åt henne och trängde mig fram för att komma in på hotellet.
-”Omg, she’s so sweet!”
-”Omg, I got her autograph!”
-”Omg, I accedently touched her hand, I’ll never wash my right hand again!”
-”Omg, she held my pencil!”
Jag log för mig själv när jag stod inne i lobbyn och hörde mina fans prata om mig. Men jag kunde inte stå där och lyssna för länge för jag var ju tvungen att gå upp på rummet och göra mig i ordning för att gå på en nattklubb...med Harry....tjoho, livet leker.....
Music Communicate: Kapitel 5.
-”This year we got a new partnership created here in L.A. This boy and girl got put together to record a brand new album together. He’s from England, and she’s from here. Of course I’m talking about the young popsensations Savannah Lake and Harry Styles!”
Jag och Harry tog var sitt djupt andetag där vi stod backstage innan vi gick ut och möttes av massa skrik, applåder och jubel. Johanna, intervjuaren, hälsade oss varmt välkomna och gav oss var sin kram innan vi slog oss ner i soffan.
-”Hi guys, thank you for coming!” log hon stort.
-”Thank you for having us” log jag tillbaka och rättade till min korta, tighta klänning som åkt upp lite.
-”I must ask, how does it feel to get put together with a total stranger and just knowing that you are going to record a CD, Harry?”
-”Um..well I was nothing but excited over this and it’s always nice to meet new people. So yeah..I guess I’m speaking for both of us when I say that” svarade han ovanligt vänligt och log emot mig. Jag såg att de båda väntade på ett svar ifrån mig så jag spelade med, och nickade glatt..för vi båda vet ju att så var det inte.
-”Do you guys got anything to the album yet, or is it still just a work in progress, Savannah?”
-”No, basically it’s still just a work in progress. But you told me you wrote something when you first landed here in L.A, so I guess maybe that will appear on the album” svarade jag och vände mig emot Harry som nickade.
-”Guys, I know that both of you are originally doing solo careers. How do you think that your fans reactions are to that you’re working together for a while now? Positive or negative? What do you think Harry?”
-”Positive, I hope” skrattade han.
-”Yeah. I mean, from the reactions we’ve gotten this far our fans seems to be cool with it. I really hope that they will like what we’re trying to put together for them. Cause you know, we’re doing this for them. We love our fans, and without them we’d be nothing” log jag emot publiken och för det fick jag massa applåder, och vissa av dem formade hjärtan med sina händer emot mig. Jag antar att de tillhörde min underbara fandom, ‘Lakers’.
-”Aw, that’s so sweet! Before we finish up here, I think all of us has a few questionmarks over you two. Are you two an item?” frågade plötsligt Johanna.
-”No, we’re not” svarade jag snabbt som attans.
-”Oh really? Well, these resent taken pictures tell us diffrent” flinade Johanna och kort på när jag och Harry stod under bron kom upp på väggen bakom oss. Det var bilder då han var på väg att kyssa mig, bilder då vi höll händer och skrattade, och bilder då vi skrattade och han höll armen om mig då vi var på väg tillbaka till hotellet. Hur attans kunde paparazzizarna vara så fruktansvärt diskreta, och ens tänka på att följa efter oss enda ner till under en bro?! Jag förstår att man misstolkar de bilderna, men kom igen. Den när vi håller händer var ju bara när jag skulle visa honom hur man bäst håller en tjej i handen, och den när vi var på väg tillbaka till hotellet och han höll armen om mig var ju bara Harry som skämtade lite. Förresten så kallade vi varande för fula ord under hela den tiden!
Den när det ser ut som om han ska kyssa mig är ju dock sann..men det har ingen med att göra för det hände ju inget!
-”Oh shit” viskade jag lågt så bara Harry kunde höra.
Publiken tjoade, ‘aww:ade’ och fnissade.
-”Oh, haha, those pictures..” började Harry nervöst försöka ljuga om varför de såg ut som de gjorde. Han märkte säkert hur jag frös till, och tack snälla för att han tog min sida i detta nu.
-”They are just.....they are..um...” fortsatte han, utan att veta vad han skulle dra till med.
-”They are from our music video!” hjälpte jag honom.
-”Yes! Yeah, they are from our music video we’re working on now. It’s supposed to be a secret but now..I guess you caught us” förklarade han när han kom på något att säga. Som tur är verkade Johanna och publiken köpa vår lilla lögn.
Vi båda pustade ut då Johanna berättade att dagens intervju var slut. Vi fick var sin kram till innan vi gick backstage igen.
-”That was freaking close. How can the paparazziz be so damn sneaky?!” utbrast jag.
-”Um..because they’re paparazziz?” påpekade Harry som om det vore en självklarhet.
-”Oh, don’t talk about it like you weren’t as chocked as I was!”
-”Yeah yeah, whatever..”
-”What happened to you in there by the way?”
-”What do mean happened to me?” frågade han och kollade på mig en frågande blick.
-”Yeah, like, you were all..ugh I can’t believe I’m saying this...but you were actually nice. You took my side for once”
-”Hah, yeah of course I took your side. Do you actually think that I want them to know that I almost kissed you? I don’t kiss losers. What the hell was I thinking?”
-”Hahahah, hilarious.......screw you, grow up and stop being a little bitch!”
-”Says you like you didn’t like the thought of me kissing you. Come on Sav, you know you wanted it to happen, don’t you?”
-”Dammit Harry! What’s the thing with being this big jerk? Is this your status quo? Cause I don’t like at all, and you’re putting me through a hell by thinking that I’ll stand being around it for this long! And no, I didn’t wanted it to happen. You know why? Cause I don’t kiss spoiled, disgusting, mean, rude, nasty ass wannabe’s like you!” skrek jag och knuffade med mening till hans arm när jag rusade förbi i ren ilska.
-”Savannah! Ey, Savannah! Aw, come on!” hörde jag honom ropa efter mig men jag bara fortsatte min väg ut ur byggnaden.
-”Savannah, I didn’t mean it like that! Please, don’t just leave! Savannah come back!!”
Music Communicate: Kapitel 4.
-”Styles, where are you?!” ropade jag irriterat in i mobilen.
-”I’m soon there, calm down!”
-”How soon?!”
-”Soon, as in now”
Jag vände mig om till där jag hörde hans röst.
-”You’re late” sa jag surt.
-”Well, I’m here now”
-”Good for you. Now, let’s get this this over with” muttrade jag, tog tag i Harry’s hand och drog med honom in under den stora, nedklottrade bron. Jag skakade genast av mig känslan av att hans hand kändes bra ihop med min.
-”You know, Savannah, I’m actually really excited for this...um...‘teaching-me-how-to-act-with-chicks’ thing..” flinade han när vi gick längre in under bron.
Anledningen till att vi håller till under en bro är för att alla paparazziz eller fans inte ska undrar vad vi håller på med, störa oss, eller hitta på en massa lögner och publicera dem. Det sista var mest riktakt emot paparazzizarna.
-”Oooh, you should. ‘Cause you just brought me to lesson number one. Don’t ever call a girl a ‘chick’. She wants to be more to you than that, and by calling her a chick you just make her feel like she’s just ‘another girl’..”
-”But what if she really is just ‘another girl’?”
-”..Seriously?” ruskade jag på huvudet och gjorde en äcklad grimas.
-”Nevermind, go on...”
-”Thank you. Number two. Grab her hand often. That makes her feel special. But when you do, don’t hold it like this..”
Jag tog hans hand vanligt i min och visade hur han inte ska hålla en tjej i handen.
”...hold it like this instead” fortsatte jag och visade honom genom att sammanfläta våra fingrar.
-”Are you telling me I can’t hold it like this?” skämtade han och vred våra armar i alla möjliga konstiga vinklar.
-”Hahaha no”
-”But what about this?”
-”Hahaha no, Harry stop!”
-”Hahah, but what about this one? You can’t say no to this one!” fånade han sig och vred våra armar i en ännu konstigare vinkel vilket fick mig att gapskratta.
-”Hahah, ohgod no. Harry, how are you supposed to make this work if you’re not willing to learn?”
-”Aww, but I like this one” putade han skämtsamt med underläppen och såg på mig med bedjande ögon.
-”Hahah, you are insane” skrattade jag, separerade våra händer och slog till honom skämtsamt på axeln.
-”Oh, speaking of insane. I’ve got a friend named Zayn, which is almost sounds like that word. He, and the others would like to meet you in person” sa han när vi båda skrattat färdigt.
-”Haha, oh really? You talk about me, ey?” retades jag.
-”How much I try I can’t find an uncreepy way of answering that question, so I’m just gonna stand here looking like a fool..”
-”Hahah, gotcha!”
-”They are actually here in L.A as we speak, so shall I tell them that we can meet up with them tomorrow?”
-”Sure, sounds like fun”
-”Don’t have to high expectations, babe” blinkade han kaxigt med ena ögat.
-”Don’t you worry about me, babeeee” svarade jag lika kaxigt tillbaka och betonade ‘babe’ med samma brittiska accent som Harry för att retas.
-”Good, you know...‘cause i don’t...” harklade han sig när han kom på hur det han precis sagt lät.
-”Hah, yeah right..” lyfte jag sarkastiskt på ena ögonbrynet.
-”Any more lessons or something?”
-”Yeah. There’s one left actually..”
-”Okay, let’s hear”
-”Um..when you kiss her..first touch her cheek gentle, put a bit of her hair behind her ear, look deep into her eyes..and do it all with passion” stammade jag och kände hur jag plötsligt blev helt kallsvettig och nervös utan förvarning. Vad är mitt plötsliga problem?!
Harry harklade sig och började sakta röra sig emot mig.
-”Like this?” viskade han då han stod väldigt nära mig. Och då menar jag bokstavligen..
Han smekte min kind ömt och kollade mig djupt in i ögonen samtidigt som han tog en bit av mitt hår och la det bakom mitt öra.
”Wow. He really has gorgeous eyes..where they really that green before?..” tänkte jag innan jag la märke till att han börjat böja sig ner emot mina läppar. Han tänkte faktiskt göra det, på riktigt. Han tänkte kyssa mig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Visst, han är sjukt irriterande, självupptagen, envis och påstridig. Ja okej, jag tål honom helt enkelt inte, men jag var som förstelnad, kunde inte röra en fena i detta läge. Han har verkligen en otrolig makt över mig.
Precis då han var så nära att jag kunde känna hans andetag emot min underläpp ringde hans mobil. Han bet sin läpp i lätt besvikelse, böjde sig bakåt igen och tog upp mobilen. Han gick en bit bort och svarade.
-”Yeah? Oh, hello. Yeah, sure...”
Jag stod kvar som ett fån, helt förstelnad. Vad attans höll vi på med?!
-”Okay thanks, bye” avslutade Harry samtalet och gick över till mig igen.
-”Um..that was our management. We have an interview tonight at 8” berättade han.
-”Oh, okay..”
-”You liked that didn’t you?” flinade han.
-”Excuse me?”
-”Yeah, you liked that I was going to kiss you, didn’t you?”
-”Pffff nooo, absolutely not!”
-”But you did”
-”No, I didn’t!”
-”At least a little bit”
-”Uh-uh, I did not!”
-”Loser”
-”You’re a loser!”
-”No, you’re the loser and you know it”
-”Ugh, I hate you”
-”We both know that’s not true, don’t we?”
-”No we don’t, ‘cause it is true”
-”Ahhh, you love me so much, it’s crazy, ey ey guuurl, don’t get attached!!”
-”Oh no right, cause I’m just ‘another girl’ to you, aren’t I?” påpekade jag när jag kom ihåg hans svar på min tidigare ‘lektion’.
-”What? Aww noo, of course not. You are my badydoll, and nobody can take that away” svarade han och slängde skämtsamt ena armen om mina axlar och tryckte ner mig lite.
-”Haha, you suck”
-”Well, sooner or later, so do you” blinkade han med ena ögat och jag fattade precis vad han menade.
-”Ewww, no thank you, I’ll pass” utbrast jag och gjorde kräkljud.
-”Loser”
-”Idiot”
-”Dork”
-”Jerk”
Och så höll vi på hela vägen tillbaka till hotellet.
Music Communicate: Kapitel 3.
*Savannah’s POV*
Väl uppe på kontoret hälsade jag på alla deltagande. De bad mig att slå mig ner vid ett stort ovalt bord tillsammans med min manager, mitt skivbolag och management själv. I väntan på att Harry skulle dyka upp serverade de mig ett glas vatten och vi satt och småpratade lite.
Plötsligt slås dörren upp och en dam ifrån management ställer sig upp.
-”Savannah, Harry...Harry, Savannah” presenterade hon oss.
Harry gick artigt fram till mig och vi skakade hand. Jag var fortfarande väldigt skeptiskt till detta men jag antar att det bara är att spela med här. Han slog sig ner precis bredvid mig och mötet var härmed igång.
I över två timmar satt vi där och diskuterade hur vi skulle jobba detta året och på vilket sätt albumet skulle vara upplagt, och så vidare. Både jag och Harry har deltagit bra och svarat på massvis med frågor, men vi har fortfarande inte sagt ett enda ord till varandra.
En stund senare började management diskutera massa saker med skivbolaget och resten satt bara där. Efter alla frågor jag svarat på kände jag mig torr i munnen så jag sträckte mig efter mitt glas med vatten och tog en klunk.
Plötsligt såg jag hur Harry började röra på sig. Jag får en chock när jag känner hur han lägger sin hand på mitt lår och jag reagerar av ren reflex. Jag sätter nästan vattnet i halsen och innan jag vet ordet av så flyger det ur munnen på mig, rätt ut över bordet som en fontän, nästan, men bara nästan i ansiktet på management..
Jag känner hur Harry släpper taget om mitt lår och lutar sig tillbaka, problem med att hålla skrattattackerna borta efter min plötsliga lilla incident, som HAN orsakat!
-”OHMYGOSH! I’m sooo sorry! I didn’t mean to...I just....I guess I just got something in my throat...I...I’m terribly sorry!” utbrast jag i panik.
-”It’s fine, it’s okay, this can happen to anyone” sa min manager lugnande och kollade på mig med frågande blick.
-”Rich...um...can I talk to you..outside...alone” väste jag. Han nickade och följde med mig utanför rummet.
-”What just happened in there, Sav?” frågade Rich när vi precis kommit utanför rummet.
-”God damnit, I can’t work with him, Rich! I really can’t!!!” utbrast jag och skickade Harry en ilsken blick igenom glasdörren, han såg den dock inte eftersom han satt med ryggen till.
-”Why?”
-”Why? WHY? Because he’s a freaking psyko, that’s why!! Do you honestly think that I’d get something in my throat when I was drinking clear, pure fucking water?! I’ve got the answer to that; NO!!”
-”Scchhh! Not so loud!..Then what the fudge happened?”
-”He put his big, disgusting hands on my fucking thigh, that’s what the fudge happened!” väste jag ilsket fram mellan tänderna.
-”And what exactly do you want me to do about that?”
-”I want you to stand up for me and tell management that I won’t work with him!”
-”Oh sweetie, you know that I can’t do that. I have nothing to say when they’ve made up their mind about something”
-”Fine..then I’ll do it myself!”
Jag skulle precis gå in till kontoret igen och ställa mig upp emot management när Richard tog ett stadigt tag om min arm och drog mig tillbaka.
-”Savannah, are you out of your mind?! That can cost your entire career! Do you really want everything you’ve worked so hard for to be taken away from you, just like that? Come on, give the dude a chance! You don’t have to hang out with him every second of your freetime. Professional relationship only.”
-”....Uggggh, fine. But just because I don’t wanna lose my career!”
När mötet var klart och vi alla stod utanför rummet och pratade lite kom Harry fram till mig.
-”Hi” flinade han.
-”What to you want?”
-”Nah, nothing special. Just wanted to see if you where thirsty for some..um I don’t know, water, maybe?” skämtade han.
-”Ugh, just leave me alone, stranger!” fräste jag åt honom och rusade ilsket nedför trapporna mot utgången.
-”Hey! It was just a joke!” skrek han efter mig. Jag kunde höra honom tydligt så jag gissar på att han sprang efter mig.
-”It wasn’t funny!”
Han hade fortfarande inte gett sig av när vi kom ut på gatan.
-”Savannah, come on, wait up!”
Jag stannade och vände mig hastigt om.
-”Oh, I’m sorry, who are you?!” skrek jag i hans ansikte.
-”I’m Harry, hi..”
-”Do you think that you can just come here and ruin someone’s goddamn freaking career?! Do you?!”
-”I didn’t come here to ruin anything”
-”Oh really? Well, how’s that working out for you?!”
-”Pretty good, I must say”
-”Go fuck yourself!!” skrek jag, vände mig om och fortsatte att gå hastigt. Just nu sket jag fullständigt i de paparazzis som var runt oss, jag var förbannad.
-”Is it really that much wrong when a guy finds you sexy?!” skrek Harry efter mig med frustration i rösten. Det fick mig att stanna upp, vända mig om igen och raska tillbaka.
-”Yes, yes it is, if this is the way he’s gonna show it!” tjöt jag tillbaka.
Han suckade innan han svarade.
-”Well, I’m sorry, okay? I am sorry, Savannah..”
-”Whatever..I’m just gonna go home now..” suckade jag och vände mig om ännu en gång för att gå hem.
-”I’m Harry, by the way!” skrek han efter mig.
-”Yeah, you’ve said that already..”
-”Oh, just thought it would be good for you to know”
-”Why?”
-”Cause you’ll be screaming it tonight, babydoll” blinkade han med ena ögat.
Jag gick tillbaka ännu en gång och ställde mig självsäkert framför honom.
-”Hahaha, ohyeah? Well, I’d rather just go die, right here right now”
-”Woah, no need to be offensive. It was just a suggestion”
-”The baddest one I’ve ever heard..”
-”Hm..did you know that ‘baddest’ wasn’t even a real word from the beginning?” frågade han och försökte låta smart. Såklart, misslyckades han.
-”Hm..well first; I don’t give a single fuck, and second; since when did you become a teacher?”
-”I’m not, but I can teach you a lot of useful stuff”
-”Ohyeah? Any specific subject?” frågade jag med sarkasm i rösten.
-”Oh, you see it’s....wait....how old are you?”
-”Just turned 18, why?”
-”Oh, well then you’re too young to know. Sorry love” retades han.
-”Eww, think I just did anyway....wish I didn’t...”
Jag lät mig själv överreagera och göra några fejkade kräkljud.
-”Hahah” skrattade han mörkt och dovt, då han plötsligt nyper till mig i ena skinkan.
-”HEY, CAN YOU NOT?!” utbrast jag.
-”Woah...sorry...”
-”Just leave me alone, Styles!”
-”Uh yeah, that can be a little bit tricky..since we are working together now, remember?”
-”Ugh, right..but you do realize it’s not hard for me to get you fired, right?” hotade jag.
-”No, please don’t do that..I’m sorry”
-”Well, fine, I won’t..But you have to learn some manner if so, okay?” suckade jag.
-”I don’t know how to do that...”
-”Well...since I’m feeling extra nice today in some weird way after all...meet me under that bridge tomorrow at noon, and not a second later. Am I making myself clear?” förklarar jag och pekar emot en bro nere vid hamnen.
-”Crystal!” lyser han upp.
-”Good. See ya, bye” sa jag snabbt och vände på klacken.
Music Communicate: Kapitel 2.
*Harry’s POV*
Flygplansdörren slogs upp och jag möttes av varma sommarvindar med doft av sommar och sol.
-”Aaaahhh..” smög sig ur min mun när jag behagligt sträckte på mig efter en lång resan. Äntligen var jag på plats i L.A, äntligen.
-”Are you okay?” frågade min livvakt som dykt upp bakom mig med väskorna i väntan på att jag skulle gå nedför den lilla trappan som ledde ur planet.
-”Sure, yes. A little jetlag but I’m fine”
-”That’s okay, it’ll pass. I’m just going to take this bags into the airport”
-”I’ll be right behind you” svarade jag och följde honom med blicken då han gick in i själva flygplatsen.
Det första intrycket jag fick av L.A var fantastiskt. Det var verkligen ett inspirerande ställe att skriva massvis med nya låtar på. Jag behöver detta för min karriärs skull.
Jag blev plötsligt på humör för att sjunga. Orden började bara forsa ur mig och jag lät känslorna ta över mig helt och hållet.
Låt: http://www.youtube.com/watch?v=_cxAeDfP9Ck
”First time I saw you I was kinda taken by surprise. You were sun kissed, so full of bliss. You really had me mesmerized. And now it’s something ‘bout the way you do where you knock me off my feet. I’m lost inside of you and I don’t think I can leave. You already had me at ’hello’...”
Jag kände hur benen började gunga och fötterna rycka när jag vred på mig i takt med det jag precis sjöng. I ett lyckohopp tog jag mig nedför trappan och landade perfekt på marken.
”..I said ‘Hey L.A’, it’s really really nice to meet ya. If it’s okay I think I’ll stay, ‘cause I just wanna have some fun. Top down, just chillin’ on the west side. Hands up, get ready for a good time. Hey L.A, it’s really really nice to meet ya..”
Jag dansade runt flygplanen som stod parkerade på landningsbanan och sprang runt flygplatsen ett par varv, samtidigt som jag blickade ut över stranden som låg bredvid.
”..Somebody pinch me now, ‘cause it kinda feels like a dream. I got shades on my head, my feet in the sand, ain’t worried ‘bout a thing. When the sun goes down and the lights come on you got me feeling just like a star. And no matter where I go, you’ll always have my heart. You already had me at ‘hello’..”
”..I said ‘Hey L.A’, it’s really really nice to meet ya. If it’s okay I think I’ll stay, ‘cause I just wanna have some fun. Top down, just chillin’ on the west side. Hands up, get ready for a good time. Hey L.A, it’s really really nice to meet ya..”
Jag gick in på flygplatsen och kollade runt nyfiket. Jag drog min hand längs fönsterblecken och alla växter som fanns där.
”..Now if you can make it here, you can make it anywhere. And it’s not always easy, but there’s no place that I’d rather be..I said ‘Hey L.A’, it’s really really nice to meet ya. If it’s okay I think I’ll stay, ‘cause I just wanna have some fun...”
Jag sprang in till mitten och ett antal fans fick syn på mig och började tjoa förtjust. Jag vinkade in folk att delta i mitt lilla oväntade uppträdande. Folk deltog glatt och började dansa med mig, som en slags flashmob. Jag särade lite på benen och slog näven i marken mellan dem, då det blev till ett passade danssteg för början på den sista refrängen.
”..Top down, just chillin’ on the west side. Hands up, get ready for a good time. Hey L.A, it’s really really nice to meet ya. Na na na na, L.A, it’s really really nice to meet ya. ‘Cause I just wanna have some fun. Top down, just chillin’ on the west side. Hands up, get ready for a good time. Hey L.A, it’s really really cool to be here, yeah..”
När det var klart fick jag ta massa kort med fans och skriva ett antal autografer. Jag log stort, stolt över låten jag just kommit på.
När de flesta folk begett sig vidare såg jag min livvakt stå en bit längre bort och väntade med mina väskor. Jag gick leendes över till honom.
-”Hey man, what was that?” kollade han på mig undrande.
-”Oh that? That, was me putting my feelings into a song” svarade jag skämtsamt men ändå kaxigt.
-”Hahah, oh well, save some of that for the meeting that I by the way have to get you to ‘cause it starts in 20 minutes, so let’s go superstar”
-”Haha, oh right, I just remembered why I’m here”
-”And that’s why music is dangerous, I told ya mate” skrattade han och drog med mig till limousinen som väntade utanför.
Dags att träffa Savannah, min framtida kollega..
Music Communicate: Kapitel 1.
-”Hi, we’ve ordered a table under the name Richard Wells”
-”Yes, welcome! You can follow me and I’ll show you to your seats, sir”
-”Here it is. Miss...Sir, have a nice evening”
-”Thank you” svarade vi i kör.
Både jag och Richard tog av oss jackorna och slängde de över stolsryggarna och slog oss ner vid vårt reserverade bord på restaurangen.
Richard är min manager och sköter alla mina bokföringar, evenemang och så vidare.
-”So Rich, whats up? You said you had some news to tell me”
-”Yes. Management told me that throughout the year you’ll be working with a british popsensation named Harry Styles. They’ll be flying him over here to L.A. tomorrow and he’ll be heading right to the office so you will meet up with him, management, me and your record company there tomorrow afternoon. I’ll send a car to pick you up”
Jag lät honom ta ett djupt andetag efter all information han precis delat med sig av innan jag svarade. Attans, den mannen har ett stressigt jobb..
-”Um..so basically what you’re telling me is that I’ll be spending an entire year making an album together with a spoiled ‘wannabe-a-hot-famous-star’ heartthrob?”
-”Um....more or less, yeah” svarade han ovetande om man skulle hålla med om min beskrivning av Harry.
Jag vet inte så mycket om den där Harry, men av det jag sett av honom så får jag intrycket av en bortskämd, jobbig, flörtig, fåning, kaxig, irriterande, hjärtekrossande flickidols-idiot.....
-”Just like that?! Why didn’t I know about this until now?!” utbrast jag i stress.
-”I don’t know. Sorry love, I didn’t know about it until yesterday either”
-”Ugh, yeah sorry Rich, I know..it’s not your fault” suckade jag och tog mig för pannan.
”This is going to be a very interesting year...” suckade jag sarkastiskt för mig själv.
*Harry’s POV*
-”OMG IT’S HARRY STYLES! IT’S HARRYFUCKINGSTYLES!!”
Dörren öppnades. Jag steg ut och möttes av bländande kamerablixtar och ljusa tjejskrik. Jag mötte alla mina fans med ett stort leende, de betyder ju allt för mig.
Journalister öste ur sig frågor och ropade efter mig att låta dem intervjua mig snabbt.
-”Harry! Harry! How do you feel about working with Savannah Lake for a year? Are you excited?”
-”Um...yeah sure. You know I can’t complain, she’s hot” log jag flörtigt åt reporten.
Jag hade precis varit uppe hos mitt skivbolag här i London och fått reda på att jag ska flyga till L.A. i morgon för att jobba på ett album med X factor USA vinnaren Savannah Lake. Ja, jag ser faktiskt fram emot det. Ni vet, jag är kille, hon är tjej. Hon är het, så jag kan ju inte klaga, haha.
-”Harry! Harry!!” ännu en reporter drog mig till sig.
-”You just said you think Savannah is hot? Do you think you two can become an item?”
-”Well first, who doesn’t, ey? The little I just saw of that video of her up there, she seems nice. She’s quite fit, haha. And second, I haven’t even met her yet but... you never know right?”
Jag blinkade charmigt med ena ögat och i ögonvrån såg jag hur ett antal fans svimmade av min lilla gest.
Jag hann knappt reagera innan jag drogs vidare till nästa journalist.
Efter ännu en timme av tusentals olika frågor satte jag mig bekvämt ner i limousinen som tog mig till hotellet.
”This is honestly going to be a very interesting year..” tänkte jag för mig själv när jag låg i sängen, innan jag slocknade helt och sjunk in i en behövlig nattsömn. I morgon bär det av till Los Angeles.
Music Communicate: Prolog.
By the river: Epilog.
*Tre år senare*
-”Joy, say daddy”
-”ajbffdbvnl”
-”Ugh, no..say daddy”
-”babbaa”
-”Good girl, almost there! Princess, say daaaaddyyy”
-”Daddy”
-”OMG ALLIE! QUICK!”
-”WHAT IS IT?! WHERE’S THE FIRE?!”
-”Hahah, there’s no fire!”
-”Oh..then why did you scream?”
-”I just taught Joy to say daddy!”
-”Really?!”
-”Yes, look! Joy, say daddy”
-”Daddy”
-”OMG SHE SAID IT! Awww, babyyy”
Jag slängde mig runt Harry’s hals och han gav mig en kyss.
Japp. Tre år har då gått sedan sist. Jag och Harry är stolta föräldrar till vår åtta månader gamla dotter Joy. Jag och Harry har flyttat in på min mormors gård. Min mamma har även flyttat ner hit till Nashville för att ha gångavstånd till oss ifall vi behöver barnvakt ibland, så nu bor hon i huset bredvid. Jag har fått fast jobb på Starbucks nere i stan, fast nu är jag mammaledig, och Harry jobbar som musiker nere på gallerian. Så man kan gott säga att livet flyter på bra. Jag är lyckligare än någonsin. Fortfarande lika förälskad i Harry som jag var för tre år sedan, man kan lätt säga att jag blir kär i honom om på nytt varje dag. När jag ser hur han ägnar sin fritid helt åt vår dotter så blir det så automatiskt. Vi ser båda ljust på vår framtid. Vi är ju ännu bara 21 och 22 år gamla så vi har många år kvar. Vi tar en dag i taget och känner oss starka nog tillsammans att vi är redo att ta emot vad än livet bestämmer sig för att kasta över oss. För ett år sedan friade Harry till mig, så jag antar att ett bröllop inte står långt bort heller.
-”What are you writing, babe?”
-”Just finishing our love story, that’s all”
-”You’ve been writing for four years?!”
-”Hahah yes”
-”Wow..”
-”We have a great love story here, I must say”
-”Yeah, we do. And it all started by the river..” log Harry, la sina händer på mina och stängde igen boken med vår historia.
Han hade rätt. Nu har vi en fantastisk sann historia att föra vidare till våra barn, som berättar den för sina, och de berättar den för sina barn, och sedan för de barnen den vidare i gererationen. Och allt, exakt allt, hade börjat nere vid floden här på baksidan.
~The End~
Författarens ord
Hej alla läsare! Nu har tyvärr 'By the river' lidit emot sitt slut. Jag har haft så otroligt roligt när jag skrivit den. Jag har gråtit och skrattat och delat alla känslor med karaktärerna. Jag har växt med dem, och nu känns det faktiskt riktigt sorligt att säga hejdå till Allie och Harry, haha :')
Jag vill tacka er som läst och tagit del av Allie's resa. Tack så otroligt mycket för alla era fina kommentarer, de har gjort mina dagar och gett mig motivationen att skriva den här fanficen från början till slut och aldrig tröttnat. Eftersom det var min allra första så var det bra att ni gav mig en knuff i baken, haha! Detta lär vara min första, men absolut inte min sista, tack vare er läsare :)
Ni får jättegärna skicka in förslag eller önskemål i en kommentar eller till min ask.fm som jag länkade i "Ask"-inlägget här på bloggen. Ni kanske vill att det ska handla om någon särskill person eller bara att storyn ska ha en särskill handling. Tips kan aldrig bli för många! Tack för att jag fått dela min fanfic med er, det har varit superkul, verkligen! Vi ses nog snart igen, men då genom en ny story. Caio, för nu! :)
By the river: Kapitel 26.
-”This is not the way to the lake, Harry! Where are we going?” protesterade jag medan han höll mig i armen och drog med mig mot platsen där vi skulle ha vår dejt.
-”Schh” flinade han.
-”Don’t schh me!”
-”Aye, Allie, calm down, I know what I’m doing!”
-”You’re sure about that?” muttrade jag medan han bara skrattade och drog mig vidare.
-”Close your eyes”
-”What, why?”
-”Just close them!”
-”Okay, fine!”
-”Okay..now open your eyes” sa Harry när vi stannat.
Jag tog ett djupt andetag och öppnade mina ögon.
-”Wow..” var det enda jag fick fram.
-”It’s beautiful, isn’t it?” log Harry.
-”It’s...it’s amazing”
Vi stod högt uppe på en klippa med den underbaraste utsikten. Längst ute på kanten låg en stor madrass med massor av filtar och kuddar, och bredvid stod en silverbricka full med jordgubbar doppade i choklad.
-”Have a seat”
Harry tog min hand och ledde mig över till madrassen. Vi la oss ner tätt intill varandra och han la armen om mig. Han tog en chokladdoppad jordgubbe och visade att jag skulle ta en tugga. Jag tog ett bett och Harry stoppade resten av jordgubben i sin mun.
-”Mhmm” njöt jag av den underbart syrliga smaken av sommar.
-”Good?”
-”Ohyes, which country are they from?”
-”Sweden”
-”They’re really good! Give me another one” sa jag och tittade efter skålen.
Harry vände sig om och sträckte sig efter ännu en jordgubbe och satte ena änden mellan sina tänder och böjde sig över mig.
-”If you want it, you have to come get it” flinade han.
-”Harry Styles. Still a cheeseball” skrattade jag, tog tag i hans nacke och drog han närmre mig. Jag bet av en bit av jordgubben och böjde mig tillbaka. När jag gjorde det fick jag se en besviken min på Harry’s ansikte.
-”What?” frågade jag förvånat.
-”You have to take it all!”
-”Haha, fine!”
Jag drog honom till mig ännu en gång. Våra läppar möttes och resten av jordgubben förflyttades över till min mun, men Harry släppte inte utan våra läppar fortsatte röra sig perfekt tillsammans och det tog inte lång tid innan även våra tungor började dansa.
-”How long are you staying here in Nashville this time?” frågade Harry efter vår lilla tunglek.
-”Well, since the farm is mine now I guess...as long as I want to” log jag.
-”What about art college?”
-”When I left they said since I have great grades I’ll always have a safe spot there so I can come back anytime I want and just continue”
-”Really?”
-”Yep”
-”That’s great”
-”It is”
-”So, how long are you planning on staying here?”
-”I don’t know. As long as I feel I guess”
-”Good, ‘cause I don’t want to say goodbye again. I don’t think I can handle that actually..”
-”Me neither”
-”Oh, right!” utbrast Harry plötsligt där vi låg på madrassen.
-”What?”
Han vände sig om tog fram en röd ros.
-”This is for you”
-”Oh my god. It’s beautiful!”
-”But!! Before I give it to you, I have an important question”
-”Okay?”
-”Allie Mason, will you make me the happiest guy on earth and be my girlfriend?”
-”Yes!!” log jag och Harry’s ansikte lös upp som en sol.
-”Then this is yours” log han stort och gav mig rosen.
-”Thank you so much!” utbrast jag och slängde mig om hans hals. Vi kramades en lång stund och Harry burrade ner sitt ansikte i min nacke.
Vi la oss återigen till rätta på madrassen och Harry drog mig tätt intill sig så att mitt huvud låg emot hans bröst. Jag låg och pillade lite med hans halsband som var fortmat som ett pappersflygplan, och Harry hade sin ena hand över min och smekte den sakta med sin tumme.
-”I love listening to your heartbeat, it’s comeforting” viskade jag.
Harry böjde sig ner och kysste mig.
-”I love you” viskade han och jag log.
-”I love you too”
By the river: Kapitel 25.
*Knack knack*
Nästa dag stod jag och knackade på Harry’s dörr. Efter ett tag öppnade han dörren med en nyvaken min och håret i en enda röra. Jag antar att han precis kommit ut ur duschen eftersom han...eh...stod i bara en handduk lindad om hans nederdel. Jag spärrade upp ögonen och rodnade lite.
-”Like what you see?” frågade han och blinkade med ena ögat.
-”Haha, oh shut up! Guess what?”
-”What?”
-”Last night I broke up with Kevin”
-”Really?!”
-”Yes”
-”Where is he now, is he still here?”
-”Nope, he’s on a flight back to New York”
-”So...where does this leave us?”
-”I don’t know....what do you think?”
På det svarade han genom att gå fram och kyssa mig mitt på munnen.
-”Does that answer your question?” flinade han.
-”Good answer”
-”Hahah”
Han stod nära och stirrade på mig ett tag. Jag var lycklig och kände för att skoja till allt lite.
-”AHHH, NAKED GUY!!!” utbrast jag, pekade på Harry och sprang ut på gräsmattan framför hans hus.
-”AND HE’S COMING AFTER YOU!!” skrek han tillbaka, släppte handduken så han var helt naken och jagade mig.
-”AAHHH OMG, REALLY NAKED, TOTALLY NAKED GUY!!!!”
-”I’M GONNA CATCH YOU, ALLIE!!”
-”AHHH HELP ME, SOMEBODY!!! A NAKED GUY IS CHASING ME!! MOM!!!”
Vid ett antal tillfällen fick han nästan tag på mig, men jag hann undan.
-”HOLY SHIT, THIS IS ACTUALLY REALLY SCARY!!
-”OH YEAH? WELL, NOT CLOSE TO HOW SCARY IT’S GOING TO GET!!”
-”AH OH SHIT!” tjöt jag när han nästan fick tag på mig.
-”I’M GONNA GET YOU!!”
-”NEVER! GO COVER YOURSELF UP HARRY, FOR GOD’S SAKE!!” tjöt jag i skrattattacker.
Tro det eller ej, men efter ett tag fick han tag på mig. Till mitt försvar, så fick han mig bara för att jag blev trött av att springa.
När han fångade mig så snubblade vi båda till och föll till marken. Där låg vi, Harry mitt på mig, i skrattattacker.
-”Gotcha’” pustade han ut.
-”You’re naked, on top of me..it’s pretty awkward, so...are you planning to get up?”
-”Oh, come on! Like I haven’t been naked on top of you before” flinade han.
-”Shut up” skrattade jag och rufsade om han i håret.
-”Haha but hey, I catched you!”
-”Hm..beginners luck” retades jag och gav honom en snabb kyss innan vi reste på oss.
-”I wanna take you out on a date” sa Harry när han slog sig ner bredvid mig i soffan när vi kommit in.
-”Really?”
-”Yes. Let’s go to the lake later, where we had our second one”
-”Okay, yeah sure”
-”Anything good on TV?” fortsatte han.
-”Well yeah, Grey’s Anatomy is about to start, but I guess your not so into it”
-”If you like it, then let’s watch it, love” sa han och flätade samman våra fingrar och log.
-”Really?”
-”Yeah, of course”
-”Thank you” log jag och gav honom en kyss på kinden.
-”That’s all I get?”
-”Haha what’s that suppose to mean?”
Han putade med läpparna som svar och jag förstod vad han menade. Han kan verkligen vara en mjukis ibland. Jag skrattade och kysste honom på munnen.
-”You good?”
-”Perfect” flinade han.
Vi gosade ner oss i soffan, Harry med sin arm om mig och jag med mitt huvud på hans bröst. Jag bara måste få säga det igen: Jag älskar honom.
By the river: Kapitel 24.
Med sina läppar intensivt pressade emot mina la han mig sakta och försiktigt ner på golvet utan att bryta kyssen. Han smekte min underläpp med sin tunga och frågade om tillgång. Jag öppnade sakta munnen och hans tunga gled ivrigt in och utforskade hela min mun. Hans ena hand låg på min höft och den andra höll han ömt på min kind. Mina händer var intrasslade i hans underbara lockar under hela vår tunglek.
Allt kändes plötsligt så himla perfekt. Det var som om ingen annan existerade när jag och Harry var i samma rum. Vi båda stängde ute världen när vi var tillsammans. Ibland kan det nästan vara farligt, men det struntar jag i. Jag tar varje risk så länge det betyder att jag får vara med Harry. Det känns underbart att jag äntligen vågar säga att jag älskar honom och att jag vet att han känner samma för mig. Och att allt vi gjorde var av ren, stark, äkta kärlek, inget spel.
Mina tankar avbröts då han bröt kyssen och la sig ner bredvid mig tätt intill på golvet.
-”Wow..” utbrast han och skrattade.
-”Haha yeah”
-”That meant something, right?”
-”What do you mean?”
-”The kiss. It meant something, right?”
-”Yeah” log jag.
Han log tillbaka och flätade samman våra fingrar, och sedan placerade han en kyss på våra sammanflätade händer.
-”It’s getting late, I should head home”
-”I can drive you, if you want?” erbjöd han sig.
-”Yeah?”
-”Of course! Come on”
Han reste sig upp ifrån golvet och hjälpte mig upp.
-”Thanks for tonight. I had...fun” flinade Harry när han slog igen bildörren som han öppnat åt mig när han kört hem mig.
-”Haha, bet ya” flinade jag tillbaka.
-”Haha, no really, I had alot of fun”
-”Shit, I still wear your shirt” sa jag när jag kom på att mina kläder fortfarande låg kvar hos Harry.
-”Naa, it’s okay. Keep it. Unless...”
-”Unless what?”
-”Unless you don’t wanna take it of here and now” flinade han flörtigt och blinkade åt mig med ena ögat.
-”Oh, zip it Styles!” utbrast jag och slog lekfullt till honom på armen.
Han skrattade och lutade sig med ryggen emot bildens sida. Vi stod och skrattade ett tag och njöt av varandras sällskap. Plötsligt tar han ett stadigt tag med båda händerna i t-shirten jag har på mig och drar mig tätt intill honom. Mina händer hamnar på hans bröst som intensivt åker upp och ner av hans andetag. Han kysser mig snabbt men mjukt innan han börjar prata igen.
-”Goodnight, Allie” viskar han.
-”Goodnight, Harry”
Han ger mig en till snabb kyss innan han släpper taget om min t-shirt och går in i bilen och åker hem till sig.
Jag står kvar utanför ett tag och ler fånigt för mig själv när jag tänker på gnistorna som slagit mellan mig och Harry i kväll. Till slut blir det riktigt kyligt ute så jag beger mig in i värmen.
När jag kommer in möts jag av Kevin. Shit, Kevin! Jag har inte tänkt på honom på hela dagen. Jag måste öppna mig, och det nu innan jag sårar någon mer.
-”Where have you--”
-”Kevin, I need to talk to you..” avbröt jag honom.
-”Okay..? Have something happend? Are you okay?”
-”Yes, I’m fine”
-”Okay, then what is it?”
-”Kevin, I’m...I don’t really know how to say this but...I’m in love with Harry...and..I think I’ve been in love with him all this time, I just haven’t got it myself..”
-”...oh..”
-”Sorry that you have to find that out in such a rush. I just couldn’t hold it in anymore”
-”No, it’s okay..Honestly I’ve known it for a while..”
-”You have?”
-”Yeah. It’s hard not to notice actually. You are perfect for each other, like two pieces in a puzzle if you’d like”
-”You think so?”
-”I know so”
-”But what about all that jealousy? What happend with that?”
-”I knew all along that you two were perfect for each other, and that made me upset, since you were mine I didn’t want anyone perfect to get in the way. But then Harry came, and...yeah”
-”..you think Harry’s perfect?”
-”Haha, yeah, don’t you?”
-”Haha, well yeah, obviously I do”
Det blev en lång tystnad mellan oss.
-”Well, I’m happy for you. And..I’m gonna go and pack my bags then”
-”Okay..”
En timme senare stod jag och Kevin vid dörren och väntade på att hans taxi skulle komma och ta honom till flygplatsen tillbaka till New York.
-”Good luck, and thanks for everything Kevin”
-”Good luck to you too, I wish you guys the best, I really do”
-”Thanks. I’ll miss you though”
-”I’ll miss you too Allie. Friends?” frågade han och sträckte fram handen.
-”Friends” log jag och tog hans hand i min.
Plötsligt hörde vi en bil tuta utanför.
-”Well, that must be my cab” sa Kevin och tog upp resväskan.
-”Bye, have a safe trip”
-”Bye, take care Allie” sa han vänligt och gav mig en snabb kyss på kinden.
-”You too”
--Förlåt men det fick bli ett lite kortare kapitel i kväll för jag måste plugga :(--
By the river: Kapitel 23.
*En månad senare*
Det har nu gått en månad sedan jag sist såg Harry. Jag saknar honom så in i helvete. Jag saknar precis allt med honom, precis allt. Hur han ler när jag sagt något bra, hur han torkar mina tårar med sin tumme när jag är ledsen, hur han smeker mig över håret, hur han andas mig i nacken och ger mig gåshud, hur han kysser min kind, hur han flätar samman våra fingrar och hur han tittar mig djupt in i ögonen varje gång han vill uttrycka sina känslor... Ja, precis allt det där och mycket mer.
Jag hatar mig själv för att jag sårat honom, när allt han har gjort är att vara där för mig när jag behövde honom. Varför kunde jag inte bara vara ärlig och berätta för honom att jag känner samma för honom som han gör för mig? Just det ja, förlåt, jag menar ‘kände’. Han har säkert kommit över känslorna för mig vid detta laget..
Jag har legat och deppat i sängen en hel månad nu. Jag vet att jag borde rycka upp mig nu, men det är så förbannat svårt när det gör så himla ont i mig. Kevin har försökt trösta mig så gott han kan, vilket är gulligt av honom, men allt känns så annorlunda nu när jag inte känner samma. Det är Harry jag är kär i, det är han jag vill ha. Jag borde nog berätta det för Kevin snart..jag vill bara inte att något ska hända igen. Det var då det slog mig. Jag måste få se Harry, jag måste bara få träffa honom och göra allt bra mellan oss.
Jag flög upp ur sängen och drog på mig ett par mjukisbyxor och sprang emot Harry’s hus.
-”Harry! Harry! Please, open up!” ropade jag samtidigt som jag bankade på ytterdörren och drog i handtaget. När han inte öppnade gick jag och bankade på ett av fönstren istället. Det lös inte inifrån och det var ingen som öppnade. Ugh, varför är han inte hemma när jag behöver honom!
Jag sprang vidare ner till torget och letade efter honom. Det var fullt med folk eftersom det var marknad.
-”Harry! Harry!” ropade jag och trängde mig fram i folkmassorna.
-”Can I help you, miss?” frågade plötsligt en man som sålde sylt.
-”I’m looking for a guy named Harry. He has brown, curly hair, and green eyes, and he’s pretty tall. Have you seen him?”
-”That way, darling” svarade mannen med ett leende och pekande ner emot hamnen.
-”Thank you! Thank you so much, sir! You’ve saved my day!” tackade jag och sprang vidare ner emot hamnen.
Han var inte nere vid hamnen. Han måste ha gått någon annanstans. Jag har sprungit jättelänge och nu har jag irrat bort mig i skogen och jag vet inte var jag är.
Jag kom plötsligt fram till en brant klippa ovanför havet. Jag är ensam, ledsen, trött och jag har sårat och förlorat min Harry, han hatar mig, så är det bara. Jag förtjänar inte att leva längre. Jag ställde mig längst ut på klippan, lät en tår falla, svalde klumpen i halsen och tog ett sista djupt andetag. Jag tog ett steg ut över kanten och föll handlöst ner i vattnet.
--Harry’s POV--
Jag befann mig på en badort utanför ett skogsbryn. Det var inga folk där idag så jag hade tur. Jag ville vara för mig själv. Bara jag, mina tankar och min gitarr. Jag ville egentligen inte lämna Allie där på grusvägen för en månad sedan, men det var det bästa för oss båda just då. Jag valde henne och hon valde Kevin, jag är förälskad i henne och hon i Kevin. Det funkar inte så. Man måste vara två om den saken för att få det att funka. Men jag saknar henne något så otroligt. Hennes leende, hennes kramar, hennes kyssar..allt med henne är underbart.
-”You were my summer love, you always will be my summer love...” klinkade jag på gitarren och kom ihåg låten jag skrev till henne förra sommaren då hon skulle åka tillbaka till New York. Jag undrar om hon ens fortfarande är kvar här i Nashville, eller om hon har åkt tillbaka till New York. Jag slog några fler ackord på gitarren innan jag kollade upp på fåglarna i himlen med tårfyllda ögon.
Helt plötsligt fick jag syn på en person som stod på klippan en bit längre bort. Det var en tjej. Plötsligt såg jag hur hon slängde sig ut över kanten och ner i det farligt vågfyllda vattnet vid de vassa klipporna. Holy fuck, det är Allie! Inte en chans att jag kunde se fel på den långa, vackra bruna håret. Men vafan håller hon på med?! Det är ju rena självmordet att slänga sig utför den där klippan!
Jag slängde genast gitarren på marken och hoppade i vattnet.
-”ALLIE!!!!!”
Jag simmade snabbt ut till platsen i vattnet hon hade landat på och väntade på att hon skulle återvända till ytan. Hon kom aldrig upp. Jag skrek och dök ner för att söka efter henne.
--Allie’s POV--
Jag måste ha svimmat när jag träffat den hårda vattenytan för jag minns knappt att jag föll i vattnet.
-”Allie! Oh god Allie, please wake up..” hörde jag en förtvivlad och bekant manlig röst.
Någon skakade mig och tryckte mig över bröstet så att jag plötsligt hostade upp en massa vatten. Jag vaknade till liv och öppnade sakta mina ögon. Vänta, Harry?!
-”..am I dead?” var det första jag fick fram. Jag bara måste vara död, för jag såg Harry framför mig, och han var vacker som en ängel. Jag måste vara i himlen.
-”No, and thank God you’re not!” utbrast han och omfamnade mig hårt.
-”Allie, what were you thinking?!” fortsatte han.
-”...I don’t know, I just..I’ve screwed everything up, and lost all that actually means something, so..I thought the world would be a better place without me..”
-”...I can’t believe you just said that. And what do you mean with you’ve lost everything that means something?”
-”You..”
-”You haven’t lost me, and you can’t...ever”
-”You promise?..”
-”Absolutely. Now, let me take you to my place and warm you up with a cup of tea. How does that sound?”
-”It sounds great” log jag.
Harry lyfte upp mig i sina armar och bar mig till hans bil.
När vi kom fram bar han mig in och jag fick låna en av hans t-shirts. Han virade in mig i massa filtar, la ut massa kuddar på golvet och tände eldstaden. Han försvann ut i köket och kom sedan tillbaka med två koppar te. Han satte sig bredvid mig på kuddarna och virade in sig själv i en filt också. När han kommit på plats stirrade han mig kärleksfullt djupt i ögonen ett bra tag medan vi smuttade på vårt te. Jag blev plötsligt väldigt blyg och fick fjärilar i magen. Jag började rodna av sättet han kollade på mig, och var tvungen av kolla ner och brast ut i ett stort leende. Harry skrattade och bet sig försiktigt i läppen.
-”Are you still with Kevin?” frågade han plötsligt.
-”Yeah”
-”Oh...”
-”What?” kollade jag undrande på honom.
-”I just wanna kiss you so bad right now..” suckade och småskrattade han nervöst.
Det tog ett tag innan jag smält vad han precis sagt.
-”...Then go ahead” svarade jag till slut.
-”What?”
-”Kiss me” svarade jag och bet mig nervöst i läppen.
Harry lös upp i hela ansiktet när han fattat vad jag sagt. Han böjde sig sakta emot mig och jag gjorde detsamma emot honom. När våra läppar bara var några centimeter ifrån varandra viskade han:
-”Are you sure?”
-”I’m just a girl...standing infront of a boy....and telling him that I love him” härmade jag hans citat ifrån tidigare.
Harry log stort innan våra läppar kolliderade samman i en kyss full av kärlek, saknad och lust.
By the river: Kapitel 22.
-”You want these in this bag or in the other one?” frågade jag Harry och höll upp ett par strumpor.
-”Um..you can put them in that one” svarade han och pekade på den väskan närmast mig.
Idag var dagen då Harry fick komma hem ifrån sjukhuset. Jag hjälpte honom att packa ihop de få sakerna han fått med sig. Det var också dagen då jag skulle åka till polisstationen och hälsa på Kevin.
-”Harry, before I drive you home I’m going to the police station for awhile”
-”And do what?”
-”See Kevin”
-”Oh..”
-”I’ll be right back though, I promise” sa jag, tog på mig jackan och gick emot dörren.
-”Allie..!”
-”Yeah?”
Han pausade innan han fortsatte.
-”..be careful, okay?”
-”I promise. He won’t hurt me. Thanks for your concern though” svarade jag säker på min sak och gav Harry en kyss på kinden innan jag gav mig av.
-”Can I help you, miss?” frågade en vakt när jag kom in på polisstationen.
-”I’m here to visit Kevin Shore, sir”
-”Follow me, miss”
Jag följde med vakten in på baksidan stationen där fängelset låg. Det var väldigt obehagligt att gå bland alla fångar. Efter den långa korridoren ledde han mig in i ett litet isolerat rum. Där inne satt Kevin vid ett bord och ännu en vakt.
-”We’ll leave you two alone for awhile, but we’ll be standing right outside this door for your safety, miss” sa vakten som visat mig vägen kollade på mig, och nickade åt den andra vakten att följa med honom ut.
-”Thank you, sir”
-”I’m sorry, Allie..” började Kevin.
-”I know”
-”He went crazy and started to attack me, so I just needed to defend myself”
-”I know” svarade jag bara stark och enkelt.
-”How..um..how is he?”
Jag blev nästan förvånad att Kevin plötsligt brydde sig om hur Harry mådde. Var det äkta?
-”He’s doing fine now..but they said he was just lucky it didn’t got worse”
Kevin bara nickade som svar.
-”So..is there something you wanna tell me? I mean, Harry must have had a reason for getting so mad at you” fortsatte jag.
-”I guess that means you already know..”
-”Maybe. But I would love to hear it from you”
-”Yes Allie, I’ve cheated on you..but that was before we got here, and only once!”
-”I don’t give a fuck where, when or how many times it happend Kevin! This isn’t the way a realtionship works! A realtionship is made for two people! But apparently someone doesn’t know how to count..” utbrast jag i ilska.
”I’m really sorry. I regret it so much..I love you Allie..”
-”Oh really? Then you have a very unusual way to show love!”
-”Please, Allie..”
-”Harry keep saying that you don’t deserve me..and I’m starting to think he’s right..”
-”No, don’t Allie. He just want you himself!”
-”....”
Jag visste inte vad jag skulle svara på det, så Kevin fortsatte.
-”Please Allie, give me a second chance. I don’t wanna lose you..”
-”.....”
*Två timmar senare*
-”Welcome home” log jag emot Harry medan jag hjälpte honom upp på fötter ifrån bilen.
-”It feels nice to be back” log han tillbaka.
Jag hade tagit med honom till, numera min gård, för jag tyckte inte att han skulle vara ensam i hans tillstånd.
Jag ledde honom in i hallen och helt plötsligt kände jag hur Harry började backa tillbaka. Han hade fått syn på Kevin. Ja, jag hade betalt borgen och fått ut honom. Varför? undrar ni säkert då. Jo men, för det kändes som om det var något jag var skyldig att göra. För både Kevin’s och min skull.
-”What is he doing here?!” utbrast Harry och släppte inte Kevin med blicken.
-”Um, Harry..can I talk to you outside for a second?” frågade jag försiktigt. Jag tog tag i hans arm och släpade med honom ut till grusvägen på framsidan huset.
-”What is he doing here?!” upprepade han.
-”I..I’m going to give him a second chance..”
-”You what..?” frågade han sårat.
-”Everyone deserves a second chance..”
-”A second chance as in ‘relationship’?
-”...yeah”
-”Have you already forgot what he did?! He stabbed me with a fucking knife, and he cheated on you!!”
-”Yeah, but--”
-”No! No, Allie, don’t! He doesn’t deserve a second chance! Or any less, he doesn’t deserve you! He’s a douche bag full of shit and lies!”
-”Harry..”
-”No! This proves what you think of me! I’m standing right here, Allie! Right here, and offer you true, honest love! Tell me Allie, are you just going to throw that away for some idiot..?!”
-”He’s my boyfriend..” stammade jag med tårar på väg ner för mina kinder.
-”Yeah, well, is he worth it?”
-”Harry, please I--”
Han gick närmare mig och snart stod vi ansikte mot ansikte. Jag kunde se att tårar formats i hans ögon också.
-”I’m just a boy, standing infrot of a girl..and asking her to love him..” viskade han sorgset.
-”I do love you..” viskade jag tillbaka.
-”Bullshit” sa han och backade ifrån mig.
-”It’s not bullshit!”
-”Aw well, to me it is! And I’m sick and tired of your bullshit, Allie! I’m really sorry for ever bothering you..” var det sista han sa innan vände sig om och gick därifrån.
-”Harry! Please! Don’t go! Don’t do this! I need you! Please, come back, I'm sorry!! I’m begging you! Harry, please!!!!....” skrek jag efter honom innan jag föll ihop på grusvägen hysteriskt gråtandes.
Han får inte lämna mig, det får bara inte vara sant. Jag behöver honom. Jag älskar honom. Jag...jag är hopplöst förälskad i Harry, och nu hatar han mig. Bra gjort där Allie...........varför var jag tvungen att släppa taget om det enda jag fortfarande hade som gjorde mitt liv värt att leva? Åh, Harry.....
By the river: Kapitel 21.
-”Allie..Allie?”
Jag vaknade med ett ryck av att någon viskade mitt namn och skakade mig. Jag tittade upp och möttes av en vaken Harry med ett underbart leende. Tårar formades i mina ögon för jag var så glad över att han äntligen vaknat efter operationen.
-”Hi, you’re awake..” viskade jag lyckligt.
-”Love, why are you crying?” frågade han och sträckte sig emot mig för att torka bort en tår ifrån min kind.
-”I was so worried about you. How are you feeling?”
-”Aw, Allie, don’t worry, I’m feeling okay”
-”Does it hurt?”
-”Yeah, a little”
-”I’m so sorry Harry..” viskade jag och började gråta igen.
-”Hey, hey, no.. Allie, it’s not your fault”
-”It feels that way. I could’ve taken the knife from him but he had just pushed me of off him and everything just happend so damn fast..”
-”Come here” viskade han och öppnade sin famn för mig.
Jag kröp upp tryggt i Harry’s famn i sjukhussängen och burrade ner mig under täcket tillsammans med honom. Han gav mig en kyss på pannan och sammanflätade våra fingrar.
-”Oh, right..” sa han när han kom ihåg vad jag tidigare sagt om att hålla hand så med honom, och tog min hand vanligt i sin istället.
-”No. It’s okay” utbrast jag och sammanflätade våra fingrar igen. Då tittade Harry ner på mig och log. Han lyfte upp våra sammanflätade händer och kysste sakta min. Jag rös, allt kändes så overkligt bra med honom, allt verkligen. Ändå kunde jag inte släppa Kevin. Kevin är min pojkvän, så självklart älskar jag honom. Han hade gjort ett misstag, ETT, men det misstaget var gjort på min bästa vän, och jag kan bara inte acceptera det. Jag vet fortfarande inte vad som utlöst slagsmålet, om Harry blivit galen över något och Kevin bara försvarat sig. Jag känner mig så förvirrad, men allt jag kunde tänka på just nu var hur underbart det kändes att ligga här med Harry medan han höll min hand sammanflätad i sin, smekte och kysste den ömt då och då. Jag vet att jag beskriver honom som min ‘bästa vän’, men vi båda två vet att vi är mycket mer än så.
-”Oh, sorry. Am I interrupting something?” utbrast plötsligt en sjuksköterska som kommit in för att kolla till Harry.
-”No, come in” log Harry.
Sköterskan smög diskret in och bytte dropp på Harry och gav honom mer smärtstillande i kanylen som var placerad i hans högra armveck.
-”Any questions?” frågade sköterskan när hon var klar.
-”When can he go home?” frågade jag snabbt.
-”If everything is this good as it is right now and he stays this stable, then he can leave the hospital tomorrow at noon. How are you feeling, Harry?”
-”I’m feeling okay, just in a little pain”
-”The painkiller will fix that any minute now” log hon och gick ut ur rummet.
-”Thank you!” ropade vi båda efter henne.
När hon lämnat rummet vände sig Harry emot mig.
-”Thank you for coming with me. I have no idea what I would’ve done without out Allie”
-”I’ll always be there for you, you know that”
Som svar på det fick jag ett leende och ännu en kyss på handen. Nu kunde jag inte hålla mig mer, jag måste få veta vad som gjorde att Harry och Kevin rök ihop.
-”What happend? You know..why did you start to beat each other up?” började jag försiktigt.
Harry suckade innan han svarade.
-”Kevin received a text on his phone and I know it was wrong of me to check it, but anyway..I did, and it was from this girl Emma. I checked through their conversation and it was full of dirty texts, and...Allie, I’m sorry, but he’s cheating on you..”
Jag var chockad. Jag hade ingen aning vad jag skulle svara på det. Var Kevin otrogen mot mig? Vem fan är Emma? Var det verkligen sant? Och i så fall, hur länge har det pågått?
Tusentals frågor snurrade runt i mitt huvud och jag blev stum, så jag lät bara tårarna rinna.
-”I’m really sorry, Allie” suckade Harry och la sitt huvud på mitt.
-”It can’t be..I mean..he would never...” stammade jag förvirrat.
-”I really hope you believe me Allie, I saw it with my own eyes”
-”I don’t wanna believe you..”
-”I get that, but it’s true, I’m sorry..”
Vi låg sådär länge, länge. Jag ville verkligen inte tro att det var sant. Men Harry var så ärlig, han kan inte ljuga för mig, det skulle jag sett i hans ögon och på hela hans kroppsspråk. Men innan jag drog en slutsats ville jag höra det ifrån Kevin, inte ifrån någon annan. Jag bestämde med mig själv att i morgon skulle jag åka till polisstationen och besöka Kevin.
Plötsligt kom jag på en sak. Förra sommaren när jag tog farväl av Harry på flygplatsen, så lovade jag honom att skriva en låt. Jag hade hållit mitt löfte, jag hade faktiskt skrivit en låt åt honom.
-”Harry, you know last summer when we said goodbye at the airport? Do you remember that I promised you to write a song?”
-”Yeah?”
-”Well, I did. I’ve written a song for you”
-”You have?” brast han ut i ett leende.
-”Yes, wanna hear it?”
-”Yes, of course!”
-”Okay, I’m just gonna go down to the cafeteria and borrow a guitar. I saw one when we got here”
Jag sprang ner till kafeterian och fick syn på gitarren som stod där.
-”Excuse me, miss? May I please borrow this guitar for a second?” frågade jag vänligt en sköterska.
-”Yes, of course”
-”Thanks, I’ll be right back with it” sa jag och sprang tillbaka upp till Harry.
-”I didn’t know you played guitar” sa Harry med en förväntansfull min när jag kom tillbaka.
-”Well, there’s a lot of things you don’t know about me, Styles”
-”Haha, looking forward to figure them out”
-”Maybe you will” log jag.
Jag började spela på gitarren och sjunga min egenskrivna låt.
”The flicker on the tv, dinner on my own, got you’re last words on my mind.
If only you could feel me. Pick up your phone and tell me I’ll be fine.
‘Cause every choise is a new mistake. Every turn, every step I’ll take.
To escape from your memory, seems impossible for me.
I run away but I can’t let go, say I ”I don’t” when I need you so.
Every thought in my head says no, but I can’t let go.
And everywhere all I see is you. I don’t care what I have to do.
I’m a mess and it starts to show, but I can’t let go.
Putting on my make up, I’m going out tonight with your last words on my mind.
I wear the dress of our break up, and it won’t feel right. Please tell me I’ll be fine.
‘Cause every choise is a new mistake. Every turn, every step I’ll take.
To escape from your memory, seems impossible for me.
I run away but I can’t let go, say I ”I don’t” when I need you so.
Every thought in my head says no, but I can’t let go.
And everywhere all I see is you. I don’t care what I have to do.
I’m a mess and it starts to show, but I can’t let go.
I don’t know how to get by, since we can’t make it alright.
Never wanna say goodbye, I can’t let go.
So give me one more try, you’re everthing I need.
I run away but I can’t let go, say I ”I don’t” when I need you so.
Every thought in my head says no, but I can’t let go.
And everywhere all I see is you. I don’t care what I have to do.
I’m a mess and it starts to show, but I can’t let go...”
-”Wow..” var det första Harry sa när jag sjungit klart.
-”So...what did you think?”
-”Beautiful, did you write that?”
-”Yes”
-”You’re talented Allie, you really are”
-”Thanks” svarade jag och försökte hålla tillbaka världens leende.
-”So..um..that was about me?”
-”Yeah. The time I was away from you, in my perspective”
-”I couldn’t let you go either” erkände han och flätade samman våra fingrar.
-”It feels nice to finally be able to do that” fortsatte han och nickade mot våra händer.
Okej, nu kunde jag inte hålla tillbaka leendet längre.
-”I agree”
--Låten jag använde i detta kapitlet är ”Let go” av Janet Leon. Rekommenderar den verkligen, superskön låt som betyder en massa för mig, så kolla in den :)--
By the river: Kapitel 20.
--Harry’s POV--
Igår var...intressant. När jag tänker på hur jag smällde igen dörren mitt i Kevin’s ansikte så kan jag inte sluta flina. Det var så fruktansvärt skönt att dissa honom så hårt inför Allie och alla andra på restaurangen. Nej, det var inte taskigt om ni frågar mig, jag visade bara vem som hade mest makt i den här situationen, alltså jag. Jag vet att om Allie fick bestämma så hade hon valt mig över honom. Hon har bara inte fattat det själv ännu.
Jag bestämde mig för att gå och knacka på hos Allie idag för att..ah...kolla läget.
Jag knackade på dörren och Allie kom och öppnade.
-”Harry? Hi!! Come in!” utbrast hon glatt och omfamnade mig.
-”Hi gorgeous, how are you?”
-”I’m good thanks, how are you..you know, after last night?”
-”I’m fine, feeling great!”
-”Oh that’s fantastic Haz!”
-”So you wanna hang out with me today?”
-”Yes, sure, let me just go fresh up a little bit”
-”Why? You don’t need that, you’re beautiful”
Hon log åt mig och gick in i badrummet.
Medan jag väntade på att Allie skulle bli klar såg jag en mobil som vibrerade bredvid mig. Det måste vara Kevin’s för Allie’s ser inte ut sådär. Jag vet att det är fel och intrång i andras privatliv, men jag kunde inte stå emot frestelsen att kolla igenom hans mobil. Något inom mig sa att jag inte kunde lite på honom riktigt. Jag tog upp hans mobil ifrån bänken och såg att han hade fått ett sms. ”Emma<3” stod det i avsändarluckan. Vem i helvete är Emma, med ett hjärta i kanten???
Jag klickade nyfiket upp sms:et och läste.
”Hi, babe! Miss you like crazy! I miss you touching me like you did that night all over my hot body, and how you licked my boobs..ugh, ditch that ugly chick and come back to New York!! <3 /Emma”
Jag kände hur jag började koka inombords. Kallade hon Allie ful?!
Jag kunde inte stå emot utan läste ett antal sms han skrivit till henne.
”Ohh Emma, I love your tight pussy and your big boobs. I want to cum inside you knooow!! <3 /Kevin”
Var fan håller han på med?! Var han otrogen emot Allie?! Okej, nu har jag fått nog. Ingen behandlar tjejen jag är kär i såhär och kommer undan med det, ingen!
Precis då kom Kevin in i rummet.
-”Oh, why are you here?” kollade han arg på mig.
Jag slängde mig över honom och drog ut honom på framsidan huset.
-”YOU SICK BASTARD, HOW THE HELL CAN YOU LIVE WITH YOURSELF!” skrek jag och siktade ett slag emot Kevin’s huvud, som snabbt försvarade sig.
-”What are you doing?! Get of off me, what the hell is your problem dude?!”
-”WHY ARE YOU CHEATING ON ALLIE?! HOW COULD YOU DO THAT YOU SON OF A BITCH?! YOU DON’T DESERVE HER!!” röt jag igen och siktade ännu ett slag emot hans huvud som denna gång hamnade mitt i prick.
-”WHAT THE FUCK ARE YOU TALKING ABOUT DUDE?!” skrek han och slog tillbaka.
-”OH DON’T YOU PRETEND LIKE YOU DON’T HAVE A CLUE WHAT I’M TALKING ABOUT! I CHECKED YOUR PHONE, YOU’RE DISGUSTING AND YOU MAKE ME WANNA THROW UP!!”
Vi stod där länge och slogs. Jag hade rätt ont nu eftersom Kevin fått in ett antal bra slag i min mage. Men det hade jag också på honom, som tur var. Jag var verkligen ursinnig på honom vid detta laget eftersom han förnekade vad jag faktiskt hade sett med mina egna ögon. Jag hoppade, slog och drog i honom, och han gjorde detsamma. Snart var vi båda blåslagna. Jag hade ett blått öga, en svullen kind och en öm mage. Kevin blödde näsblod och hade ett jack i ena ögonbrynet.
--Allie’s POV--
När jag kom ut ifrån badrummet var inte Harry i hallen längre. Plötsligt hörde jag skrik och arga röster ifrån framsidan huset. Jag tittade ut genom köksfönstret och där ifrån ser jag hur Harry och Kevin slår varandra fördärva. Jag slänger chockat en hand över munnen och rusar ut till dem.
-”HEY! STOP IT!! WHAT ARE YOU DOING, ARE YOU GUYS INSANE!!” skrek jag och slängde mig emellan dem.
När de inte slutade slåss slängde jag mig upp på Kevin’s rygg.
-”PLEASE STOP IT!! YOU ARE GOING TO KILL EACH OTHER!!”
Kevin slängde av mig ifrån ryggen och jag hamnade mitt på marken. De fortsatte att attackera varandra och jag såg hur Harry fick ta emot att par rejält smärtsamma smällar. Det gjorde verkligen ont i mig att se honom ha så ont, men ändå kämpa. Jag undrar vad som kan ha utlöst slagsmålet...
Jag kände hur tårarna rann nedför mina kinder och plötsligt ser jag Kevin ta fram en fältkniv hur ena byxfickan och siktar den emot Harry.
-”NO KEVIN, PLEASE DON’T! KEVIN NOOOO!!!!” grät jag hysteriskt.
Men det var försent. Kevin stack kniven i Harry’s mage och han föll till marken.
-”NOOO!!” skrek jag hysteriskt och sprang fram till Harry som låg där på marken. Jag slängde mig ner på knä bredvid honom gråtandes.
-”A...All...Allie...” stammade han fram.
-”Harry don’t..please..stay with me...an amubulance are on it’s way..” grät jag när jag skyndade mig att ringa en ambulans.
-”Allie...I--” suckade Kevin.
-”NO, YOU STAY THERE AND YOU DON’T SAY A WORD, DON’T TALK TO ME!” skrek jag och höll upp ett varnande finger emot honom.
Ambulansen kom snabbt och tog hand om Harry.
-”Allie..I’m really s--” försökte Kevin igen.
-”No. I can’t even look at you right now..” väste jag arg mellan tänderna.
-”We need someone to come with him, to sign all the papers and that” avbröt ambulansföraren oss.
-”I’ll come with him” svarade jag utan att tänka.
Efter en stund kom polisen och tog med sig Kevin till stationen för ett förhör. Herregud, vilken sommar det blev... Tur att den inte är över än, för detta var verkligen inte vad jag väntade mig. Jag är bara så arg på Kevin just nu och så fruktansvärt orolig för Harry.
När vi kom fram med ambulansen till sjukhuset körde de in Harry till operation direkt och mig visade de till ett rum som Harry skulle få ligga i efter operationen. Där satt jag i flera timmar och väntade oroligt på att Harry skulle opereras klart.
Efter ungefär fem timmar rullade en sköterska in en nersövd Harry i rummet.
-”Oh my god, is he okay?!” var det första jag slängde ur mig när han rullades in.
-”The surgery went well and he’s stable. He’s gonna be just fine, ma’am. It’s just gonna take a few hours for him to wake up, and when he does he might be in a lot of pain. But we’ll take care of that” förklarade sköterskan.
-”Thank you, thank you so much!” grät jag.
-”Take care, darling” sa hon vänligt och lämnade rummet.
Där låg han. Vackra Harry. Vit i ansiktet, och såg så himla oskyldig, ynklig och sårbar ut. Jag kysste honom på pannan och la mitt huvud på sängkanten innan jag domnade bort i en djup sömn.
By the river: Kapitel 19.
Nej! Allie skulle lämna mig ensam med den här skithögen. Oh-oh..
-"Welcome back, love! Looking beautiful, as always" slängde Harry snabbt ur sig när jag kom tillbaka.
By the river: Kapitel 18.
By the river: Kapitel 17.
När vi sagt hejdå till Harry gick vi in i huset och stängde ytterdörren.
-"Who is it?" frågade plötsligt Kevin. Fuck, jag trodde han sov.