differentfanfics.blogg.se

Jag vaknar av att någon skakar mig. Jag slår snabbt upp ögonen och är beredd på det värsta, men jag ser till slut att det bara är mormor som står där.

-"Goodmorning" flinar hon.

-"Eh, goodmorning grandma"

-"Slept good?"

-"Yeah, until you woke me up.." muttrar jag.

-"Sorry honey, but I've made you some strawberry tea, and you have a visitor"

-"What do you mean I have a visitor?"

-"Go check the door" ler hon.

 

Jag skyndar mig nyfiket ner till bottenvåningen och möts av Harry som står och lutar sig emot dörrkarmen med armen, vilket gör att hans t-shirt har åkt upp lite så man tydligt kan se hans v-linje. Jag rodnar lite av min syn men Harry bara fortsätter att le.

-"Morning, beautiful. Looking hot in your morning-look" säger han flörtigt och skannar mig med blicken från topp till tå.

Inte förrän då inser jag att jag inte hunnit byta om än. Jag, Allie Mason, står framför kanske en av världens mest attraktiva killar i min pyjamas och håret i en enda röra.

-"Zip it, your cheeseball.." rodnar jag.

Harry slänger huvudet bakåt i en skrattattack.

-"What are you doing here this early anyway?"

-"I just figured that your hair is a mess at this time of the day and thought I'd come by to see that once in a limetime experience" flinade han retsamt.

-"Shut up! But seriously, what are you doing here?"

-"I just wanted to ask you if you wanted to go out with me tonight?"

-"Again?" skämtar jag.

-"Haha yes, again"

-"Like a date?"

-"Only if you want it to be one"

-"But what if I don't want it to be one?"

-"Then it's going to be one anyway"

Jag småskrattar lite åt hans svar och fortsätter.

-"Fine. Where are we going?"

-"It's a surprise"

-"Ugh, I hate you.."

-"We both know that's a lie" retas han ännu en gång.

-"Very funny, Styles...but how am I supposed to know where to go?"

-"Meet me by the river?"

-"Okay, fine. What time?"

-"6 pm?"

"Sure"

-"Great! See you later Allie" säger han och vinkar innan han joggar nedför verandan.

-"You're working out Haz?" retas jag.

-"Oh, you know..I gotta keep up with you, love"

Jag skrattar för mig själv och stänger dörren för att gå in i köket och ta mitt te som förmodligen kallnat nu.

-"Is this mine?" frågar jag mormor som sitter med en tidning vid köksbordet.

-"Yes. You might wanna heat it up a little though"

Jag gör som hon säger och ställer in mitt te i mikrovågsugnen.

-"What was all that about?" frågar plötsligt mormor.

-"What was what about?"

-"Harry. What was it he wanted to talk to you about?"

-"Oh, that. He just wanted to take me out tonight"

-"Again?" frågade hon lika förvånat som jag tidigare hade gjort.

-"Haha yep, again"

-"He must really like you then"

-"How can you be so sure about that?"

-"When he worked here he went out with all the girls once, and that was it"

-"...he's been with a lot of girls?"

-"Well yes, he has. But it never seemed to work out though"

-" You don't think he's some kind of player, do you?"

-"Honestly, I don't know sweetie. But all I'm asking for is that you are a little bit careful with that, that's all"

-"I will, thanks for telling me this grandma"

Mikron plingade till och jag tog ut min kopp med te och satte mig mittemot mormor vid köksbordet.

-"Now, tell me what you and Harry did at the carnival yesterday" sa hon nyfiket.

-"Haha well okay. When we first got there I fell in love with the pink cotton candy they had there, so Harry got me one, and he insisted to pay for it. After that we went to one of the games. Harry wanted to try it so he did and won this adorable, huge stuffed kitten and gave it to me. After that he draged me to one of the most childish carouseles, which we got all to ourselfs. We screamed and shouted at the top of our lungs, and even though we got an audience we didn't care and we just kept going. It was hilarious actually. Then we went to the dance floor next to the stage with the karaoke. We danced a little and Harry told me he had a surprise for me. I didn't got time to ask him what it was before the guy who was in charge of the karaoke said our names and that we were the next peolpe to sing karaoke. I literally freaked out when Harry told me it was the surprise. So we went up on the stage and sang. Afterwards we went down to the dance floor again and danced a little more before we went back home" berättde jag ivrigt.

-"Sounds really fun! I'm so proud of you for going up on that stage, honey! And it was very nice of Harry to win you that cat"

-"Thanks, me too actually. I never thought I'd do it. It's all thanks to Harry" log jag.

-"Well you should be very proud of yourself. But just think of what I just told you about Harry and girls. The last thing I want is for you to end up hurting"

-"Thanks grandma, I will. But me and Harry are still just friends so don't you worry about it"

-"Okay, sweetie. I just thought I'd put it out there"

-"Very nice of you" sa jag och la min hand över hennes.

 

Jag tackade mormor för téet och för det hon upplyst mig om innan jag gick tillbaka upp på rummet. Jag satte mig på sängen och bläddrade bland bilderna i mobilen och plötsligt dök den bilden upp som jag tog på Harry igår. "Has Harry been with a lot of girls? Had he used them? Is he really a player?". Tankarna snurrade runt i mitt huvud när jag tänkte tillbaka på vad mormor sagt. Jag vill ju helst inte tro något sådant om Harry, men när jag tänkte efter så behöver det ju inte vara omöjligt. Jag menar, han är ju charmig, flörtig, vacker, snäll, rolig och säger allt som en tjej vill höra. Han finner alltid de rätta orden. Det kan mycket väl vara så att han är en player, eller i alla fall har varit. Men jag har lärt mig att ta reda på sanningen innan man dömmer folk, så jag kommer inte låta mig själv tro att han är en player innan jag hört vad Harry har att säga om saken. Känns lite pinsamt att ta upp bara. Jag menar, hur frågar man om någon är en player? Hur man än försöker formulera sig så kommer det ändå alltid låta taskigt. Jag får helt enkelt vänta in det rätta ögonblicket och sedan försiktigt ta upp det. Det klarar jag nog.

 

Sedan kom jag på att jag lovat min vän Emily att skicka en bild på Harry. Jag bifogade bilden på honom i ett meddelande och skickade iväg den till Emily. "This is Harry :)" skrev jag, och det dröjde inte länge förrän jag fick svar.

Jag skrattade åt hennes reaktion och svarade henne.

Harry och jag trängde oss fram på gatorna på karnivalen, så himla mycket folk hade hunnit komma sedan vi kom hit. Jag såg jättemånga familjer med småbarn som sprang runt lyckligt mellan karusellerna. Ska jag vara ärlig så var nog jag och Harry de äldsta där om man inte räknade med barnens föräldrar, men det struntade jag i för med Harry så kände jag mig som ett litet barn på julafton. Han gjorde en vanlig karnival jättespeciell på något sätt. Jag log åt mina egna tankar innan jag kände en varm hand ta tag i min.

-"Allie? Hellooo? Earth to Allie! Are you okey, love?"

Harry skakade mig lite och jag kom tillbaka till verkligheten.

-"What? Oh, sorry. Yeah, I'm fine. I just got lost in the moment, I guess" svamlade jag lite förvirrat.

-"Haha, hey Allie, welcome back to the world! Let's go check out some of the rollercoasters, you little dreamer" retades Harry.

-"Zip it, Styles!" retades jag tillbaka och stack ut tungan åt honom. Harry skrattade och drog med mig vidare in på karnivalen.

-"We sooo gotta ride this one!!" skrek Harry plötsligt så feminint han kunde och jag märkte att han försökte härma  hur jag lät när jag fick syn på den rosa sockervadden.

-"I sounded nothing like that!!" protesterade jag.

-"Wanna bet?" retades han.

-"I told you to zip it, Styles!" muttrade jag skämtsamt.

Han tog tag om min hand och började dra mig emot karusellen.

-"What are you doing?" frågade jag.

-"We are gonna ride this one"

-"A ride for children made of horses, seriously Haz?" skrattade jag när jag fattade att han faktiskt var seriös.

-"So? We're still kids Allie, let's live while we can" konstaterade han och drog med mig in i kön, som faktiskt bestod av noll personer. Det låg någonting i det Harry precis sagt. "We're still kids Allie, let's live while we can". Hans ord ekade i mitt huvud. Han hade rätt, men jag fick en känsla av att det han precis sagt inte bara gällde karusellen. Det låg något djupare bakom det. Så jag bestämde mig för att leva när jag kan och hoppade på den barnsliga karusellen tillsammans med Harry. Karusellen startade och jag kunde inte låta bli att gapskratta åt hur Harry började hoppa upp och ner på sin häst och skrika och jubla. Jag såg att folk började stanna och kolla på vad som pågick, och jag tänkte precis säga till honom att sluta. Men då ekade hans ord i mitt huvud igen. "We're still kids Allie, let's live while we can". Jag började bete mig lika barnsligt som honom och skrika och jubla på samma sätt, och där satt vi ensamma på karusellen med en hel publik nedanför, men ärligt talat, i Harry's sällskap kunde jag inte bry mig mindre om vad folk tyckte om mig. En underbar känsla som jag aldrig känt förut.

Karusellen stannade till slut och vi gick därifrån.

-"I think we just got a nickname" sa Harry efter att vi hoppat av hästarna.

-"Really? What's our nickname?"

-"The screaming idiots on the carousel" skrattade han och jag hängde på.

Harry tog min hand och vi småjoggade bort emot scenen och dansbanan. Vid denna tiden hade karnivalen fyllts på med fler ungdomar så jag och Harry behövde inte känna oss så gamla längre, vilket faktiskt var en lättnad. Harry drog med mig ut på dansgolvet bland allt folk. Jag kände mig genast mer osäker.

-"Um Harry, I know I said I love to dance..but I didn't mean to make you think that I actually know how to dance!" sa jag med panik i rösten.

-"Allie, everyone knows how to dance" svarade han lugnande och tog båda mina händer i sina och snurrade försiktigt runt mig i ett bugg-danssteg. Jag svalde klumpen jag hade i halsen och tog ett djupt andetag innan jag lämnade över mig själv helt till Harry och lät honom föra mig till bugglåten en tjej och en kille sjöng uppe på scenen vid karaokemaskinen. De var bra för att vara amatörer.

-"I have a surprise for you, by the way" sa Harry och log. Innan jag hann svara så gick killen som hade hand om karaoken upp på scenen och bad om allas uppmärksamhet.

-"The next people to sing for us this evening is Harry Styles and Allie Mason. Welcome up guys" sa han.

-"WHAT?! Harry what is this? Did you know about this?! I ain't gonna sing!" utbrast jag i panik.

-"Um yeeaah, it's the surprise. Remember when you agreed to sing with me sometime? Sometime is right now Allie, let's go up there and kill it" sa Harry och tog min hand och drog upp mig på scenen. Jag var helt panikslagen men då minns jag hans ord igen "Let's live while we can", och det var precis vad jag tänkte göra nu också. Innan jag visste ordet av så stog jag med en mikrofon i handen och Harry likaså, och musiken började spela och texten dök upp på skärmen framför oss. "I know this song, thank God for that" tänkte jag innan mina tankar bröts av en ljuv stämma. Harry hade börjat sjunga på sin vers.

 

"Hello, goodbye. You were perfect but now that the sun's coming out we're through.

Your body and mine, empty bottles of wine and our memories are chasing clues.

Let's not make things complicated, we're better off separated, cause...

 

Now it's over, it's all over. Don't push your lock and ask if you could stay.

There's nothing more I need, just go away, just go away.." sjöng han.

Jag tog ett djupt andetag och tänkte att nu gäller det, nu är det min tur.

 

"Hello, goodbye. You were perfect last night, but this bed isn't made for two.

You said: 'Please stay the night, I could be Mr. Right', for a second that line felt true.

Let's not make things complicated, we're better off separated..

 

Now it's over, it's all over. And nothing that you say will sound okay.

I'll pack my things there ain't no other way.

Now it's over, don't come closer. Don't push your lock and ask if I could stay.

There's nothing more I need, I'll go away..." sjöng jag och andades ut över att mitt solo äntligen var klart och att vi skulle sjunga resten av låten tillsammans. Jag kände mig genast bekvämare på scenen och Harry och jag lekte runt med varandra lite på scenen i samband med låtens handling.

 

När vi var klara bugade vi och tog stolta emot alla applåder. Min självkänsla steg precis ifrån 30 till 60, allt tack vare Harry. Han fick mig att bota min scenskräck. Wow, det är det inte någon som har lyckats med hittills.

Vi steg ner ifrån scenen och återgick till dansgolvet.

-"You did great Allie! You really got a beautiful voice" berömde Harry mig,

-"Really? Thanks, you too. I would've never done that if it wasn't for you being so stubborn"

-"Haha, glad I could help. You have to show the world who you are Allie, and what you're capable of, or else they will treat you like any other girl. And I'll tell you that you are not just "any girl", you're...you're special Allie" sa han till mig med mening i blicken, medan han stirrade djupt in i mina ögon. Det otroliga var att jag faktiskt trodde på honom. Det hade aldrig hänt mig förut. När någon kille hade berömt mig eller sagt att jag var speciell, så hade jag alltid lika svårt att tro honom. Men med Harry, så kändes allt så himla rätt, och framför allt äkta. Han var på riktigt.

Vårt intima ögonblick avbröts av att en DJ tagit plats på scenen och börjat spela. Plötsligt började låten "Hero" strömma ut ur högtalarna och folk började para ihop sig för att dansa tryckare. Jag känner Harry ta tag i min hand och lägger den på sin ena axel.

-"Slow dance with me, beautiful" viskar han ömt i mitt öra medan han placerar sin hand på min midja och börjar svepa oss sakta över golvet fullt av människor.

-"I can be your hero, baby. I can kiss away the pain. I will stand by you forever. You can take my breath away.." sjunger han tyst med. När han sjunger den sista meningen böjer han mig ner baklänges med en stadig arm bakom min rygg som hindrar mig ifrån att falla till golvet och tittar mig djupt in i ögonen ännu en gång. Vi behåller den positionen ett tag innan han lyfter upp mig igen och sveper oss vidare över dansgolvet.

 

En halvtimme senare går vi in på grusavfarten som tillhör min mormor. Det är sent, men knappt mörkt. Det är det underbara med sommar. Harry och jag går försiktigt på gruset tätt intill varandra med våra händer sammanflätade för att lyckas hålla balansen och inte väcka min mormor som förmodligen sover nu. När vi kommer upp på verandan kommer jag på att jag har glömt att göra något.

-"Um Harry, this is probably a wierd question..but can I take a picture of you?" frågar jag osäkert.

-"Haha sure. So you can admire my beauty every single minute, or what?" skämtar han.

-"Haha, no your cheeseball..it's actually for my friend Emily home in New york. She wanted to aprove if you're good for me, or not"

-"Can't you deside that yourself?" frågar han och går riktigt nära mig så att hans ansikte bara är några centimeter ifrån mitt.

-"Ofcourse I can, but if I did, you'd get away too easy" viskade jag tillbaka eftersom han var så extremt nära. Han skrockar och backar i väg lite.

-"You're playing hard to get, eh?"

-"Who said I am playing?" svarar jag smart tillbaka.

Harry flinar och böjer sig fram emot mig och ger mig en kyss på kinden, sedan ställer han sig rakt och låter mig ta ett kort på honom med min mobil.

-"I had fun today" säger han med mörk, hes röst.

-"Me too"

-"Goodnight Allie" säger han och vänder sig om för att gå hem.

-"Harry, wait!" utbrister jag plötsligt. Harry vänder sig mot mig igen med frågande blick,

-"Thank you, for this" säger jag och pekar på katten han vann till mig, "and everything" avslutade jag med.

-"My pleasure" svarar han och vänder sig igen och börjar gå hemåt.

 

Jag går så tyst jag kan in i huset och trippar på tårna över det knastrande golvplankorna.

-"You had a great time?". Jag hoppar till men ser att det är mormor som står bakom mig.

-"Yes. Sorry, did I wake you up?" frågar jag.

-"No, I just couldn't let you go away with a boy and not wait up to see if you came home safe, could I?"

-"Grandma, it isn't just any guy...it's Harry" ler jag blygt. Såklart ser mormor det.

-"Tell me all about it tomorrow. Go to sleep now, honey"

-"I will. Goodnight grandma"

-"Goodnight, sleep tight and dream beautiful dreams, sweetie. Maybe they'll be about Harry..". Det sista viskade hon.

-"Sorry, what did you just say?" frågar jag.

-"Nothing, honey. Goodnight" flinar hon.

 

 

 

Dagarna gick fort och det blev äntligen fredag. Jag hoppade upp ur sängen med förvånadsvärt bra humör. Idag var det dags för min och Harry's dejt. Eller ah, han erkände ju aldrig riktigt att det var en dejt så jag vet inte vad det är, men skitsamma, kul ska det bli! Jag hade en timme på mig innan Harry skulle komma och hämta mig så jag slängde mig emot garderoben för att leta fram den perfekta outfiten. Resultatet blev ett par högskurna shorts med nitar, tillsammans med en vit t-shirt med texten "Fearless" på, som jag stoppade ner en aning i shortsen och lät hänga löst ner över axeln. Jag piffade till alltsammans med en cardigan, en naturlig sminkning, en hög hästsvans och ett par converse. När jag var klar såg jag att jag hade yttligare tjugo minuter på mig innan Harry skulle komma så jag satte mig och grejade med mobilen lite. Plötsligt plingade den till och jag såg att jag hade fått ett sms ifrån Emily.

 

"Hiii guuurl! How ya doin' in Nashville. You've turned into a cowgirl yet, eh? Miss yaaa! <3 /E" läste jag och jag svarade direkt.

 

Plötsligt knackade det på dörren. Jag antog att det var Harry. Jag svarade snabbt på Emily's sms innan jag sprang ner för att öppna dörren.

 

Jag vred om handtaget och öppnade försiktigt dörren där jag möttes av ett underbart leende.

-"Hi gor---WOW!" utbrast Harry.

-"Nice to see you too Harry.." retades jag med en sarkastisk ton.

-"You look hot"

-"Haha thanks. You don't look so bad yourself"

-"Oh right!" utbrast han. -"I know it's kind of cheesy but..this is for you" sa han och räckte mig en röd ros.

-"Aw, thanks Haz" svarade jag och ställde mig på tårna för att nå upp och ge honom en kyss på kinden.

-"I'm just gonna go put this in a vase with water and then we can leave" fortsatte jag.

Harry nickade och jag gick ut i köket för att sätta rosen i en vas med vatten. När jag kom tillbaka ut i hallen så såg jag att mormor stod och småpratade med Harry.

-"Sorry grandma, but I'm gonna take him with me now. You can borrow him another day" skämtade jag och tog tag i Harry's arm som han erbjöd mig.

-"Haha have fun at the carnival you too. Take care of her Harry, dear" sa mormor och nöp Harry skämtsamt i ena kinden.

-"She's safe with me, Mrs Mason" svarade han och blinkade åt mig.

Harry ledde mig ut på vägen och vi började gå bort emot karnevalen. Eftersom vi inte bodde så långt ifrån torget så tog det inte så lång tid att gå dit.

 

När vi kom fram så möttes jag av världens godaste doft av sockervadd.

-"We just got to have one of those!" utbrast jag och stack näsan i vädret för att ta in den underbara doften.

-"One of what?"

-"Cotton candy!" flinade jag glatt.

-"Haha okey. This way my lady" svarade Harry flörtigt.

-"Omg, they have pink cotton candy!" utbrast jag glatt som ett litet barn på julafton.

-"One pink cotton candy for this lovley lady, please" beställde Harry i luckan.

-"Here you go, love" log han och gav mig sockervadden medan han drog fram en sedel och gav till killen i kassan.

-"You didn't have to pay for it Harry" sa jag med mening i blicken medan jag mumsade på min sockervadd.

-"Ofcouse I had to, I want to act gentleman for today, and see how that goes"

-"Oh really, and how's it working out for ya?" frågade jag retsamt med munnen full.

-"Pretty good this far if you ask me" log han stolt.

-"Haha thanks. Let's go check out the rest of this place"

 

Vi gick längre in på karnevalen och Harry fick syn på ett spel.

-"I wanna try this" sa han och drog med mig bort till ståndet.

-"How does this work?" frågade han tjejen som hade hand om spelet och gav henne en sedel.

-"You get five rings that you shall throw at these blocks, and if you hit at least four of them, you win one of these big stuffed animals" förklarar hon.

-"Good luck" säger jag och klappar Harry på axeln.

-"Thanks, I'll need it" skrattar han och börjar kasta.

En träffar, två träffar, tre träffar..och till slut träffar han en fjärde.

-"Yeaaayy you won!!" ropar jag och slänger mig runt halsen på Harry som stolt kramar tillbaka.

-"Congratulation, pick your prize" ler tjejen bakom disken.

-"What do you think?" vänder sig Harry emot mig och frågar.

-"Me? Um..I think the cat is cute"

-"The cat, please" säger han till tjejen. Hon lyfter den över disken och ger den till Harry, som sedan ger över den till mig.

-"Here you go, love"

-"For me? But you won it, you shall have it" protesterar jag.

-"No, take it. I want you to have it" ler han.

-"Well okey, thanks Haz" ler jag tillbaka.

 

 

 

-Till er som kanske inte vet vad en karnival är, så är det ungefär som ett tivoli. Men det kanske ni förstår i texten.

Tack för att ni läser och ger min första fanfic en chans! :) /Moa-

Jag vaknade av att min mobil plingade till. Jag satte mig rätt upp i sängen med ett ryck och råkade slå i huvudet i hyllan ovanför.

-"Fuck.." mumlade jag surt.

-"Language!" hörde jag mormor ropa ifrån våningen nedanför. "How the fuck could she have heard me all the way down there?!" tänkte jag.

-"Sorryyyy!" ropade jag tillbaka.

Jag låste upp mobilen och såg att det var ett sms jag hade fått. Jag log när jag läste namnet på displayen: Harry :).

"Morning gorgeous! Wanna meet up today? I've got something I wanna ask you :) /H" , läste jag och jag svarade genast.

 

Jag hann knappt lägga ner mobilen innan han svarade.

 

"The river it is :) /H" svarade han.

 

Jag klädde snabbt på mig och gjorde min morgonrutin snabbare än någonsin. Dagens outfit blev ett par jeansshorts och ett blått luftigt linne, mina favoritkläder. Jag skyndade mig ner för trappan och slet åt mig en macka i farten.

-"Why in such a hurry, honey? Are you meeting someone?"

Jag hoppade till lite av mormors röst eftersom jag inte såg att hon stod där.

-"Oh, um, yes. I'm just going to see a friend, that's all"

-"Nice to hear that you've already made friends here. Someone I know?"

-"Um, it's Harry. He told me he used to help you out on the farm"

-"Oh yes! Harry! Nice young man! Have fun sweetie, but not to much fun..."

-"Grandma!! Stop it, we barely know each other yet!"

-"Hahah, yeah sorry"

-"Bye grandma, I'm already a bit late"

 

Jag slängde på mig skorna och småjoggade bort emot floden där jag skulle möta Harry.

När jag kom fram såg jag honom sitta på en av stenarna vid vattnet.

-"Harry!" ropade jag och han vände sig om och log.

-"You're late!"

-"Oh, I'm sorry Mr I'm-addicted-to-the-clock. My grandmother's fault anyway for your information" svarade jag sarkastiskt. Harry skrattade och la ena armen om mina axlar.

-"So, why are we here anyway?" frågade jag nyfiket.

-"I was thinking we could get to know each other a little bit better. So, why don't we sit down on that lovley rock over there and you tell Mr I'm-addicted-to-the-clock a little about yourself" sa han flinande och pekade emot stenen han nyss suttit på.

"Sounds like a plan" svarade jag med ett leende på läpparna.

Harry ledde mig över till stenen och vi satte oss ner.

-"Okey, so. Who is Allie?" började han.

-"I'm a happy, livley, playful and an empathic girl. I live i New York with my mother and I'm here on vacation at my grandmother's farm. My dad isn't a part of my life anymore when he left me and my mother for another woman many years ago. I love to paint, dance and sing"

-"Wow, sounds like my type of girl ;) Sorry about that with your dad though, must have been hard on you"

-"Hahah thanks..I guess? And yes, it was hard, but I'm pretty much over it. Now, you go"

-"Okey. I'm a playful, handsome, nice and flirty guy--"

-"And cheesy!" avbröt jag honom.

-"Hahah, fine, and cheesy. I'm from Holmes Chapel, England but I moved here to meet pretty girls like you. Naah, just kidding. I moved here to get more independent, to learn how it is to grow up and handle everthing yourself. So as you can tell my family is still home in England. Okey, don't laugh now...but I love to sing"

-"Wow, that's actually an interesting story Harry. But why would I laugh if you told me you love to sing?"

-"Well, I don't really know. I just...that's not just the first thing you think when you see me, that I sing"

-"You're right, it's not, but it's a very beautiful property"

-"You really think so?"

-"Yes, I sing too you know. And what kind of girl doesn't want a guy that can sing to her, seriously!"

-"Hahah, maybe you're right. I'm a chick magnet!"

-"Hahah, just take it easy with that, Haz"

-"Hahah yeahyeah. Maybe we can sing together sometime then?"

-"Sure :)"

Harry avlägsnade sin arm ifrån mina axlar och fortsatte.

-"So, about that thing I wanted to ask you.."

-"Yeah?" frågade jag undrande, nu mer nyfiken än någonsin.

-"There's this carnival this Friday. They arrange it here in town every summer, it's like a tradition. There's karaoke, carousels, a dancefloor, games, a DJ and all that. So my question is, would you like to go there with me?"

-"...are you asking me out Harry?" frågade jag lite retsamt.

-"Haha, maybe I am ;)"

-"Hm...interresting..." retades jag.

-"Oh come on, stop it!" rodnade han.

-"Wait, are you blushing Harry?" retades jag vidare.

-"NOOO!....so is that a 'yes'?" försökte han att prata bort det så gott han kunde.

-"Haha, yes I'll go with you, silly"

När jag sa det så spred sig världens leende på Harrys läppar och hans leende fick mig att le ännu fånigare. "What is it with him that makes me feel like when you were five and you had a crush on someone in kindergarten?" tänkte jag.

Jag kollade bak men såg inget. Det plasslade i löven igen och nu började jag få lite smått panik.

-"Who's there?" frågade jag med skakig röst.

-"It's just me" svarade en manlig röst.

Ur skogen kom en kille, i min ålder skulle jag tro. Rätt lång, brunt lockigt hår...vacker.

-"Um, sorry if I scared you but I didn't know that anyone else knew about this place" sa han i brittisk accent.

-"Oh um, I didn't. I just found it"

-"So tell me, do you usually walk in the woods and scares the shit out of girls or was this just a one time thing? fortsatte jag skämtsamt.

-"Hahah, I can sure you that this was just a one time thing" skrattade han.

-"I'm Harry by the way, and you are?" tillade han.

-"I'm Allie. Nice to meet you"

-"You too"

-"Oh, you paint?" sa Harry och satte sig bredvid mig på stenen.

-"Yes, I love it. It makes me calm somehow"

-"You're good"

-"Really? Thanks"

-"Do you mind having a model?" sa han och log emot mig.

-"Not at all. A model is actually all I need to finish this painting"

-"Great!" utbrast han, slängde av sig skjortan, klättrade upp på en sten mitt i floden och poserade roligt.

Jag kunde inte hålla mig för skratt. Han såg så fånig ut när han poserade sådär.

-"Go on, paint me!" ropade han.

Jag flinade och började skissa av honom i ritblocket.

 

När jag var klar hoppade Harry ner ifrån stenen, gick i land och satte på sig skjortan igen. Jag rev ut teckningen ur blocket, vek ihop det och gick bort till Harry och la teckningen i hans bröstficka på skjortan. Jag skulle precis backa iväg men då halkade jag på en av det blöta stenarna under oss. Harry hann få tag i mig innan jag ramlade till marken. Jag var lite i chock men han höll mig stadigt i båda armarna. Vad jag först inte märkte var att vi kommit väldigt nära varandra tack vare fallet, och då menar jag extremt nära. Vi stirrade in i varandras ögon och det verkade inte som om någon av oss planerade att byta position, utan vi stod sådär ett tag. Då märkte jag att hans ögon var gröna, så otroligt gröna. Hans röst avbröt mina tankar.

-"Are you okey?" frågade han med hes, mörk röst.

-"Yes, I'm fine. Thanks" svarade jag lite nervöst med tanke på hur tiden bara stannat när han tog tag i mig.

-"But I should probably go back now or else my grandmother is going to think I got attacked by aliens or something." fortsatte jag.

-"Oh no, you got attacked by a Harry instead"

-"Even worse" skämtade jag.

Harry skrattade åt mitt skämt och det var då jag riktigt la märke till hans skrattgropar.

-"Do you mind if I walk you home? You know, so I know you're getting back safe. Don't wanna risk that ailens can attack you"

-"Haha, not at all. It's always nice with some company" svarade jag.

-"Good, 'cause I was going to anyway" skämtade han med en flin på läpparna.

-"Hahah, let's go"

 

Vi gick och pratade och skrattade hela vägen till min mormors hus. Jag hade inte märkt att det redan börjat skymma ute. Jag hade verkligen kul tillsammans med Harry så jag hade inte alls märkt att det redan var kväll. Harry följde mig ända till dörren.

-"Isn't this Mrs Mason's farm?" frågar han plötsligt.

-"Yes, she's my grandmother. Do you know her?"

-"Well yeah. I used to work here for her a couple summers ago. You know, help out on the farm. Wait, so you are her granddaughter? Then you must be the Allie"

-"You see, when I worked here she wouldn't stop talking about some girl named Allie. About how much she missed her, how beautiful she were and something about some necklace" fortsatte han.

Jag log åt det han precis sagt.

-"Must be this one" log jag och tog tag om min medaljong jag bar runt halsen.

-"She gave it to me when I was born. I guess she just wondered if I had it left" tillade jag och tittade upp på Harry som log emot mig.

-"What?" frågade jag honom.

-"She was right. You are very beautiful"

-"Oh, stop it you! You're making me blush like crazy!" utbrast jag medan jag slog till honom lekfullt på armen och tittade bort. Harry bara skrattade.

-"I had a great time today Allie"

-"So did I"

-"Can I have your number?"

-"Sure"

Vi bytte nummer.

-"Maybe I'll see you tomorrow" sa han.

-"Maybe you will" svarade jag lite flörtigt.

-"Goodnight Allie" sa Harry och kysste mig på kinden.

-"Goodnight Harry" log jag tillbaka.

-"Ihhh sweetheart! I can't believe you're finally here!!"

Mormor kom springandes ner ifrån altanen rakt emot mig med världens största leende placerat på hennes läppar.

-"I'm happy to see you to grandma" svarade jag när hon omfamnade mig.

-"Let me take your bags sweetie and I'll show you to your room"

-"Okey, thanks"

 

Vi gick in i det lilla huset och mormor ledde mig upp för en trappa till övervåningen. Eftersom jag gick längst fram så gav mormor mig en beskrivning och riktningar till vart jag skulle gå. Längst bort i den lilla korridoren på övervåningen svängde vi höger och kom in i ett mellanstort rum. Därinne var det rosa/vitt målade väggar och vita möbler. En säng, ett nattduksbord, en hylla, en garderob och en litet skrivbord med stol var möblerna som fanns. Väldigt enkelt och gammaldags, men också mycket gulligt och mysigt.

-"This will be your room for the summer, honey. Hope you'll like it"

-"Thanks, it's very pretty"

-"Come with me and I'll show you the rest of the house" sa mormor och tog min hand försiktigt.

Lite stelt var det emellan oss eftersom jag inte kände henne så jättebra. Jag har bara träffat henne en gång sedan hon flyttade hit till Nashville, men jag har en känsla av att vi kommer komma bra överrens. Det är ju trots allt min egen mormor.

 

Efter rundvandringen i huset sa mormor att jag kunde känna mig som hemma och så gick hon och satte på två koppar te. Jag var fortfarande lite nyfiken på hur utsidan såg ut så jag bestämde mig för att gå ut och ta reda på det.

-"I'm going outside to check this place out, is that okey?"

-"Yes ofcourse, go ahead. Your tea will be done when you get back"

Jag gick upp på mitt rum, hämtade mitt ritblock och gick ut.

 

Jag gick runt hela huset och gick in i ladugården för att hälsa på alla djuren. Där fanns hästar, grisar, kaniner, katter och höns. "Wow, this old lady can handle a lot by herself" tänkte jag.

Jag fortsatte min runtvandring till baksidan av ladugården och fick syn på en stig som ledde in i skogen. Nyfiken som jag är så bestämde jag mig för att följa stigen och se vart den leder. "Isn't this where a man jumps infront of the girl and attacks her? No Allie, just no. You've seen way to many movies girl" tänkte jag lite komiskt för mig själv.

Stigen tog äntligen slut och jag möttes av det finaste landskapet jag någonsin sett. Det var en liten skogsglänta med en stor forsande flod och massvis med träd och stenar. Man kände sig väldigt lugn där. Jag har faktiskt märkt det senaste att naturen har en stor påverkan på mig. Jag satte mig på en stor sten vid kanten av floden och började måla av landskapet i mitt ritblock. När jag suttit och skissat ett tag hörde jag kvistar som knakade och löv som prasslade bakom mig.

 

 

-"No mum, I won't forget to call you" sa jag när jag slängde i mig det sista av mackan i stress för att inte missa planet till Nashville.

Idag är min sista dag i New York på en hel sommar. Mamma vill skicka mig till landet denna sommaren för jag vägrar att åka på något kollo, och då var en sommar på min mormors bondgård det enda alternativet som återstod. Inte för att jag ser fram emot det något vidare men jag kommer ju få en hel del tid över till att måla av de vackra landskapen som jag har hört finns i Nashville, så varför inte ge det en chans. Jag kommer sakna alla mina vänner något så otroligt mycket! Särskillt Emily, min barndomsvän. Ugh, hur ska jag klara mig utan Emily!!?

Mer hann jag inte tänka innan jag kom tillbaka till verkligheten i ett ryck.

-"Sweetie! Your cab is here!". Mammas röst ekade utifrån hallen.

-"Coming!" ropade jag tillbaka.

-"Promise me you'll call me at least once a week! Have fun, and be kind to grandma."

-"Yes and yes. But tell me one thing. Why do always grown ups think that the kid is the one who is going to be mean? I mean, old people can also be mean you know. Like..umm..like the witch in Snowhite, she was old..and mean!" demonstrerade jag.

Mamma bara skrattade och sa -"Yes but I barely think that your grandmother is going to choke you with a poisoned apple, honey. I love you, bye".

-"Yeah, whatever..I love you too.." muttrade jag innan jag satte mig i taxin som skulle köra mig till flygplatsen.

 

En halvtimme senare satt jag på en av bänkarna inne på flygplatsen och väntade på att mitt flyg skulle ropas ut ur högtalarna. Jag var nervös, spänd, glad och skeptisk på samma gång. Liksom Nashville..jag ska till Nashville. Det kommer vara fullt med bönder...och så kommer jag där, jag menar hallå liksom, jag kommer aldrig att passa in. Eller ännu värre, jag kommer inte att få några vänner. Ingen kommer vilja hänga med en stadstjej som inte vet någonting om landet. -"Woho, I'm sooo looking forward to this..." mumlade jag sarkastiskt för mig själv. Mer hann jag inte tänka förrän jag var tvungen att gå på flyget. Jag satte mig i mitt säte, körde in hörlurarna på ipoden i öronen och somnade.

 

Jag vaknade av att planet skakade till. Det hade nu nått marken och rullade den sista biten på landbanan. -"Shit, I've been sleeping the entire trip?" tänkte jag. Planet stannade och folk reste på sig för att gå av planet. Jag gjorde detsamma och gick för att leta upp min resväska.

När jag till slut hittat den så gick jag ut ifrån flygplatsen för att få tag på en taxi som kunde ta mig till min mormor.

 

Taxin bara åkte längre och längre ut på landet. Ju längre vi kom desto mer fält och ladugårdar såg jag. Till slut svängde taxin in på en liten grusavfart och stannade. Jag betalade och tackade chaffören och steg ut ur taxin. När jag kom ut såg jag ett litet rött hus med vita knutar, och bakom kikade en stor ladugård fram. Det såg riktigt gulligt ut om jag ska vara ärlig. Av någon konstig anledning så kände jag mig hemma här.

Jag tänker ofta tillbaka på hur det skulle ha blivit mellan oss om jag inte åkte tillbaka till Nashville den sommaren. Hade vi aldrig mer träffats då? Kanske var det bra att jag lämnade honom ett tag. Ah alltså, jag ville ju aldrig lämna honom där på flygplatsen, jag ville ha honom tätt intill hela tiden, men vad hade jag för val? Hade jag inte lämnat honom där då, så hade kanske det inte känts så fruktansvärt bra att se honom igen, som det faktiskt gjorde. Han lämnade aldrig mitt huvud, han fanns kvar där hela året, dag och natt. Men ändå så lyckades Kevin komma in i mitt liv, mitt emellan alla tankar på Harry. Kanske var det ett sätt för mig att försöka komma över honom. Jag vet faktiskt inte. Men allt händer för en orsak, eller hur? Jag ångrar ingenting, och jag kan garantera att det var den bästa sommaren i mitt liv....

Huvudperson: Allie Mason

Ålder: 17 år

Utseende: Medellång, långt brunt hår, djupblå ögon, smal med kvinnliga former

Intressen: Musik, dans, djur, rita

 

Allie bor i New York med sin mamma. Hennes pappa har hon inte sett på flera år då han lämnade Allie och hennes mamma för en annan kvinna. Hennes mormor bor ensam i Nashville och driver en bondgård.

Allie klär sig helst i ett par slitna shorts och ett löst linne, och hennes favorit film är The Last Song.

Hon är väldigt duktig på att rita och det brukar hon ofta även ta till som en tröst då hon är stressad eller ledsen.