differentfanfics.blogg.se

-”Savannah, what’s this about?” drogs en förvirrad Harry in på kontoret.

-”Just listen to him, and don’t argue” sa jag tyst och drog honom närmre mig.

Management hade fått nys om slagsmålet som hållit hus på nattklubben igår kväll, och att jag och Harry var inblandade. Så nu stod vi där inne på kontoret framför John, den högste chefen och var helt försvarslösa.

-”You both do realize that this can cost you your careers..” började John och placerade händerna sammanflätade på magen och böjde sig tillbaka i fåtöljen.

-”Sir, please, let her go, she had nothing to do with this!” uppmanade Harry och pekade på mig som stod och med knäppta händer och i tystnad bad till Gud att min karriär inte slutade här.

-”Harry, don’t. I had just as much to do with it as you did..”

-”Savannah, stop” väste han i min riktning.

-”No, you stop!” väste jag ilsket tillbaka. Vad försökte han göra? Få oss båda kickade genom att försvara mig? För det är precis dit båda våra karriärer kommer att leda om han fortsätter, åt helvete!

-”To start a fight as a celeb, as a person who people look up to, is very serious..” fortsatte John och kollade oss båda allvarligt i ögonen.

-”Wait, who said we were the ones starting it?!” utbrast Harry.

-”Harry! What he means sir, is that we understand and it won’t happen again..” tog jag över och betonade varje ord med mening.

-”I really hope not, cause this was close kids. But I’m gonna let it go. This time, I’ll let you go with a warning. Is that clear?”

-”Absolutely, crystal clear!” utbrast jag i lättnad.

-”Good. You may leave” avslutade John och viftade med handen att vi kunde gå.

När vi kommit ut på gatan andades jag ut av lättnad. Det där var väldigt nära ögat.

-”Don’t ever do that again!” skrek jag åt Harry och slog till honom hårt över armen med min väska när vi kommit ut.

-”Ouch! What?!”

-”Don’t ever question John, he’s like the boss of all the bosses! He could’ve just ended our careers right there!”

-”Okay fine, I’m sorry!”

-”Uggggh whatever.....You should be so happy that I was there”

-”I am..”

-”Sorry, what?”

-”Oh, nothing..”

-”Okay..well what are you gonna do now for the rest of the day?”

-”Oh, I was planning on going over to the lad’s and hang out. Wanna join?”

-”I can’t, I’m visiting my parents today”

-”Oh okay..”

-”So um, later?” frågade jag och kliade mig i huvudet på grund av den pinsamma tystnaden som plötsligt uppstått.

-”Yeah, see you later”

-”Okay, bye”

Vi gick åt var sitt håll och jag stannade en bit bort för att vinka in en taxi som kunde ta mig till mina föräldrar.

-”Highland Avenue, please” sa jag till taxichauffören som nickade och körde ut på vägen.

Ungefär 10 minuter senare stod jag utanför mina föräldrars lägenhet och plingade på dörren.

-”Hi darling! Come in, come in!” välkomnades jag i dörren av min mamma.

Vid köksbordet satt min pappa som reste sig upp och omfamnade mig.

-”I’ll make you some tea, sweetie”

-”Oh mom, you don’t have too”

-”Oh, it’s okay, we were gonna have some anyway”

-”Well, in that case” log jag och satte mig ner mittemot min far.

-”So, how’s work? Is it going well for you?” frågade han medan han la igen tidningen som han läste.

-”Yes. Work’s great”

-”We see you a lot on the TV, you look beautiful”

-”Thanks daddy” log jag och la min hand över hans.

-”Well honey, we wanted to talk to you about something..” sa min mamma när hon satte sig ner med oss.

Jag tog emot min tekopp och kollade undrande på dem.

-”About what?”

-”Well, we’ve heard of a fight at Ozone last night, and that you we’re a part of it..” började pappa.

-”We’re worried about you, that’s not like the Savannah we raised, she would never join a fight” fortsatte mamma med oro i blicken.

-”But I didn’t start it, I just finished it! If I hadn’t that dangerous dude might’ve hurt my partner, what did you want me to do, just stand there and watch?” utbrast jag i försvar.

-”We are worried that this job of yours might not be good for you..”

-”What?! You know I love to sing, and that’s what I wanna do, forever and always!”

-”Your father and I have decided that it wouldn’t hurt for you to work at a normal job for a week or so, to feel what it’s like”

-”What do you mean you have decided? You can’t do that! And normal? What I do for living is my normal, it’s my reality!”

-”And besides your attitude has changed, Savannah. Has that anything to do with that guy your hanging around with all the time now?” frågade min mamma med misstycke i rösten.

-”What? This has nothing to do with Harry, nothing! This is all me and I’m proud of what I’ve become. And you should too, because this is exactly what you guys raised! A strong and independent woman, this is Savannah! So don’t you dare blaming this on anyone else, and definitely do not blame it on Harry! Cause he’s actually a great guy, even though he doesn’t always show it!” skrek jag i ren ilska.

-”Sweetie, do you like this guy?”

-”What has it even to do with the situation? And yeah, I do like him, as a friend. But so what if I did like-like him? I’m 18, dammit! I make my own damn decisions now..”

-”Savannah Lake! Do not curse in this house!” röt min pappa.

-”Ohgod so what?! I’m free, I can do what I want! And since when did you care?! You almost haven’t even been a part of my crazy, wonderful life for this entire time!”

-”You’re starting to work at Starbucks next week, end of this discussion young lady!”

-”Ugggh, I’m outta here!....”

-”....and by the way...I can curse damn as much as I fucking want to” sa jag och slängde igen ytterdörren efter mig.

-----------------------------------

Psst, läsare. Följ min tumblr -->här<--

-----------------------------------